När säkerhetsläget försämras i Afghanistan kommer fler afghaner att söka sig till Europa och Sverige. Men Afghanistans problem löses inte genom storskalig migration. Och om avsikten är att hjälpa så många afghaner som möjligt bör hjälpen ges på plats, i närområdet.
Talibanernas framryckning i Afghanistan fortsätter. Det försämrade säkerhetsläget lär betyda att fler människor därifrån söker sig till EU och Sverige.
I ett brev till EU-kommissionen varnade sex medlemsstater – Belgien, Danmark, Grekland, Nederländerna, Tyskland och Österrike – nyligen (5/8) för att antalet asylsökande från Afghanistan kommer att öka när säkerhetsläget där förvärras.
Sedan 2015 har omkring 570 000 afghaner sökt asyl i EU varav 44 000 under förra året, när pandemin betydde stängda gränser över stora delar av världen.
Att ett antal medlemsstater, däribland Sverige, slutat sända tillbaka afghaner som fått avslag på sina asylansökningar, riskerar enligt brevskrivarna att bli en signal som får fler afghaner att söka sig till EU.
De sex länderna uppmanar därför kommissionen att intensifiera samtalen med den afghanska regeringen om hur återsändandet ska kunna fortsätta.
Studera jordgloben. Avståndet från Afghanistan till Europa är stort. Avståndet från Afghanistan till Sverige är väldigt stort.
Åtminstone den som flyr Afghanistan till lands måste passera en lång rad länder på vägen. Länder där det i de flesta fall går att få skydd.
Slutsatsen kan inte gärna bli någon annan än att det dessa migranter söker inte i första hand är skydd utan bättre ekonomiska omständigheter.
Det i sig är inget att säga om. Att människor vill förbättra sina levnadsvillkor är naturligt. Men det var inte därför flyktingkonventionen kom till.
Ändå är det vad flyktingkonventionen i stor utsträckning blivit: ett verktyg för storskalig migration. Och för flyktingsmuggling – en industri som under decennier varit i stark tillväxt.
Men istället för att inse att flyktingkonventionen kortslutits genom västvärldens välvilja – Sverige är ett uppenbart exempel – så försöker rika länder på olika sätt stänga migranter och asylsökande ute. En viktig anledning är att det blivit en närmast övermänsklig uppgift att på ett tillförlitligt sätt skilja dem som har genuina skyddsbehov från de ekonomiska migranterna.
Läs även: Professor: Nattsvart framtid för asylinvandrare på svenska arbetsmarknaden
Metoderna för att hålla migranterna ute varierar, från de juridiska till de handgripliga.
I SVT skildrades häromdagen (8/8) hur kroatiska gränsvakter går hårt fram mot migranter – SVT kallar dem i vanlig ordning “flyktingar” – som försöker ta sig in i Kroatien från Bosnien-Hercegovina. Det finns uppgifter om att ren tortyr förekommit.
Att EU tycks se mellan fingarna med detta våld är illa. Och talande.
“Vissa flyktingar har gjort närmare trettio försök att ta sig in i EU”, uppger SVT.
Men Bosnien-Hercegovina har undertecknat FN:s flyktingkonvention. Är det skydd dessa personer – i många fall afghaner och pakistanier enligt inslaget – söker kan de få det i Bosnien-Hercegovina.
Migranter har också blivit ett politiskt vapen i händerna på olika skurkstater.
Under sommaren har Litauen sett ett kraftigt ökat inflöde över gränsen mot Belarus av asylsökande från framför allt Irak. Hittills i år har närmare 4 000 migranter och flyktingar tagit sig in i landet jämfört med 81 under hela förra året. Litauen anklagar Lukasjenkoregimen i Belarus för att styra migrantströmmen.
Få av migranterna är flyktingar bedömde EU-kommissionären Ylva Johansson i samband med ett besök i Litauen nyligen (2/8):
“Jag ser det här snarare som en aggressiv handling i syfte att påverka EU-sanktioner och att destabilisera i första hand Litauen, i andra hand hela EU.”
Johansson och EU ser heller inga problem med att Litauen är på väg att bygga en gränsbarriär mot Belarus. Tvärtom. EU:s gränsbevakningsstyrka, Frontex, har också förstärkt sin närvaro i Litauen.
Civilbefolkningen i Afghanistan behöver hjälp. Någonstans mellan fyra och fem miljoner afghaner har tvingats lämna sina hem och befinner sig inom landet eller i grannländerna.
Den bästa och ekonomiskt mest rationella lösningen – om nu avsikten är att hjälpa så många som möjligt – är att ge denna hjälp på plats eller i grannländerna. Inte att ta emot tiotusentals eller hundratusentals afghaner i EU.
De som bedöms ha genuina och oavvisliga skyddsbehov kan få hjälp via ett kvotflyktingsystem.
Ett engelskt talesätt lyder: If it ain’t broke, don’t fix it – låt saker som fungerar vara som de är.
Men det finns även saker som är så sönder att det inte hjälper att försöka laga dem. De måste bytas ut. Det nuvarande asylsystemet är ett exempel.
Läs även: Tysk biståndsveteran varnar för miljontals afghanska migranter till Europa
