Slutreplik: Egyptson – Därför behövs ett nytt svenskt muslimskt samfund

Detta är en slutreplik på: Replik: Muslimer i Sverige behöver ingen Martin Luther

Under den senaste valrörelsen kallades jag ”islamapologet” av debattörer på identitetshögern, trots min mångåriga granskning av islamistiska organisationer. Jag motsatte mig deras sammanblandning av islam och islamism, liksom av muslimer och islamister. Kritiken byggde bland annat på påståendet att inget muslimskt samfund i Sverige försvarar demokratiska värderingar.

Redan 2013 granskade jag Islamiska förbundets odemokratiska värdegrund i Aftonbladet och föreslog i Göteborgs-Posten att islamister som vill bedriva politik borde bilda ett eget parti i stället för att söka inflytande genom etablerade demokratiska partier. Min utgångspunkt har varit densamma: Religiösa organisationers politiska idéer ska granskas utifrån deras dokumenterade ideologi och verksamhet, inte utifrån medlemmarnas muslimska identitet. Här delar jag Khaled Salihs viktiga distinktion mellan muslimska och islamistiska organisationer. Salih, som var fakultetsopponent vid min disputation, invänder mot mitt förslag att Nalin Baksi ska inspirera till ett nytt muslimskt samfund. Han menar att det är samhällets föreställning om religiös grupprepresentation som måste förändras, inte antalet samfund.

Jag håller med om problemet, men inte om att lösningarna skulle utesluta varandra.

Ett nytt samfund ska inte företräda alla muslimer, utan enbart sina frivilliga medlemmar. Detta framgick redan av min ursprungliga artikel. Staten ska varken utse muslimska företrädare eller tilldela etablerade organisationer ett representationsmonopol.

Men förändring måste också kunna växa fram inom religiösa miljöer. Individuell kritik är viktig. Ett självständigt samfund kan dessutom ge organisatoriskt utrymme åt alternativa tolkningar och skapa en varaktig gemenskap för människor som efterfrågar den.

Varför just Nalin Baksi?

Inte för att hon personligen ska bli en religiös auktoritet. Min jämförelse med Martin Luther handlar om idéströmningar, inte om individer eller historiska modeller som ska kopieras. Salih har rätt i att reformationen också skapade nya auktoriteter.

Baksi har under decennier intagit en självständig hållning mot islamism och religiöst förtryck. Med utgångspunkt i sin uppväxt i en religiös miljö och sina erfarenheter av släktingar i Sverige som är troende muslimer utan att vara islamister har hon försvarat rätten att vara muslim utan att identifieras med islamistiska organisationer.

Min uppmaning gäller den idéströmning som hennes engagemang synliggör och som jag menar saknar en tillräckligt tydlig organisatorisk motsvarighet.

En sådan gemenskap måste naturligtvis respektera människors rätt att tro, tvivla, lämna religionen eller avstå från religiös organisering helt och hållet.

Khaled Salih vill förändra hur samhällets institutioner behandlar muslimer. Jag vill dessutom bidra till ökad pluralism inom den muslimska organisationsvärlden.

De två ambitionerna kompletterar varandra.

Religionen är fri. Staten är neutral. Lagen gäller alla. Demokratin är gemensam.