Med boken Skönheten i kaos har Julia Ravanis velat ta ner den teoretiska fysiken på jorden. Det finns något av en besvikelsens upprinnelse till detta.

Några år före bokens tillkomst och efter tre års fysikstudier påbörjade Ravanis studier i kvantfysik. Hoppet Ravanis hade med kvantfysikstudierna var att nu skulle hon äntligen få ägna sig åt tiden, rummet, universum och att få verklig förståelse för hur verkligheten är skapt.

Även om Ravanis blev framgångsrik i sina studier skulle dock hennes hopp grusas något. Tidigare fysikstudier hade förvisso inneburit många föreläsningar om ekvationer. Dessa föreläsningar hade dock alltid varit vardagsbundna. Studierna i kvantfysik skulle visa sig vara något helt annat. Ekvationerna inom dessa studier skulle nämligen innebära allt.

Ravanis är matematiskt begåvad, fattades bara annat eftersom hon är civilingenjör i teknisk fysik, men hennes intresse för fysiken har alltid också rört sig på ett existensiellt plan bortom det matematiska. Boken Skönheten i kaos har Ravanis själv valt att beskriva som ”ett litterärt försök att förstå skönheten i det kaos som präglar den moderna fysiken – liksom erfarenheten av att leva i det tjugoförsta århundradet”.

Ravanis är också idéhistoriker, och med sin naturvetenskapliga och humanistiska bildning samt de egna livserfarenheterna leder hon mig som läsare att grundläggande närma mig att förstå den teoretiska fysiken. Språket i boken är klart, och dess innehåll kan lätt förstås även av oss utan större matematiska förkunskaper.

Läs även: De grekiska gudarna har flyttat till Manhattan

Ja, möjligen rent av att boken är skriven just för oss som bättre kan närma oss dess svåra ämne genom humaniora och estetik. Låt mig beskriva ett av många vackra avsnitt i boken ur kapitlet ”Inuti svärtan”:

Jag har alltid vetat att den mesta materian i universum är mörk. Fysiken lär oss att 85 procent är mörk materia. Vad jag inte visste innan jag läste Ravanis bok var att det också finns ett annat mörker som ger form åt universum. Eller som Ravanis uttrycker det i sin bok: ”en annan mer hotfull sort fyller galaxernas mellanrum”. Det Ravanis i sin bok här talar om är mörk energi. För att beskriva mörk energi använder Ravanis inte en enda ekvation, bara ett lika målande som pedagogiskt språk.

Ravanis närmast lyriska och samtidigt faktabaserade beskrivningar gör så klart inte att jag kan tränga in i ämnet teoretisk fysik som en fullfjädrad teoretisk fysiker. Beskrivningen tillåter mig ändå att snudda vid och bilda mina egna tankar kring ämnet på ett sätt som en som jag, som i det närmaste helt saknar matematiskt öga, knappast hade kunnat göra via ekvationer.

Jag läste Skönheten i kaos två gånger; en gång i normal lästakt och en gång långsamt, för att verkligen smaka på orden och meningarna. De vidgar nämligen om och om igen min bildningshorisont och min förståelse för den teoretiska fysiken. Skönheten i kaos är en sådan där liten pärla till bok som jag lär ha många nyfikna, kunskapstörstiga, glädjefyllda och estetiska anledningar att återkomma till.

Läs även: Konstbluff kan ha uppdagats – vem är konstnären?

En invändning jag har är att Ravanis ambition att beskriva ”erfarenheten av att leva i det tjugoförsta århundrandet” inte riktigt tar sig. Jag kommer inte denna Ravanis erfarenhet alls särskilt nära. Ambitionerna som fysiker, idéhistoriker och klartänkt stilist ror hon hem skickligt. Men den existentiella dimension som Ravanis uppenbart velat beskriva griper aldrig riktigt tag.

Tommy Gunnarsson