Av alla de många smärtsamma ting som är förenade med sammanbrottet som nu utspelar sig i Afghanistan, finns det åtminstone ett som är påverkbart. Vi kan sluta att lyssna på alla de skrivbordsstrateger och pensionerade officerare som nu säger oss hur vi skulle ha gjort för att vinna.

Afghanistan gick inte att vinna, av många skäl. Först och främst så är det inte ett land. Givetvis finns det ett territorium på kartan med detta namn, men det gör det inte till en nation. För att vara ett verkligt land krävs att merparten av invånarna identifierar sig först och främst som medborgare i landet. Afghanistan är en samling krigförande stammar, klaner och religiösa grupper som alla är viktigare för deras medlemmar än att vara afghaner.

Läs även: Flest afghaner hjälps bäst på plats

För det andra är det en narko-stat, som är världens största producent av heroin. När ens ekonomi är byggd på brottslighet finns det små möjligheter för en regering att effektivt styra landet.

För det tredje, ta dig en titt på kartan. Om du skulle leta efter länder som är de minst hjälpsamma grannarna, så kunde du inte hitta bättre exempel än dem som omger Afghanistan. Vietnam lärde oss hur betydelsefullt det är för att kunna framhärda i en konflikt att det finns utanförliggande reträttpunkter och försörjningslinjer alldeles över gränsen.

Pakistan har varit en särdeles ohjälpsam granne, delvis på grund av konkurrensen med Indien, delvis på grund av oförmågan eller oviljan att kontrollera det egna territoriet. Och landet har erbjudit en tillflyktsort för fler än bara Osama Bin Laden. Sedan är där Kina och Iran samt flera Stan-länder, som alla bryr sig mer om sitt inflytande och tillgång till resurser än de bryr sig om fred.

För det fjärde, om det är något som Vietnam borde ha lärt oss, så är det att om din lokale bundsförvant är korrupt, inkompetent och inte har eller bryr sig om att ha sitt eget folks stöd, då har du valt den förlorande sidan.

Den enda vinnaren i denna sorgliga situation var vår militärindustri. Hur många miljarder dollar han inte satsats på att försöka bygga en högteknologisk militär kapacitet i ett land där bara 38 procent av befolkningen är läskunnig?

Läs även: Därför kunde talibanerna ta makten så fort

Men inget av detta kommer att förhindra tankesmedsgeneralerna utan någon militär erfarenhet och de pensionerade generaler som menar att det finns en pigg lösning på varje problem att tala om för oss att vi hade vunnit om deras strategi hade använts. De hade tjugo år och hundratals miljarder dollar att genomföra det, men det skedde inte, därför att under rådande omständigheter går det aldrig att vinna. Så en smula ödmjukhet och lite mindre hybris från deras sida vore klädsamt.

Dennis Jett är professor i internationella relationer och har verkat som ambassadör i Peru och Moçambique och suttit i USA:s nationella säkerhetsråd. En nyredigerad andra upplaga av hans bok ”American Ambassadors” publiceras i november.