Det blev känslosamt i riksdagens kammare då ledamöterna på tisdagen debatterade förslaget till ändringar i utlänningslagen.

När hon skulle avrunda sitt anförande kunde Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen inte längre hålla tillbaka tårarna.

Senare under dagen svallade känslor av ett helt annat slag i det “särskilt utsatta området” Norrby i Borås. Ett jätteslagsmål mellan “två grupperingar som är hemmahörande i närområdet” tvingade polisen att kalla in förstärkningar från Göteborg.

Det går om man så vill att se ett samband mellan dessa sinsemellan så olika känsloyttringar.

“En strängare lagstiftning påverkar inte antalet asylsökande, och färre asylsökande förbättrar inte integrationen. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det, som avgör hur väl vi lyckas“, förmanade från riksdagens talarstol Höj Larsen regeringen och “den blåbruna oppositionen”.

Det går också att uttrycka så här: I Vänsterpartiets värld finns inte någon motsättning mellan invandringens omfattning och möjligheterna att få till en fungerande integration.

10 000 om året eller 100 000 spelar ingen roll – allt hänger på “hur vi investerar i samhället och människorna i det”.

I Vänsterpartiets magiska värld finns alltid de resurser som behövs till hands.

Där finns ett migrationsverk med kunniga, erfarna och empatiska handläggare som oavsett mängden ärenden snabbt och rättssäkert prövar och avgör om den sökande har skyddsbehov eller bör få stanna av andra skäl – det har eller bör den asylsökande så gott som alltid i Vänsterpartiets värld.

Där finns alla de välutbildade och erfarna SFI-lärare som krävs för att nyanlända, oavsett antal, snabbt ska kunna lära sig god svenska.

Där finns alltid välfungerande skolor med engagerade och behöriga lärare som står redo att ta emot och undervisa nyanlända barn, oavsett antal. Dessutom skolor där åtminstone nio av tio elever är inrikes födda, vilket gör att nyanlända barn och ungdomar snabbt lär sig svenska och får svenska vänner.

Där finns självklart alltid billiga bostäder med god standard för alla nyanlända, oavsett antal.

Där finns bra, trygga och välbetalda jobb som väntar på nyanlända, oavsett antal, oavsett utbildning och erfarenhet. För den som mot förmodan inte är redo för arbetsmarknaden finns alltid lediga platser inom både grundläggande och högre utbildning, teoretisk såväl som praktisk.

Och skulle något av allt detta och annat därtill inte finnas omedelbart tillgängligt, kommer det i Vänsterpartiets värld att uppstå som genom ett trollslag när det görs ytterligare “investeringar i samhället”.

Vänsterpartiets värld är kort sagt en värld där ekonomins och förmodligen även fysikens lagar har upphävts, där utbudet av välfärd alltid kan fås att matcha efterfrågan.

Läs även: Storbråk i utsatta området Norrby – polisen tog in helikopter

Inte samtliga partier i riksdagen lever i denna drömvärld, men Vänsterpartiet har åtminstone sällskap av Miljöpartiet.

Centerpartister har en egen, motsvarande drömvärld. Deras utopi bygger på att merparten av de nyanlända utgörs av energiska entreprenörer som snart kommer att finna utkomst, bli välintegrerade och produktiva samhällsmedborgare – bara de får sköta och klara sig själva.

I den verkliga världen, den där vänsterpartister och många andra av allt att döma sällan rör sig, ser det numera allt oftare ut som i Norrby i Borås, platsen för tisdagens våldsamma upplopp.

Bostadsområden präglade av pyrande etniska motsättningar, av trångboddhet, bidragsberoende, gängkriminalitet och misstro mot det omgivande samhället. Segregerat, självklart. Platser där hederskultur och religiös extremism kan få näring och frodas.

Förhållanden som är en förutsägbar konsekvens av en politik som i decennier präglats av magiskt tänkande, där den goda viljan fått styra och det självklara sambandet mellan invandringens omfattning och integrationens möjligheter förnekats.

Man kan gråta för mindre.

Läs även: Utanförskapet går i arv i Hjällbo