Vänsterpartisten förminskar problemen med ungdoms- och förnedringsrån genom att säga att det är rasistiskt att koppla dem till invandringen. Förlorarna på sådan förnekelse är självklart de unga offren.
KRÖNIKA. ”Ungdomsrånen har funnits i över 20 år. Redan 1999 varnade Brå för den här växande ’nya’ trenden”, hävdade Linda Westerlund Snecker (V) i en riksdagsdebatt om förnedringsrån i april.
Hon menade att SD och M ville ”stärka sina rasistiska agendor” när de låtsades som att ungdomsrån var något nytt som kom samtidigt som asylinvandringen 2015. För så var det minsann inte, menade Snecker.
Men faktum är att den Brårapport från 2000 som hon hänvisade till faktiskt fann att utlandsfödda var kraftigt överrepresenterade bland unga rånare samt att svenskfödda ungdomar oftare fanns bland offren. Nog kan bristande integration och omfattande migration vara en orsak – något som är värt att beakta.
Sneckers kommentar handlade dock inte om att det kunde finnas ett samband värt att studera för att finna lösningar, utan att Brå redan då hade varnat för att det kunde vara en grogrund för rasism.
Ja, rapportförfattarna Ann-Marie Begler och Tommy Andersson skrev mycket riktigt så här i DN Debatt: ”De fysiska, psykologiska och ekonomiska konsekvenserna till trots är det ändå frågan om inte den allvarligaste konsekvensen av ungdomsrånen kan bli en alltmer invandrarfientlig inställning i ungdomsgenerationen, en grogrund för ökad vardagsrasism och i extrema fall ett ökat engagemang i grupperingar med invandrarfientliga ideal.”
Ouch. Det var alltså inte rånen i sig som var värst, utan att folk kunde få fördomar. På vems sida står man med ett sådant resonemang? Verkligen inte offrens i alla fall; deras psykiska och fysiska lidande var inte i fokus.
Det är dags att släppa oron för rasism och i stället oroa oss över rånen innan allt fler far illa.
De senaste åren har antalet ungdomsrån ökat. Sedan Brå 2007 började mäta antalet anmälningar av rån riktade mot unga under 18 år har kurvan gått både ner och upp, men sedan 2015 har den gått rakt uppåt i rask takt. Då anmäldes 1 084 rån, 2019 var siffran 2 489 och 2020 ser ungefär lika illa ut.
Nästan var femte kille mellan 16 och 19 år är orolig för att bli rånad, enligt den Nationella trygghetsundersökningen, vilket är en ökning från 11 till 19 procent på två år. Oron för brottslighet i allmänhet i gruppen ökade samtidigt från 22 till 32 procent.
På vems sida står man med ett sådant resonemang? Verkligen inte offrens i alla fall.
Dessutom har det oftare uppmärksammats att vissa av rånoffren förnedras. En 18-åring tvingades ta av sig nästintill naken och fick örat avskuret. En ung man tvingades kyssa sina rånares fötter. En ung kille sparkades och en av rånarna urinerade på honom. Två tonårspojkar överfölls i augusti på en begravningsplats i Solna och utsattes för timmar av tortyrliknande behandling.
I somras utsattes två unga män i Hässleholm, delvis av samma förövare. En man misshandlades i timmar och en häftapparat pressades mot hans panna och trycktes av. ”Haha ny piercing”, sa rånarna.
När SVT rapporterade om ämnet i februari vittnade poliser om att tillvägagångssätten har blivit värre. ”Det är mer våld och mer förnedring. Man har ingen empati längre”, sa en ungdomsutredare i Haninge.
Det finns tyvärr ingen vettig statistik kring utbredningen, så kanske är det bara en mediahajp. När jag söker i mediearkiv får jag noll träffar på ”förnedringsrån” från 2010 till 2018, medan jag 2020 får 379 träffar. Det kan vara en slump, ett tecken på att medier hakar på trender, för när Svenska Dagbladet frågade de olika polisregionerna i februari var svaren att det inte var så vanligt. Förnedring förekom men de som svarade hade inte sett varken en ökning eller minskning.
Däremot rapporterade Aftonbladet i augusti att när Brå började titta på saken i våras var slutsatsen att: ”alla är överens om att brotten har ökat”. En projektledare och utredare berättade: ”Det har skett en successiv ökning under flera år, men speciellt de senaste två åren har ökningen varit extra stor”.
Vissa säger alltså si, och andra så. Förhoppningsvis kommer Brå snart att bringa klarhet för en utredare ska nu titta på tillvägagångssätt, motiv samt gärningsmännens ålder, kön och härkomst.
Det vore bra om vi fick klarhet, för kunskap är ett verktyg för förbättring. Förnekelse av fakta – som Linda Westerlund Snecker (V) ägnar sig åt – är däremot farlig. Den lämnar potentiella offer oskyddade. Den förstärker otryggheten hos våra barn. Den ökar dessutom sannolikt rasismen.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör på Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
