
Islamistregimen i Teheran vacklar, och behöver allt stöd den kan få. Lyckligtvis kommer P1 till undsättning. Det är synd om de stackars mördarmullorna. Detta skriver Birgitta Sparf.
Ständigt grusas förhoppningarna om att P1:s flaggskepp för nyheter och politisk debatt ska ha gjort sina allra värsta bottennapp och att det någon gång måste vända.
Men icke. P1 Morgon överträffar idag med råge alla sina tidigare bottennoteringar. Redaktionen börjar från den absoluta botten och gräver sig med stor energi och frenesi nedåt i de slamrika stinkande jordlagren av islamistisk vänstersörja.
För att riktigt belysa vad som nu händer i Iran har redaktionen kallat in två verkligt neutrala Iranexperter: före detta socialdemokratiska utrikesministern Ann Linde och islamistregimen i Irans specielle utsände och lierade i Sverige, professor i islamologi Mohammad Fazlhashemi vid Uppsala Universitet.
Att Ann Linde är en framstående Iranexpert vet vi alla sedan länge. Redan i februari 2017 besökte hon och en stor del av det ”Smartaste bästa tjejgänget”, som då var ministrar och representanter för den socialdemokratiska ”Feministiska utrikespolitiken”, de demokratifientliga och kvinnohatande mullorna i Teheran. Iklädda slöjor, som något slags hijaber, för att visa sin stora vördnad och respekt inför de stora, manliga, mäktiga islamistiska mördarna.
I P1 idag får hon mest flankera den verklige experten Fazlhashemi och hans expertuttalanden. Hans insats blir en veritabel gråtfest utan like. Han är direkt personligt berörd av de fruktansvärda aggressiva attackerna som både Israel och USA nu utför mot det vackra och fredsälskande Iran.
Bland annat berättar han att hans fru för närvarande ”sitter fast” i Iran. Jaha? Nu undrar man ju genast hur tusan kan hon sitta fast där? UD har ju mycket bestämt avrått från alla former av resor till Iran redan 2022.
Han förklarar hennes vistelse i Iran med att svärmoderns hälsotillstånd är väldigt kritiskt, hon har genomgått en mängd operationer och tillståndet är mycket allvarligt. Programledaren stöttar honom helhjärtat i detta genom att lakoniskt konstatera att ja, hon var helt enkelt tvungen att resa dit!
Nej, hävdar jag bestämt, det var hon inte alls! Har man fått asyl i Sverige på grund av att man genom politisk förföljelse inte längre kan vistas i sitt gamla hemland kan man aldrig någonsin bli ”helt enkelt tvungen” att resa hem igen. Det är sådant som självmordsbenägna länder som Sverige påstås skydda mot.
Så nej, ingen blir någonsin tvungen till en sådan resa, hur mycket det än kostar i förluster och personligt lidande.
Professorn ger lustigt nog en förklaring som ligger snubblande nära ett av de interna favoritskämt vi har som socialsekreterare inom socialtjänsten på våra ärendemöten. Det lyder som följer:
-”Mohammed skriver i ett SMS att han blir fast i Syrien några månader och därför tyvärr missar sin praktikstart. Hans mor har blivit sjuk och dött.”
-”Åh fan! Nu igen?!”
Och så fortsätter det. Fazlhashemi berättar vidare om sin ångest, oro och stora outhärdliga sorg som han enligt egen utsago delar med de flesta av sina landsmän här i Sverige. Hans gulliga små barnbarn gråter och frågar: -”När kommer farmor hem igen?!”. Han kan bara säga att hon snart är ”hemma” igen, om ”några dagar”, men detta vill han inte orda mer om, förklarar han.
Ja, tacka fan för det. Han får självfallet hjälp av sina vänner mördarmullorna att få ut henne från Iran och tillbaka till Sverige. Till skillnad från alla andra som verkligen sitter fast och långsamt tynar bort och dör i deras fruktade dissident- och tortyrfängelser, oskyldigt anklagade och dömda av regimen.
Vad Fazlhashemi vill påskina, vilket programledaren och Ann Linde helt tycks instämma i, är att alla i hela Sverige förtärs av oro över att den rent fruktansvärda islamistregimen i Iran nu äntligen är allvarligt hotad.
Alltså, jag mår uppriktigt illa av att lyssna på detta vedervärdiga propagandainslag. Nu stänger jag ner statsmedierna igen och det ska dröja länge innan jag återvänder.