Apple Daily, Hong Kongs mest livaktiga nyhetsorgan, tvingas stänga efter sex av dess chefer arresterats i en märklig räd där 500 poliser ingick. Tidningen råkar också stödja demokrati. Några dagarna före Apple Daily-cheferna häktades tre tonåringar i Hong Kong för att ha påmint om demokratiprotesterna för två år sedan. Dessa brutala brott mot mänskliga rättigheter har dock inte lett till några massdemonstrationer i Europa. Sverige och resten av Europa lider av en märklig USA-sjuka. Allt som pågår där ska vi ha en åsikt om, varje strömning stödjas eller förkastas, trots amerikanska inrikespolitiska skeenden tar sin gång oavsett vad européer tycker. Det är i stället resten av världen som vi borde ägna vår uppmärksamhet. Eftersom vi signalerar att vi inte bryr oss offren kan auktoritära regimer pina sina medborgare ännu mer.

Apple Dailys ägare Jimmy Lai hade redan arresterats, men redaktionen fortsatte oförskräckt sitt arbete – tills i går (onsdag), när den bestämde att det inte gick att göra en tidning om varje dag kan medföra nya arrester. De tre tonåringarna i sin tur häktades för ”störande beteende” och för att de inte hade legitimation på sig. Det ”störande beteeendet” bestod i att de ville påminna om demonstrationerna för två år sedan, när stora skaror Hong Kong-bor protesterade mot en ny lag som innebär att Hong Kong-bor kan ställas inför rätta i Kina.

Nu är det bara några få som protesterar. Varför? För att det är utomordentligt farligt. Man kan, som de tre tonåringarna visste, häktas bara för att man yttrar en åsikt och inte ha legitimation på sig. Man kan också bli arresterad och dömd till fängelse för ett brott de kinesiska myndigheterna rubricerar som ”provocerande av gräl och framkallande av problem”. I december dömdes frilansaren Zhang Zhan för just detta brott, med fyra års fängelse som straff. Hon hade rapporterat om coronautbrottets första veckor i Wuhan.

”Provocerande av gräl och framkallande av problem”: sådana dystopiska formuleringar fanns också bakom järnridån. I Tjeckoslovakien ingick sådana delikter i brottsbalkens artikel 202, under vilken man kunde dömas för att ha ”stört freden”. ”I praktiken kan vad som helst kallas störande av freden om någon förkunnar att det har förolämpat honom,” skrev Vaclav Havel 1978.

I Hong Kong har Lai och fackföreningsledaren Lee Cheuk-yan redan dömts till fängelse. 47 demokratiskt valda politiker sitter häktade. I april dömde en domstol i Saudiarabien en demokratiförespråkare vid namn Abdulrahman al-Sadhan till 20 års fängelse. I Ryssland sitter Aleksej Navalnyj i fängelse av liknade skäl, men det gör även andra aktivister som inte är världskända. Politiker och andra i Väst har protesterat mot Navalnyjs dom, men när det gäller Lai, Lee och många andra råder nästan total tystnad. Det är konstigt, för när det händer något i USA är vi som sagt duktiga på att ha åsikter.

Men det är just när det gäller länder som Kina och Ryssland som vi västmedborgare har möjlighet att åstadkomma något. Sovjetunionen och de andra länderna bakom järnridån vågade inte vara så brutala mot sina dissidenter som de hade velat, eftersom de visste att Väst tittade noga. (Mina föräldrar och många andra skickade uppmuntrande missiv till sovjetiska dissidenter. Ofta kom breven fram, och att de lästes av den sovjetiska censuren betydde ju bara att staten visste att deras oliktänkande hade stöd utomlands.) 1975 gick Warszawapaktens länder med på att skriva under Helsingforsfördragen om mänskliga rättigheter.

Tidningsmakarna och tonåringarna i Hong Kong och alla de andra demokrati-kämparna i Kina, Ryssland, Saudiarabien, Venezuela och många andra länder behöver vårt stöd. Att skriva om dem, skriva till dem (c/o ambassadören, som säkert inte vidarebefordrar breven men alldeles säkert förstår budskapet) och ordna protestmarscher för dem skulle vara en god gärning. Den skulle också få resultat. I alla fall i sinom tid. Tänk på dissidenterna bakom järnridån.