Det var i en debattartikel i tidningen ATL som östgöten och före detta centerpartisten Staffan Danielsson i slutet av mars tog farväl av sitt numera gamla parti. För över 50 år sedan gick han som ung man med i Centerpartiet. Syftet då var, som han beskriver det, ”att komma in på CUF-danserna”. 

– Det började med att jag gick med 1970 på en CUF-dans i Skåne. Jag är glad och stolt över mina 50 år i Centern, berättar han. 

Staffan Danielsson kallar sig för ”Fälldinist” och uppskattar att den dåvarande centerpartistiska statsministern Thorbjörn Fälldin höll sig till det högra blocket i politiken. Staffan Danielsson var pressekreterare i Fälldins andra regering och riksdagsledamot under två omgångar mellan åren 2004 och 2018. Det som fick honom att engagera sig i Centerpartiet var de klassiska frågorna om landsbygdsutveckling. 

För ungefär sju år sedan började dock Centerpartiet och Staffan Danielsson att ”utvecklas åt olika riktningar”, berättar han. Migrationsfrågan var det som påbörjade friktionen mellan honom och partiet. 

– 2013 förde jag fram att Sverige som litet land inte kan ha en avvikande migrationspolitik från övriga EU-länder, att vi måste närma oss dem. Jag har känt en iskyla på Centerstämmor när jag har förespråkat detta, beroende på att en del har ansett att man är främlingsfientlig om man har den åsikten, vilket har varit tungt.

”Jag vet hur politiken är i Sverige, man får inte ursäkter.”

Staffan Danielsson säger att ”verkligheten” nu har kommit ifatt Centerpartiet, och att de i vissa frågor rörande migration har närmat sig hans hållning.

– Annie Lööf sa i riksdagen hösten 2019 att Sverige inte kan ha en migrationspolitik som i nämnvärd grad avviker från övriga EU-länders. Centerpartiet twittrade ut detta. Det är en starkare formulering än den jag har använt, säger han. 

C hamnar i vänsterblocket

I ett inlägg om sitt avhopp på sin blogg skriver Staffan Danielsson att ”Jag fick långt om länge med mig mitt parti i migrationsfrågan rätt mycket, men är inte förlåten för att jag hade rätt, men vid fel tidpunkt.”

– Jag vet hur politiken är i Sverige, man får inte ursäkter, säger han.

En fråga som Centerpartiet dock inte har bytt åsikt om är att det ska gå att söka asyl på svenska ambassader utomlands, något som Staffan Danielsson opponerar sig emot. 

– Som det enda parti i Sverige säger man att man borde öppna alla sina ambassader så att världens 70–75 miljoner flyktingar som vill och kan söka asyl ska kunna göra det. Jag påtalade 2013 att det förslaget var orimligt, att ett blivande regeringsparti inte kan ha en sådan politik. Till och med Miljöpartiet har tagit avstånd från förslaget och sagt att det inte är realistiskt. 

Du säger att C har närmat sig dig i vissa frågor om migrationen. Samtidigt väljer du att lämna partiet nu. Finns det något annat som har varit den utlösande faktorn?

– Ja, utöver migrationsfrågan har vi regeringsfrågan. Det var den som var utlösande för mitt beslut att lämna. Om Centern inte kan tänka sig att stödja en Kristersson-regering som har budgetsamtal med Sverigedemokraterna, då är det regeringsalternativet borta. 

Staffan Danielsson syftar på den intervju som centerledaren Annie Lööf gjorde i Expressen för en månad sedan där hon sa att Centerpartiet kan tänka sig att sitta i en S-ledd regering. Staffan Danielsson tycker dock att det är bra att Annie Lööf gav ett tydligt besked om vilket regeringsalternativ hon föredrar efter valet 2022. 

– I alla opinionsmätningar fram till valet nu kommer Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet att hamna i ett block. Detta gjorde att jag, utan dramatik och bitterhet, lämnade mitt parti. 

SD är nya ”kärnkraftsfrågan”

Den senaste tiden har det förekommit flera tunga avhopp inom Centerpartiet. Senast var det partiets ekonomisk-politiska talesperson Emil Källström som uppgav att han inte kommer att fortsätta efter nästa mandatperiod. Sedan tidigare i år har även vice ordförande Anders W Jonsson beslutat sig för att lämna partitoppen, och bland andra riksdagsledamöterna Kristina Yngwe och Johanna Paarup-Jönsson har sagt att de ska lämna riksdagen efter mandatperioden.

”Man blir stämplad och det vill inte de flesta utsätta sig för, utan man håller tyst.”

Staffan Danielsson är således långt ifrån ensam med sitt besked om att lämna Centerpartiet. Däremot är han en av få som sticker ut när det kommer till kritik mot partiets linje i regeringsfrågan. Detta trots att en del röster har lyfts fram på sistone, som oppositionsrådet Helena Lundgren i västerbottniska Vindeln.

– Många inom Centerpartiet tycker som jag. Självfallet tycker många som partiledningen också, en majoritet, tror jag nog. Men en betydande minoritet, de tycker som jag, säger Staffan Danielsson.

I sin blogg skriver han att SD har blivit den nya ”kärnkraftsfrågan” för Centerpartiet, vilket han menar var den fråga som tog stor plats och sänkte stödet för partiet efter toppåren i slutet av 70-talet. Han säger att orsaken till att det nästan bara är han som öppet har kritiserat Centerpartiets linje i migrations- och regeringslinjen beror på att om man gör det får man frågan: ”Är du sverigedemokrat?”. 

– Man blir stämplad och det vill inte de flesta utsätta sig för, utan man håller tyst. Vi har för lågt i tak i dessa två frågor på grund av ”SD-argumentet”. Möjligheterna att jobba på och få uppdrag begränsas kraftigt om man får rykte av att tycka som SD, säger Staffan Danielsson. 

Kan du ge något konkret exempel på det? 

– Jag var i riksdagen mellan 2004 och 2014 och satt länge i försvarsutskottet. Sedan var jag borta i ett år när Lena Ek fick min riksdagsplats. Sedan lämnade hon och jag kom tillbaka 2015. Efter det fick jag inga tunga uppdrag. Jag fick arbeta i Nordiska rådet, vilket är intressant och viktigt, men inte de tyngsta frågorna i Sverige. Jag var till och med utesluten ur riksdagsgruppen en tid.

Pendlar mellan höger och vänster

Centerpartiet har under årens gång pendlat mellan att vara mer vänster eller mer höger, beroende på partiledare och parlamentariska omständigheter. Medan Thorbjörn Fälldin och före detta partiledaren Maud Olofsson vände sig högerut riktade sig andra, som Axel Pehrsson-Bramstorp under 30-talet och Olof Johansson under 90-talet, till vänstersidan.

”Men man tar också en risk, för man går ändå i säng med de rödgröna partierna.”

Den senaste vändningen, där Annie Lööfs Centerparti gick från att vara ett tydligt borgerligt alternativ till att stå bakom januariavtalet 2019, menar Staffan Danielsson har gått ”förbluffande smärtfritt”.

– Samma parti och medlemmar som förespråkade Ulf Kristersson som statsminister förespråkar nu Stefan Löfven. Hur man har kunnat vända 180 grader på fyra år, och att nästan hela partiet har hängt med, är imponerande.

Du föredrar ett borgerligt samarbete men var med under partiets vänstersväng på 90-talet. Tänkte du aldrig på att lämna då?

– Jag är socialliberal och borgerlig, i det politiska mittfältet, fast en bit högerut. Jag har inga bekymmer med att samarbeta med socialdemokrater, jag har gjort det i Linköping i 20 år och det har funkat bra. På 90-talet tyckte jag att det var bra att Centerpartiet tog ansvar i finanskrisen och tillsammans med Göran Persson lyckades räta upp ekonomin. Det som är skillnaden nu är att Centern har blivit en del av det rödgröna blocket, och jag känner inte igen mig i partiet, säger Staffan Danielsson.

Han säger vidare att partiledningen i dag kan ha gjort opinionsmässigt rätt i att inta en position där man kan samarbeta mer vänsterut. De flesta av partiets väljare i dag föredrar trots allt Löfven som statsminister.

– Det kan leda till 12–15 procent i valet. Jag utesluter det inte. Men man tar också en risk, för man går ändå i säng med de rödgröna partierna. Centern har lyckats väl än så länge, stödet kan lyfta, men också rasa. Se på stödet för Liberalerna, eller för Centerpartiet på 90-talet. Det är också en förlust för partiet med alla duktiga politiker som nu hoppar av.

Om du blickar tillbaka, vad är du stoltast över att ha uppnått i Centerpartiet under dina 50 år?

– Det är att vi ska ha en levande landsbygd och ett livskraftigt lantbruk. En produktion som ska klara konkurrensen med andra bönder i världen. Det har varit min huvudfråga. I riksdagen var jag också i åtta år försvarspolitisk talesperson. När jag gick med i försvarsutskottet 2006 som enda centerpartist var Centerpartiet emot att Sverige skulle gå med i Nato. Men partiet ändrade sin linje efter det. 

TEXT: Ana Cristina Hernández

ana@bulletin.nu