Enligt en nyligen publicerad studie har kvinnor i världen tre fjärdedelar av de juridiska rättigheter som män har vad gäller ekonomiska möjligheter. Det sker dock en kraftig utjämning av rättigheter över tid. Sverige är ett av de åtta länder där det enligt studiens sätt att mäta inte finns några skillnader mellan kvinnor och män.
Häromåret sammanställde Världsbanken en databas över lagstiftning som påverkar kvinnors ekonomiska möjligheter. Pinelopi Goldberg, som mellan 2018 och 2020 var Världsbankens chefekonom, har analyserat siffrorna. I en vetenskaplig artikel i tidskriften American Economic Review: Insights sammanfattar hon, tillsammans med ekonomerna Marie Hyland och Simeon Djankov, hur databasen fungerar och vad man kan utläsa av de senaste 50 årens utveckling.
– Idén är att följa en kvinna från den tidpunkt då hon överväger att träda in på arbetsmarknaden till den tidpunkt då hon lämnar arbetsmarknaden och går i pension, förklarade Goldberg förra månaden i en podcast hos American Economic Association.
– Man börjar med lagar som påverkar rörlighet. Tillåts kvinnan att lämna hemmet för att börja arbeta? Sedan är det arbetsplatsen. Kan hon söka de jobb hon vill ha?
Totalt studeras och poängsätts de juridiska förutsättningarna för kvinnor relativt män på åtta områden: rörlighet, arbetsplatsen, lön, äktenskap, föräldraskap, entreprenörskap och företagande, ekonomiska tillgångar och pension. Delpoängen används därefter till att skapa ett index som mäter kvinnors juridiska rättigheter relativt mäns. Detta index antar värden mellan 0 och 100, där ett värde på 100 innebär att kvinnor och män har lika rättigheter. Ju lägre värde desto färre har rättigheter kvinnor relativt män.
Världens genomsnittliga index har ökat från 46,4 till 75,2 mellan 1970 och 2019 (de år för vilka data finns). För Sverige var indexet 71,3 år 1970, men är 100 alltsedan 2014. Därmed är Sverige enligt studien ett av världens åtta juridiskt jämställda länder vad gäller ekonomiska möjligheter. Även Danmark och Island tillhör de åtta länderna, som samtliga är europeiska.
OECD:s höginkomstländer är den grupp av länder som 2019 hade högst index, med ett genomsnitt på 94,7; lägst har länderna i Mellanöstern och Nordafrika med 49,6 i genomsnitt, följt av länderna i södra Asien och därefter Afrika söder om Sahara. Mest ojämlikt är Västbanken och Gaza med ett index på 26,3.
Även om indexet fokuserar på juridisk könsdiskriminering och de flesta kriterier avser förekomsten av lagstiftning som till sin natur kan vara könsneutral, så är kriterierna i några fall kopplade till välfärdsstatens omfattning. Det gäller exempelvis ersättning vid mammaledighet. Föräldraskap är det område med klart lägst poäng överlag, mätt som genomsnittet för alla länder.
I American Economic Associations podcast förtydligar Goldberg att det i grunden handlar om ”lagar som påverkar kvinnors ekonomiska möjligheter”.
– Det finns ett visst mått av subjektiv bedömning när det gäller att avgöra vilka lagar som har direkt påverkan på ekonomiska möjligheter och vilka som inte har det.
Ytterligare statistiska och ekonomiska undersökningar påvisar även ett samband mellan länders index och kvinnors utfall på arbetsmarknaden. Ett högre värde på indexet är förenat med högre kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden och mindre löneskillnader mellan kvinnor och män. Studiens författare påpekar dock att det inte med säkerhet går att slå fast huruvida dessa samband är kausala eller ej, det vill säga om mer jämlik lagstiftning faktiskt orsakar mer kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden och mindre löneskillnader. De understryker vidare att indexet endast beaktar lagstiftning – och inte hur dessa lagar fungerar i praktiken.
TEXT: Nyhetsredaktionen
