I fredags hade Sverige vaccinerat 286 853 personer med minst en dos. Det motsvarar 3,5 doser coronavaccin per 100 invånare.

Samtidigt hade Israel administrerat över 5,5 miljoner doser (närmare bestämt 5 545 163 stycken i helgen). Det motsvarar 64,3 vaccindoser per 100 invånare. Närmare 40 procent av befolkningen har fått en första dos, och mer än en femtedel har fått två. I riskgruppen äldre, det vill säga 70 plus, har omkring 70 procent vaccinerats.

Israels regering lyckades förvisso teckna ett avtal med Pfizer som gav tidig tillgång till vaccinet – i utbyte mot data som läkemedelsjätten kan forska vidare med. Samtidigt har Sveriges tempo möjligen dragits ner av EU:s långsamma vaccinprocess. Men även bortsett från startdatum så bleknar Sveriges insats. Israel administrerar över 99 000 doser om dagen. Sverige mäktar med knappt 14 000.

Det finns en rad förklaringar. Man ska förstås inte underskatta det israeliska samhällets permanenta krisberedskap – men just nu stirrar hela världen med avund på Israels sjukvårdssystem.

Vad gör Israel, som inte Sverige gör?

Israel har till exempel inga landsting (och har heller därför inte döpt om dem till regioner i något fåfängt försök att få befolkningen att glömma bort vårdmisslyckandet). Israelisk vård har en hög grad av standardisering och ett centraliserat digitalt journalsystem. Varje vårdgivare har omedelbar tillgång till patientens sjukvårdshistorik.

Men samtidigt som israelisk vård är mer centralstyrd, är den också mer diversifierad än den svenska. 

Israel har en offentligfinansierad sjukvård – men inte alls som vår. Israelerna har en obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där fyra icke vinstdrivande försäkringsgivare konkurrerar om invånarnas val. Försäkringsgivarna får inte neka någon. Och avgifterna är standardiserade – det blir alltså inte dyrare för den som har en svårare sjukdomsbild. Enbart ålder påverkar premierna. 

Försäkringen täcker primär- och specialistvård, sjukhusvård, mödravård, receptbelagd medicin samt några övriga tjänster. Det är alltså fråga om ett slags avancerat grundskydd. De flesta israeler (84 procent) har en privat tilläggsförsäkring utöver den obligatoriska. De privata försäkringarna ger snabbare tillgång till vård, bredare utbud av behandlingar och mer service. Men den obligatoriska statliga försäkringen är vältäckande. Ett exempel på vad som inkluderas och inte är tandvård. Den obligatoriska försäkringen ger tandvård för minderåriga och pensionärer. Vuxna förväntas alltså kunna lösa sina tandvårdsbehov med egna insatser.

Vården utförs av en kombination av offentliga och privata vårdgivare. Det offentliga står för det mesta av psyk-, barn- och föräldravården, samt hälften av akutvårdplatserna. Resten är till övervägande del privat.

Denna modell ger en hög effektivitet i sjukvården. Israel rankas som femte bäst i världen av Bloombergs Health Efficiency Index. Sverige ligger på 23:e plats.

Den israeliska sjukvården är inte heller dyrare än den svenska. Sverige lade 11 procent av BNP på sjukvård 2018, Israel 7,5. Drygt 13 procent av Sveriges offentliga utgifter går till vård, att jämföra med Israels 12 procent. En genomsnittlig israelisk familj lägger 1,8 procent av inkomsterna på hälsoförsäkringar – å andra sidan är Israels skattetryck drygt 31 procent och Sveriges nästan 44 procent.

Efter covidkrisen finns det all anledning att titta närmare på den israeliska framgången.