När det gäller Knutbymorden måste vi lägga undan fördomar, även om dessa är tjugo år gamla. Om vi håller oss till fakta så syns det tydligt att utredningen har stora brister, skriver Lotta Varga i en slutreplik.
Per BM Landin menar att min artikel ”passerar alla gränser”. Det är ett starkt uttryck för att egentligen bara säga: ”Det du skriver krockar med min världsbild, och jag tänker inte lyssna”.
Låt oss gå igenom invändningarna – och vad de faktiskt säger:
SE ÄVEN: DEBATT: Leif GW har visst inte alltid facit
SE ÄVEN: REPLIK: Vilda spekulationer om Knutbymorden
”Obevisad teori” – snarare förbisedda fakta
Ord som ”obevisat” och ”häpnadsväckande” ersätter inte sakargument.
Centrala observationer följdes aldrig upp. Utredningen byggdes på en tidig hypotes som aldrig prövades mot avvikande fynd. Mordet verkar aldrig ha utretts fullt ut – vapen, skott och rättsmedicinska fynd är oklara.
Oavsett vad du tycker är det skillnad på att skjuta mot någon som redan är död – eller inte. Detta utreddes aldrig. Det är dokumenterade brister som även andra inblandade hävdar.
Gärningarna vs. omständigheterna
Du redogör för Saras handlingar, men undviker det jag debatterar: rättsprocessen.
Bristerna som media lyfter försvinner inte för att du ogillar dem. HD:s domar visar ett återkommande mönster: bristfällig bevisvärdering, ensidiga förundersökningar, förbisedda alternativa scenarier
Ja, det kräver att man läser besluten.
Vem dödade Alexandra Fossmo?
Du utgår från att svaret finns – men det gör det inte. Polisen och åklagaren intresserade sig aldrig för alternativa händelseförlopp, trots att bevisning pekar på dem. Det är precis detta min artikel handlar om.
Du angriper tonen, jag pekar på brister. Du förlitar dig på indignation, jag på dokumentation. Du kräver att allt ska vara avgjort sedan 2004 – det var rättsväsendets ansvar, som de verkar ha undvikit.
Det är ingen konflikt mellan dig och mig. Det är en konflikt mellan en gammal berättelse – och det som faktiskt verkar finnas i materialet.
Det som Magasin Paragraf lyfte för tio år sedan, och Aftonbladet 200 sekunder belyser ännu en gång. Resning diskuteras inte på grund av mig, utan på grund av brister hos rättsväsendet.
Och huvudtesen har du helt missat: även en ikon som Leif GW kan dra felaktiga slutsatser när han inte har hela bilden – den bild som rättsväsendet verkar ha undanhållit och som lett till en total kovändning i frågan om Saras skuld.
Lotta Varga
Journalist och författare
