Det var ett par veckor sedan. Men jag förblir förbryllad och en smula häpen. Vi läser i Matteus-evangeliet att ”Om en blind leder en blind så faller båda i gropen”. Detta à propos statsminister Magdalena Andersson, som enligt SvD den 22/1 hade följande att förtälja:

EU kommer att svara ”snabbt och tydligt” om Ryssland agerar i Ukraina, säger Magdalena Andersson (S) i en intervju med SvD. Inrikespolitiskt ligger fokus på skolan. Enligt statsministern driver skolsystemet segregation – en grogrund för gängkriminalitet.

Läs även: Ukraina: Diplomati troligare än upptrappning

I två av samtidens viktigaste frågor hamnar Andersson enligt min mening i gropen och riskerar dessutom Sveriges framtid. Vad gäller Ukraina ansluter sig Andersson alltså till den franska presidenten Macrons linje att EU ska driva sin egen linje mot Ryssland. Alltså en annan politik än den som USA och Nato har på agendan. Resultatet blir självfallet splittring på västsidan. Detta har Frankrike sysslat med i minst hundra år och Macron verkar tro att han är nutidens Napoleon. Det värsta med detta är att Putin får som han vill just nu. Han söker först och främst splittring med syftet att han och Ryssland ska framstå som starka aktörer. Alltså spelar Andersson Putin i händerna. Det är egentligen häpnadsväckande. Mina tankar går till München 1938 och Hitlers lek med Europas fredsälskare.

I samma andetag påstår Andersson att det svenska skolsystemet driver segregation. Antagligen menar hon att friskolorna – vilka studieintresserade barn och föräldrar väljer för att undvika den oordning som ofta råder i kommunala skolor – medför att invandrarungdomar stängs ute och därför tar till dödligt våld i ren desperation. Hennes tanke saknar totalt förankring i verkligheten. Ett i bästa fall perifert bidragande fenomen upphöjs till huvudförklaring. Det är ju hennes partis – och Alliansens – misslyckanden som är huvudorsaken till dagens segregation. Så fungerar alltså en vänstermarinerad partiledares tänkande ett halvår före förestående val.

Alla sansade bedömare inser att utanförskapet och det kriminella våldet sammanhänger med en misslyckad integrationspolitik, en politik som Socialdemokraterna själva bär huvudansvaret för. En miljon nyanlända på tio år utan att jobb, bostäder eller skolberedskap är på plats skapar givetvis den största oreda. Om så lite som en–två procent av de nyanlända ägnar sig åt kriminalitet blir resultaten ändå allvarliga.

Läs även: Tyskt velande om Ryssland irriterar omvärlden

Det går nämligen inte att på kort tid ställa om ett med svenska mått gigantiskt flöde av människor från klansamhälle till jobb och studier i det moderna Sverige. Brist på utbildning, förankring i främmande språk och boende i getton är den enkla förklaringen. Den svenska modellen att via blodtransfusion, alltså dropp fulla med kravlösa statsbidrag, försöka åstadkomma integration av en miljon nyanlända är alltså dömt att misslyckas. Och det är precis vad som nu händer i landets många problemområden där pistolskotten ekar, kulorna viner och blodet flödar.

Vi ser alltså hur ett oövertänkt svenskt EU-kramande spelar Putin i händerna. Samtidigt som Andersson försöker dölja sitt partis egna allvarliga misslyckanden på hemmaplan avseende en miljoninvandring som få andra länder i Europa upplevt i modern tid. Det är skrämmande att se vilka illusioner som statsministern håller sig med och söker sprida vidare. Om Löfvens regering var svag har Anderssons i sin tur var skicklig på att göra bort sig.

Läs även: Skogkär: Fåfängt hopp om ett slut på skolsegregationen

Till bilden hör nämligen också hennes ansvar för att vägra Coronakommissionen – en statlig utredning! – att få ta del av de dokument man begärt ut om den S-märkta regeringens hantering av en dödlig viruskris.

Att svenska medier inte med full kraft synar hennes svaga kort ger en klar men dyster bild av läget i Sveriges åsiktskorridor.

Torsten Sandström
Professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet och upphovsman till Anti-PK-bloggen.