Jag har genom åren träffat tusentals klienter på Socialtjänsten som valt att flytta till avlägsna Sverige från Mellanöstern och Nordafrika och genast efter ankomst förvandlats till veritabla kravmaskiner.

Dessa klienter hävdar med emfas när de fått avslag på sina socialbidragsansökningar att de är svenskar och åtnjuter exakt samma rättigheter ”som alla andra”. Självfallet med hjälp av gratis tolk.

På ett sätt har de varit mina favoritklienter eftersom det är intressant att be dem förklara varifrån de fått uppfattningen att de har rätt till bidrag lika höga som vad en låginkomsttagare får ut, trots att de inte sökt ett enda jobb och dessutom nyligen har hoppat av SFI, helt utan anledning.

Det har också varit ett sant nöje att förklara att varken ”Micket trött!”, ”Micket orolig!” eller ”Do ska ge mig pengar!” utgör fullgoda skäl att inte göra allt man kan för att bli självförsörjande. Då har många, de flesta araber, ilsket och högljutt börjat åberopa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

I vissa fall har jag spelat med, när jag ansett det vara befogat på grund av deras antisociala och störande dominansbeteende av mellanösterntyp. Jag har bekymrat sagt att om den svenska Socialtjänstlagen bryter mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är det synnerligen allvarligt.

Eftersom de verkar väldigt insatta i de internationella konventioner Sverige undertecknat har jag uppmanat dem att absolut göra en överklagan och tydligt åberopa de skrivningar som Sverige förbundit sig att följa, som ger dem ovillkorlig rätt att erhålla ekonomiskt bistånd från Socialtjänsten. Allt för att stärka deras chanser att få rätt i Förvaltningsrätten.

Detta kan måhända ses som rent översitteri från tjänsteman mot hjälpsökande – och det är också exakt precis vad det är. Eller rättare sagt: jag bemöter dem på exakt samma sätt som de bemöter mig. Med den skillnaden att jag från start vet att jag har rätten på min sida och de är de stora förlorarna.

Dessa klienter är inte svaga och hjälpbehövande. Tvärtom; de är självsäkra, högljudda, dominanta, ohyfsade, otrevliga och ser sig själva som skapelsens krona, speciellt utsända av både Allah och Muhammed till det lilla idiotlandet Sverige.

De tror de kan styra mig och mina kollegor genom vädjanden, förhandlingar, manipulationer, överdrivna dramatiska gråtattacker eller i slutänden, när inget annat biter, förtäckta hot. Och visst, de kan ju alltid försöka.

Jag har dock aldrig fått en överklagan som innehållit några paragrafer från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och Socialtjänsten får rätt i runt 95 procent av alla överklaganden om ekonomiskt bistånd i Förvaltningsrätten.

SE ÄVEN: Sparf: Om inbillade och verkliga svenskar

Alla dessa stöddiga nyinflyttade kanske inte var så hundraprocentigt svenska som de hävdade, trots allt.