I dag inleds Vänsterpartiets kongress. Det är ett parti i medvind som samlas, om än bara digitalt. Bra opinionssiffror. Högt förtroende för partiledaren Nooshi Dadgostar.

Förslaget till valplattform är en lång katalog över allt som alla skulle få om bara Vänsterpartiet fick råda. Riskkapitalister, börsspekulanter och andra rikingar skulle också få. Betala kalaset.

I en krönika i tidskriften Arena förra året suckade Vänsterpartiets tidigare ordförande Jonas Sjöstedt uppgivet över “ledarskribenter och högerdebattörer” som under mycket väsen släpar runt ett trött “kommunistspöke”.

Skaffa er ett liv, tycktes Sjöstedt mena.

Det har han själv gjort. Rätt behagligt tycks det också vara. I den nya SVT-serien Tåget till Vietnam – livet efter debatten ger sig Sjöstedt ut på en resa tillsammans med tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra. Där diskuterar de livet efter politiken.

Jonas Sjöstedt har odlat skägg och blivit lite av en mysfarbror. Hans efterträdare Nooshi Dadgostar är också en av de där politikerna de flesta nog kan tänka sig att dela en öl med efter jobbet.

Det är inte bara Sjöstedt som gäspar ljudligt när någon envisas med att påminna om Vänsterpartiets rötter och om vad som faktiskt står i partiprogrammet. Vänsterpartister, det är ju det där gänget som fixar glasögonbidrag åt menlösa barn? Hur kan någon tro illa om dem?

Enligt Sjöstedt tog hans parti farväl av kommunismen för snart fyra decennier sedan, i början av 1980-talet, när han själv gick med. Partiets nuvarande ordförande Nooshi Dadgostar förklarade för sin del att Vänsterpartiet lämnat kommunismen bakom sig när hon var fyra, alltså 1989, året då muren föll.

Vitboken Lik i garderoben? en rapport om SKP/VPK:s internationella förbindelser kom 1992 och uppdaterades fyra år senare. Den skulle föreställa en uppgörelse med partiets historia – eller åtminstone delar av den.

Men att kommunisterna försvann ur partinamnet 1990 innebar inte att kommunisterna försvann ur partiet.

Läs även: Framtiden tillhör Vänsterpartiet, tyvärr

Fram till 2005 hade Vänsterpartiet en ordförande som kallade sig kommunist, Lars Ohly. Efter 2005 hade V en ordförande som inte kallade sig kommunist men var det:

“Jag är trogen mina ideal, men kommer inte använda begreppet kommunist mer”, sade Ohly.

Flera av dem som åtminstone tidigare kallade sig kommunister eller försvarade kommunismen återfinns i dag på ledande positioner i partiet.

“Jag är kommunist för jag tycker att vi har en stolt historia”, förklarade Ida Gabrielsson när hon 2005 tillträdde som ordförande i ungdomsförbundet Ung Vänster.

Hon är numera partiets vice ordförande.

När partiets nyutnämnde ekonomiskpolitiske talesperson Ali Esbati en gång i tiden valdes till ordförande i Ung Vänster, det var 2001, svarade han ja på frågan om han var kommunist.

En annan tidigare ordförande i Ung Vänster, Jenny Lindahl, menade i en intervju 1998 att det väl ändå var “lite väl hysteriskt att beskriva Lenin som en av världshistoriens största massmördare”.

Lindahl är i dag partiets kommunikationschef.

Svärmandet för Lenin, för diktaturer som Kuba, för Venezuelas Hugo Chávez, som dog innan han hann kopiera Castro fullt ut, fortsatte i partiet.

Och Ung Vänster strävar för övrigt fortfarande efter att införa kommunismen. Genom revolution, om så krävs.

Det partiprogram som Vänsterpartiet antog 2018 är ett dokument fyllt av klassisk, marxistisk samhällsanalys.

Några citat:

“Vi lever i ett världsomfattande kapitalistiskt klassamhälle. Klassuppdelningen bygger på människors olika förhållande till produktionen av varor och tjänster.”

“I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete upphävs ägandet av produktionsmedlen överhuvudtaget, såväl det samhälleliga som det privata.”

“Det ekonomiska fåtalsväldet måste ge plats åt de arbetandes demokratiska förvaltning. Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.”

Intervjuad i SVT inför valet 2018 ombads Jonas Sjöstedt förklara vad detta innebar rent praktiskt, exempelvis för företag som H&M och Ikea.

”Det kan vara så att dom som arbetar där äger det, det finns sådana företag i Sverige idag”, svarade Sjöstedt vagt.

Som väntat förmådde Sjöstedt inte ge något exempel på ett land där den politik partiet förespråkar genomförts med framgång.

Däremot finns gott om exempel på hur försök att skapa ett klasslöst samhälle slutat i mänsklig katastrof.

Det är inte ”ledarskribenter och högerdebattörer” som släpar runt på kommunismens spöke. Det är Vänsterpartiet. Och för att vara ett spöke verkar det vara ovanligt fullt av liv.

Läs även: Stalins bensinmackar i Sverige betalade Vänsterpartiets hus