Facebook noscript image”Sluta skjut” floppar så länge de röda tillåter mesigt rättssystem
Carolin Dahlman
Krönikörer
”Sluta skjut” floppar så länge de röda tillåter mesigt rättssystem
”Sluta skjut” floppar så länge de röda tillåter mesigt rättssystem

Att visa musklerna mot de kriminella är nödvändigt för att avskräcka och bestraffa. Men hoten om repressalier via ”Sluta skjut” blir bara tomt snack så länge vi har lagar och regler som gullar.

KRÖNIKA. ”Projektet Sluta skjut i Malmö har varit ohyggligt framgångsrikt”, menade Lisa Pelling från Dagens Arena i God morgon, Världen på söndagen. Hon spådde att regeringen var på väg att knäcka gängen (30/5).

Tyvärr kan de rödas skrytprojekt dock snart visa sig vara ett fiasko. 

Tanken bakom Sluta skjut är nämligen att makthavare med myndig stämma ska förklara för gängen att de kommer att ”få det jobbigt” om de inte sköter sig. Men tyvärr vet bovarna att det mest är snack, för eftersom domstolar fått instruktioner att döma milt och åklagare inte får agera fritt kommer få ändå att bestraffas.

I en film på Malmö stads hemsida från ett möte med gängkriminella 2018 sa man: ”Ta vårt budskap här nu: om någon i er grupp utför dödligt våld, eller något annat grovt våld eller skjuter, så kommer vi att fokusera på er grupp”. Polisen lovade anhålla, åtala, göra husrannsakningar, göra beslag och lyssna på telefoner.

Jajajaja, tänkte nog de råbarkade och fnissade i bänkarna. Så länge Sverige har generösa straffrabatter, otillräckligt vittnesskydd, begränsad dataavläsningsrätt, sekretess mellan myndigheter, Sis-vård för unga, för få poliser och villkorliga frigivningar för alla har skurkarna inte så mycket att oroa sig för. Nä, kör på! 

”Vi gör en revolution på det här området”, menade inrikesminister Mikael Damberg (S) i Ekots lördagsintervju, men faktum är att regeringens insatser är halvdana. Mer som ett försynt harklande än ett revolutionärt vrål. Några exempel:

Man har beslutat om slopad straffrabatt, men bara för dem över 18, vilket kan göra att allt yngre pojkar utnyttjas av gängen som springpojkar. 

Polisen får numera avläsa data, men bara om det finns reell misstanke om brott, trots att polisen har efterlyst kraftfullare möjligheter.  

Ebo-lagen ändrades lite grand 2020, men avskaffades tyvärr inte helt. Detta trots att det finns en tydlig koppling mellan våldet och unga män i utanförskapsområden.

Nyligen kom förslag om att tillåta kronvittnen, men att låta vittnen få vara anonyma backade regeringen ifrån. 

Och när Brottsförebyggande rådet fick i uppdrag att titta på statistiken kring skjutningar gavs man inte direktiv om att också undersöka orsaker. 

”Ni ska få det jobbigt”, sa man från ”Sluta skjut”-gänget (och varnade alltså för att polisen faktisk skulle göra sitt jobb). Men så särskilt jobbigt verkar det alltså inte bli. 

Johannes Knutsson, professor emeritus vid norska polishögskolan, påpekade i en kritisk artikel i Kvartal att en effektutvärdering från i februari visade att ingen effekt av Sluta skjut kunnat dokumenteras. ”Den minskning som inträffade är inte statistiskt säkerställd”. Och dessutom att ”jämförelsen med utvecklingen i andra städer med gängskjutningar inte visar någon statistiskt signifikant skillnad” (26/5).

Ja, för visst har skjutningarna gått ner i Malmö de senaste åren, men varför? Har kriminella möjligen bytt område? Skjutningarna i Stockholm har ökat radikalt. Att stirra stint på de hjärtlösa, orädda gängen biter ju knappast allena.

Socialdemokraterna och vänstertyckare stoltserar ändå med ”Sluta skjut”. 

”Utvärderingar av arbetet har visat lovande resultat”, skrev regeringen när man i april aviserade att Sluta skjut-metoden ska spridas till fler orter (14/4).

”Vi ska vara kompromisslösa mot gängen”, skrev fyra ministrar nyligen i Dagens Nyheter och kallade Sluta skjut för det ”framgångsrika projektet. ”Vi vill med kraft trycka tillbaka gängbrottsligheten”, skrev de (24/4).

Och kallade till möte…

CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Carolin Dahlman

Carolin Dahlman är högerliberal krönikör. Hon har studerat fil kand i statskunskap och sociologi samt journalistik för akademiker vid Uppsala universitet. Hon har arbetat som politisk opinionsjournalist sedan 1997, senast som politisk redaktör för Kristianstadsbladet i sju år. Hon har skrivit böcker och rapporter för Timbro samt krönikor och debattartiklar för ett stort antal medier.