KRÖNIKA. Enligt Sveriges Radios källor var 22-åringen som misstänks för dådet i Vetlanda på onsdagen snäll och lugn. Han klarade inte skolan, hade ont om pengar, och hade mått dåligt (P4 4/3). Hans uppehållstillstånd hade nyligen gått ut och han hade problem med droger.

Jag kan generellt förstå att även snälla personer kan flippa om livet blir för tufft. Det är självklart inte någon godtagbar ursäkt för att utsätta andra för fara, men ett gott skäl att sluta utsätta fler för svensk migrations- och integrationspolitik

Det har länge varit tydligt att många kriminella har invandrarbakgrund. Det har sannolikt att göra med att många nyanlända och deras barn hamnat i utanförskap och fattigdom, vilket kan trigga kriminalitet. Men ledande politiker hade ändå väldigt svårt för att tala öppet om detta, vilket kan ha gjort insatser emot otillräckliga.

Det var först i september 2020 som Stefan Löfven (S) kopplade ihop den stora invandringen med brottsutvecklingen. Efter att under åratal nekat att gängkriminaliteten har med migration att göra sa han i Aktuellt att ”Om man har en migration som innebär i storleksordning att man inte klarar av integrationen då blir det så att vi får sociala spänningar i ett samhälle” (SVT 9/9).

Plötsligt menade till och med att det var på grund av problemen som regeringen styrde om migrationspolitiken ”så nu tar vi emot betydligt färre”. 

Jaså? Styrde om och styrde om… Med Miljöpartiet tätt intill har Socialdemokraterna inte kunnat göra mycket – om de nu ens vill själva. Sverige tog fram till pandemin fortfarande emot många, både asylsökande och anhöriga. Dessutom har vi åbäket gymnasielagen.

2015 sökte 23 480 ensamkommande afghanska unga asyl i Sverige, enligt Migrationsverket. Sverige tog emot i särklass flest i Europa. Omvärldsanalytikern Johanna Delac förklarade att Sverige ansågs attraktivt, med ett jämförelsevis gott mottagande och en stor andel som beviljas uppehållstillstånd. 

Det fanns alltså en så kallad pull-effekt och många kom. Ungdomarna fick inte sällan vänta i åratal på besked. En del nekades asyl men fick ändå stanna en runda till via gymnasielagen och hoppet gick upp och ner som en jojo. Kraven för att få uppehållstillstånd är att de ska gå i skolan och sedan få jobb. Men det är väldigt svårt för unga med låg utbildning och svaga svenskakunskaper att komma in på arbetsmarknaden – så om det kan kallas hjälpsamt eller ej kan verkligen diskuteras... Ovanpå denna röra ropar en del amnesti för gruppen, vilket ger ytterligare en sladdrig livlina.

Tyvärr har många ensamkommande drabbats av det grymma kaoset. Hemlöshet och hopplöshet har ”bäddat för att några i gruppen dragits in i missbruk och kriminalitet”, berättade en polis för ett par år sedan (SR 4/12 -18). Flera myndigheter har beskrivit att ensamkommande löper en ökad risk att hamna i drogberoende och kriminella gäng rekryterar dessutom drogförsäljare i gruppen. Forskning har funnit ett tydligt samband mellan missbruk och psykisk ohälsa, att många kan ha med sig trauman hemifrån, förlorat boende, ha dålig kontakt med ursprungsfamiljen och framförallt inte veta om de får stanna.

Långt ifrån alla ensamkommande kommer att bli deprimerade, brottslingar eller knarkare, men risken är för stor för att man ska känna sig nöjd och trygg. I värsta fall hamnar en av dessa unga i en svacka och tar ut sin ilska och ledsenhet på andra. I allra värsta fall är det fler än en som gör så.

Skuld ska naturligtvis läggas på enskilda gärningsmän alla dagar i veckan, men även de politiker som har öppnat dörren utan att också ta hand om människor bör beskyllas. Det är dags att på allvar ge dem som redan kommit hit en chans innan vi släpper in fler.  

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.