Om det anses finnas risk att återfalla i brott borde kriminella tvingas avtjäna hela sitt straff. Att det inte är lagligt möjligt att hålla dem kvar är fruktansvärt. Politikerna måste göra sitt yttersta för att vi ska känna oss trygga.
KRÖNIKA. Uppdrag Granskning har gått igenom fall där unga män 18–24 år blivit villkorligt frigivna från Kumla mellan 2017–2019. Det visade det sig att 30 av 42 hade begått brott under den villkorliga frigivningen (21/4).
Bland annat hade en 20-åring släppts villkorligt fri och sedan kraschat med en bil och dödat en 47-årig man. Han hade bedömts ha en påtaglig risk att återfalla i brott. Ändå släpptes han.
I Sverige fungerar det så att den som har avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff släpps villkorligt fri. Även om det finns risk för att personen återfaller i brott – det vill säga fortsätter att skada oskyldiga – får inte den villkorliga frigivningen skjutas upp. Den möjligheten togs nämligen bort 1999.
Till och med om den intagne misstänks för att ha begått brott i fängelset eller under en villkorlig frigivning får han fortsatt frihet. 17 av de 42 i UG:s granskning hade polisanmälts under anstaltsvistelsen, ofta flera gånger, men utan att det påverkade den villkorliga frigivningen.
Vilken tokig omsorg om dem som rånat, mördat eller våldtagit. Var finns omsorgen om offren? Vem bryr sig om de skötsamma, oskyldiga, laglydiga?
Sedan 2020 sker visserligen strängare övervakning och den intagne måste delta i behandlingsprogram för att få villkorliga frigivning. Men hur kan det komma sig att det inte ställts krav på det tidigare?
Både Moderaterna och Kristdemokraterna vill begränsa den villkorliga frigivningen till tre fjärdedelar av strafftiden. Det ”ska vara en möjlighet, inte en rättighet”, skrev Johan Forssell (M) i en artikelserie (9/11 -19).
Också Erik Nord, polischef i Göteborg, önskar att farliga våldsbrottslingar undantas från bestämmelser kring villkorlig frigivning. ”Jag kan konstatera att de här återkommande rabatterna innebär att vi skapar en hel räcka brottsoffer som inte hade behövt vara brottsoffer, sa han till DN (1/4 -20).
Ja, nyhetssidor är tyvärr fulla av exempel på personer som släppts ut och skadat andra. Ibland trots varningar.
2020 släpptes en 36-åring villkorligt fri och bara ett par veckor senare misstänktes han ha knivmördat en småbarnsmamma. Han hade gång på gång dömts till fängelse och GT skrev att mannen i ett så kallat frivårdsyttrande beskrevs som ”oberäknelig både för kända och okända personer”, ”labil i sina handlingar” och ”inte mottaglig för hjälp”. Det konstaterades också att risken för återfall i brott var stor. ”Utifrån tidigare historik och aktuell situation bedöms risken för återfall i brott som förhöjd, sannolikt avseende allvarligare våldsbrott” (14/4 -20).
Ändå släpptes han ut på våra gator, fri att agera igen.
Expressen skrev i somras om en man som blev villkorligt frigiven efter att ha dömts för ett grovt sexövergrepp mot en liten flicka. Efter att ha släppts fri släpade han en annan tjej in i skogen, dödshotade henne och våldtog henne grovt (21/7).
I januari rånade två unga män två andra i Göteborg. Båda var villkorligt frigivna när de begick brotten (Norra Halland 2/1).
En man i Töreboda dömdes i april till fängelse för stöld, misshandel, våldsamt motstånd och ringa narkotikabrott. Samtliga brott hade begåtts under en period när han var villkorligt frigiven från ett annat fängelsestraff (Mariestads-Tidningen 1/4).
Ulf Borgström, känd som ”Gryningspyromanen”, blev nyligen villkorligt frigiven trots att Kriminalvården gjort bedömningen att risken för att han skulle begå nya brott var hög (Aftonbladet 14/4).
Aftonbladet påminde oss häromdagen om John Svahlstedt, som på 70-talet dömdes för en rad våldtäkter i Göteborg. Han dömdes till fyra års fängelse, men släpptes efter bara två – och fortsatte kränka kvinnor. Han dömdes igen och igen, men kom ut. Senast 2015 frigavs han villkorligt. Var är han i dag?
Tidningen skrev också om Niklas Eliasson som dömdes till 12 års fängelse för ett stort antal grova våldtäkter i Örebro. Även om Kriminalvården uppgav att ”risken för återfall i sexuellt våld bedöms som hög” frigavs han villkorligt. Sen vet vi inte vad som har hänt (19/4).
Kriminalvårdens expert i sexualbrottsfrågor, Johanna Lätth, kommenterade att en våldtäktsman inte kan ”botas”, utan man arbetar i stället med att minimera risken att personen begår nya brott.
Det finns alltså starka skäl att hålla människor inlåsta längre. Men kriminologen Jerzy Sarnecki tyckte att ”det är direkt olönsamt för samhället att låta människor sitta i fängelse hela livet” (DN 1/4 -20). Och Linda Snecker, Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson vill att fler ska påbörja villkorlig frigivning i förtid eftersom det är fullt på fängelserna.
Själv tycker jag att det är värt att satsa på att bygga ut antal fängelser och prioritera Kriminalvården. Nog finns mycket annat att dra in på än människors trygghet.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
