Miljöpartiets språkrör Per Bolund älskar havet. Så föreställ er följande fridfulla scen: Bolund, en segelbåt, ett hav, en loj vind. Blå himmel med enstaka vita molntussar. Vid horisonten en skog av majestätiska vindkraftverk vars gigantiska, långsamt roterande rotorblad har en närmast sövande inverkan på språkröret där han sitter vid rodret.

Plötsligt väcks Bolund ur sina gröna dagdrömmar. Det känns kallt och blött om fötterna. Till sin fasa ser han att vatten forsar in i båten. Samtidigt blir Bolund även varse att han inte är ensam i sin farkost. Han har sällskap i båten av en kompakt man i övre medelåldern, iförd välsittande mörk kostym, vit skjorta och röd slips. Mannen i kostymen är påtagligt lik den kinesiske presidenten Xi Jinping.

Konstig klädsel för en ledig dag på havet, hinner Bolund tänka, medan han med flackande blick desperat söker efter öskaret. Förgäves. Språkröret börjar istället förtvivlat ösa ut vatten med en tesked han hittar på botten i båten.

Nu visar det sig att öskaret inte alls är borta. Det är mannen, märkligt lik Xi Jinping, som tagit det. Men istället för att ösa ut vatten öser mannen in vatten i båten med kraftfulla, rytmiska rörelser.

Ovanstående tablå är en allegori. Segelbåten är jorden. Vattnet som forsar in är växthusgaser. Bolunds tesked är svensk klimatpolitik. Mannen med öskaret är Kina, och det han öser in i båten är utsläppen från kinesiska kolkraftverk.

Budskapet från Miljöpartiet och i princip alla övriga partier utom Sverigedemokraterna är att Sverige måste ösa snabbare med teskeden och att det på något magiskt sätt ska rädda båten från att sjunka. Det är fria fantasier. Om problem ska kunna lösas måste lösningarna ta sin utgångspunkt i verkligheten.

Läs även: Skogkär: Valmanifest för klimatcharlataner

Den som hävdar att det inte spelar någon roll vad Sverige gör med sin tesked utmålas av Bolund och många med honom som “klimatförnekare”. Det är ett ord avsett att leda tankarna till Förintelseförnekare, personer och grupper som förnekar nazisternas folkmord under andra världskriget. Den lägsta sortens människor med andra ord. Det är ett invektiv som slungas mot motståndare när argumenten tryter, för att skrämma till tystnad.

Medan de flesta Förintelseförnekare faktiskt förnekar att Förintelsen ägt rum är “klimatförnekare” ett nonsensbegrepp. Ingen förnekar att klimatet finns. Ytterst få förnekar att klimatet förändras. Det finns däremot de som förnekar att människans aktiviteter alls påverkar klimatet och istället hävdar att de förändringar som nu sker beror på andra faktorer. Det råder i stort sett vetenskaplig konsensus om att den senare gruppen har fel.

Sveriges problem är inte “klimatförnekare”. Sveriges problem är verklighetsförnekare. Dessa är ett verkligt problem eftersom de inte anser att något pris är för högt för att reducera Sveriges i ett globalt perspektiv närmast mikroskopiska utsläpp av växthusgaser. De utlovar en fossilfri, grön välfärdsstat. Med tanke på utvecklingen är det snarare ett fossilfritt fattighus som väntar.

Senast år 2045 ska Sverige enligt de klimatpolitiska mål riksdagen antagit nå nettonollutsläpp, det vill säga inga nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Bolund med teskeden vill nå dit tio år tidigare, 2035.

Kina tänker däremot fortsätta att öka sina utsläpp fram till år 2030 för att därefter börja minska dem och bli koldioxidneutralt senast 2060. Men det finns ingen anledning att tro på regimens löften. Kina bygger nya kolkraftverk i snabb takt.

Sverige svarar för några promille av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Kina svarar för en tredjedel.

Sveriges utsläpp av samtliga växthusgaser, inklusive koldioxid, uppgick förra året till 48 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Enligt climatactiontracker.org ökade Kina sina utsläpp av enbart koldioxid med 3,4 procent under 2021. Det motsvarar 464 miljoner ton, nästan tio gånger mer än Sveriges totala utsläpp.

Om Sverige - rent teoretiskt - hade nått nettonollutsläpp förra året skulle det alltså uppväga en tiondel av Kinas ökade utsläpp.

Kriget i Ukraina i kombination med en huvudlös energipolitik har skapat en perfekt storm där höga el- och bränslepriser riskerar att slå ut stora delar av livsmedelsförsörjningen, där skogsindustrin ställer in produktion, där hushållen riskerar att stå utan ström i vinter, där vanliga människors hushållsekonomi slås i spillror.

Allt medan Bolund och andra sitter där med sina teskedar och envist hävdar att de räddar klimatet.

Klimatkejsaren har inte en tråd på kroppen. Det är hög tid att sluta förneka det uppenbara, det är hög tid att sluta förneka verkligheten.

Läs även: Skogkär: Hål i huvudet, Märta Stenevi