Facebook noscript imageSkogkär: Verkligheten överträffar satiren när MP ska rädda världen
Mats Skogkär
Ledare
Skogkär: Verkligheten överträffar satiren när MP ska rädda världen
Per Bolund och Märta Stenevi (MP) skojar till det. Foto: Henrik Montgomery/TT
Per Bolund och Märta Stenevi (MP) skojar till det. Foto: Henrik Montgomery/TT

Vämeböljan med rekordtemperaturer runt om i Europa har fått Miljöpartiet att tro på ett riksdagsliv efter valet i september. Men partiets utspel andas mest desperation.

Ett stående inslag i den satiriska Youtubekanalen Veckans valfläsk med Stefan Sauk är rapporter från det miljöpartistiska språkröret Per Bolunds pågående trehjulingsturné för klimatet. En jordenruntresa som senast tog honom till Maldiverna.

Dessvärre blev tyngden från Bolund och hans trehjuling det som till sist fick denna ögrupp, i decennier symbolen för hotet från stigande havsnivåer, att slukas av vattnet.

Med tanke på att det handlar om Miljöpartiet är det kanske bäst att än en gång understryka att detta med trehjulingsturnén är satir och hittepå. För när MP är i farten är det inte alltid lätt att avgöra vad som är skämt och vad som är allvar.

Ta till exempel det senaste utspelet från Bolunds språkrörskollega Märta Stenevi. Hon kräver att ledamöterna i riksdagens finansutskott avbryter sina semestrar och samlas till ett “akutinkallat” sammanträde i syfte att stoppa sänkningar av skatten på bensin och diesel.

“När världen bokstavligt talat brinner av extremväder kan vi inte lägga mer pengar på fossila bränslen”, säger Stenevi enligt ett pressmeddelande.

Nu är det väl i och för sig det Stenevi försöker åstadkomma genom att förhindra att skatten sänks – att vi tvingas lägga mer pengar på fossila bränslen. Det är inte alltid så lätt att hänga med när miljöpartister tänker.

“Varken barn eller pensionärer kan äta bensin”, påpekar Märta Stenevi. En iakttagelse som äger sin riktighet. Bensin kan möjligen drickas, även om det knappast är tillrådligt.

Nåväl, Miljöpartiet vill i alla fall för sin del lägga pengar på att subventionera kollektivtrafik och mat. Partiet föreslår ett pristak på 100 kronor för buss- och tågbiljetter åtminstone året ut.

Huruvida världen, som Miljöpartiet hävdar, befinner sig i ett klimatnödläge eller ej finns det olika uppfattningar om. Däremot råder det ingen tvekan om att Miljöpartiet med mindre än två månader till valet befinner sig i ett akut väljarnödläge. I opinionsundersökning efter opinionsundersökning har partiet hamnat under riksdagsspärren. Det är tydligt att desperationen griper omkring sig i partiets ledning.

Även den som till fullo delar Miljöpartiets bedömning att världen står inför en akut klimatkris av apokalyptiska mått, borde bli fundersam över Miljöpartiets förslag.

För att sänkta priser i kollektivtrafiken ska kunna kompensera för höga drivmedelspriser måste en tillräckligt stor andel av de transporter som sker med bil kunna ske med tåg och buss. Så är knappast fallet.

Det som fungerar i storstäder med väl utbyggd kollektivtrafik fungerar inte på mindre orter eller på landsbygden. Nu är det förvisso knappast bland dessa grupper det utpräglade storstadspartiet MP söker de röster som ska rädda partiet från att åka ur riksdagen.

Nej, bensin går inte att äta, denna Stenevis observation är som sagt helt korrekt. Däremot är diesel nödvändig för att producera den mat barn och pensionärer, ja även andra människor, behöver för att överleva.

Ökade bränslepriser driver däremot upp produktionskostnaderna och därmed priserna på mat och hotar dessutom att slå ut svensk livsmedelsproduktion till förmån för ökad import. Detta vill Miljöpartiet möta med subventioner på mat. Ta pengar med ena handen, dela ut allmosor med den andra.

Miljöpartiets energi- och klimatpolitiska skrivbordsstrateger har ofta fantasifulla lösningar på problemen.

I mars lade Stenevi och Bolund fram ett “ett omfattande paket för att stoppa kriget i Ukraina”. Detta skulle ske genom att “stoppa all rysk energiimport till EU”. Och hur ska Tyskland och andra EU-länder som är kraftigt beroende av rysk gas, då klara sig? Jo, genom att importera energi från Sverige – vindkraftsel, får man förmoda.

Stenevi och Bolund hade gjort större nytta för klimatet om de åkt ner till Tyskland och övertalat sina gröna partikamrater i den tyska regeringen att inte fullfölja den planerade, förtida nedläggningen av landets tre återstående kärnkraftsreaktorer vid årsskiftet. Det lär de inte göra eftersom detta är samma huvudlösa politik Miljöpartiet drivit i Sverige.

Klimatförändringarna är ett globalt fenomen och i den mån det ligger i människans makt att motverka dem måste åtgärderna ses i ett globalt perspektiv.

Finansdepartementet bedömer att sänkt skatt på bensin och diesel skulle öka de svenska koldioxidutsläppen med 0,2 miljoner ton om året. Det är en ökning med drygt 4 promille; Sveriges utsläpp av växthusgaser uppgick år 2020 till totalt 46,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det motsvarar i sin tur omkring 1 promille av världens samlade utsläpp av växthusgaser.

Precis som Europa skulle räddas från sitt beroende av rysk gas och olja genom att importera el från Sverige, ska Europa få framtida sommarsvalka genom att Sverige – teoretiskt – minskar sina utsläpp med i runda slängar 4 promille av 1 promille.

Många bäckar små gör en stor å, heter det. Men sannolikheten för att MP:s förslag om subventionerad kollektivtrafik i Sverige ska få någon påvisbar effekt på det partiet kallar “extremvädret i Europa” är ungefär lika stor som sannolikheten för att Per Bolund på en trehjuling kan få Maldiverna att sjunka i havet.

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu