Sparf: Så enkelt kan våra politiker sluta gråta
Migrationsminister Johan Forssells (M) uttalande om det ”humanitära priset” i Ceuta-krisen är bara tom klyscha, skriver Birgitta Sparf, som menar att ansvaret för dödsfallen på Medelhavet ligger hos politikerna själva.
Apropå att 60 000 marockaner under några dygn tagit sig in i den spanska exklaven Ceuta i Marocko och att minst ett fyrtiotal personer, enligt SvD, drunknat i havet under detta event säger migrationsminister Johan Forssell till SvD:
”– Sen ska man ju komma ihåg att det har ett humanitärt pris också. Vi ser ju människor som drunknar i havet, det är såklart fruktansvärt.”
Här ska jag direkt erkänna; jag bryr mig inte ett dugg om hur många det är som drunknar eller ”dör i havet” när de illegalt försöker ta sig in i Europa. Eller rättare sagt: detta uttryck skorrar genomfalskt i mina öron.
Uttrycket är enbart tårdrypande vänsterpropaganda för en ”human flyktingpolitik” som vi hört i 30 års tid nu, och jag är hjärtinnerligt trött på att höra denna tomma klyscha upprepas från politikerhåll, om och om igen.
Vad som är fruktansvärt är att folk dör i havet på grund av Europas vanvettiga asylpolitik eftersom människor i Mellanöstern och Afrika uppmanas/uppmuntras att ta sig till Europa för att söka asyl på plats och samtliga vet att de därefter kan stanna - oavsett om de får ett ja eller nej.
Det är därför folk drunknar på rutterna mellan Libyen och Tunisien till Italien, från Västafrika och Marocko till Kanarieöarna, mellan Turkiet och Grekland samt från Marocko till Spanien.
Många drunknar även i Engelska kanalen under sin desperata flykt från Frankrike till England. Däremot har inga drunkningsolyckor inträffat när folk i stora massor flyr från Danmark över Öresund till Sverige, så vitt jag vet. Där råder väl svenska sjösäkerhetsföreskrifter, antar jag.
Över 28 000 migranter har mist livet eller försvunnit på Medelhavet sedan 2014, enligt Röda Korset. Det verkligt hemska med denna siffra är att ansvaret för samtliga dödsfall uteslutande vilar på våra svenska och europeiska politiker.
De har i mer än 30 års tid känt till att deras politik göder en omfattande flyktingsmugglarindustri i mångmiljardklassen, vilken än idag ger upphov till denna massiva drunkningsdöd.
Det är därför jag mår så illa när jag hör samma politiker, om och om igen, tala om hur fruktansvärt det är att folk dör under sin ”flykt” till våra länder.
Vill de på allvar att detta vansinne ska upphöra kan de redan idag begära utträde ur FN:s flyktingkonvention, vilket är fullt möjligt. Det tar ett år att bli fri, därefter kan de införa den migrationspolitik som passar det egna landet bäst.
På detta enkla sätt kan alltså våra politiker sluta gråta!
