Att djuruppfödare bär omtanke är ingenting som ifrågasätts. Men med tanke på köttindustrins mål är det svårt att efterleva omtanken i praktiken, skriver Staffan Marklund i en slutreplik till Bengt Blomberg.
Bengt Blomberg (Bulletin 14/5) betonar att industrins aktörer värnar djurens välfärd, tyvärr sitter de på en omöjlig uppgift och misslyckas därför katastrofalt.
Veterinären Lotta Berg beskriver förskönande att gasande via koldioxid av grisar ”är ett obehag” för djuren — men att metoden används av ”i princip alla stora [och] medelstora slakterier i Sverige”. Se själv hur australiska grisar kämpar i panik när metoden nyttjas. För att producera tillräckligt med mjölk kidnappas kalven i regel från sin moder, kon råmar i sorg efter barnet.
Djuruppfödarnas omtanke ifrågasätts inte. Men välvilja villkorad efter målet att slå mynt av någons kadaver kommer aldrig att räcka till.
Blomberg framlyfter att människan är allätare, för att rama in köttätande som naturligt. Medlidande är minst lika naturligt. Vår herre har gett oss valet att antigen prioritera våra smaklökar eller djurens bästa.
Även om köttindustrin skulle kunna göras human, med vilket rätt dödar och låser vi in varelser som vill leva långa fria liv?
