KRÖNIKA. Visst är det sorgligt att så många runtom i världen behöver hjälp, att klimatförändringar och konflikter ökar behovet av bistånd. Men varför måste Sverige alltid vara bäst i klassen och ge mer än andra? Har vi inte egna behov?

Bara fyra EU-länder ger de 0,7 procent av BNI som rekommenderas av FN. Sverige skänkte mest i OECD förra året genom att ge 1,14 procent av bruttonationalinkomsten, BNI, i bistånd (TT 13/4). 

Moderaterna och Sverigedemokraterna har föreslagit en rejäl minskning av biståndsbudgeten som i dag ligger på enorma 46,8 miljarder kronor. Men från de rödgröna är det fortfarande till synes ohejdad generositet som gäller.

”I Sverige står vi upp för och står fast vid vårt enprocentsmål”, meddelade biståndsminister Per Olsson Fridh (MP) på torsdagen (SVT 29/4).

”Inget barn ska behöva växa upp i fattigdom. Om det så är i Uganda, Colombia eller Sverige”, skrev miljöpartisterna Peter Eriksson och Per Bolund i september (G-P 25/9).

”Vi är stolta över att vi lägger en hundradel av vårt växande välstånd i Sverige på utveckling i andra delar av världen, det har vi definitivt råd med”, skrev bland andra Annika Strandhäll (S) i Omvärlden nyligen (17/3).

Puh. Att ta ansvar för att INGET barn ska behöva vara fattigt är inget dåligt åtagande för lilla Sverige. Och ”vi har råd”-argumentet är nonchalant i en tid när vårt land har sina egna utmaningar. 

Att det dessutom handlar om pengar som kommer från folk som sätter klockan och går till jobbet, betalar skatt vare sig de vill eller inte, verkar inte bekymra vänstern.

Jonna Sima från oberoende socialdemokratiska Aftonbladet tyckte att Greta Thunberg ”vet bättre än moderater” då hon donerat 100 000 kronor till ett vaccinprogram medan M vill sänka biståndet (20/4).

Någon borde kanske informera Sima om att det är skillnad mellan att ge bort egna och andras pengar. Thunbergs gåva kommer från en stiftelse, medan M talar om skattepengar. Om någon frivilligt avstår är det naturligtvis hedervärt. Däremot ska man vara enormt försiktig när det kommer till pengar som tagits in från skattebetalarna. 

Få är emot att ge bistånd alls. Det är bra att stödja demokratiutveckling i världen samt hjälpa länder att stärka äganderätten. 

De som vill ge bort mer använder inte sällan fulargument. Lina Stenberg skrev på Aftonbladets ledarsida: ”Jordens fattiga behöver mer – inte mindre stöd. Solidaritet behöver bli ledordet igen, och ersätta snålhet (28/12).

Snålhet alltså.

Eriksson och Bolund (MP) skrev ”Med en växande opinion mot internationell solidaritet och för en ökad främlingsfientlighet blir biståndsbudgeten ett lockande byte”, skrev de i GP. 

Främlingsfientlighet alltså. 

Detta handlar dock inte alls om att vara rädd för främlingar eller inte vilja gott – utan om att ha mod att diskutera nivåerna. 

Elisabeth Svantesson (M) skrev på Facebook: ”På 20 år har biståndet tredubblats. Att vi i dag lägger mer på internationellt bistånd än på Polisen, Domstolarna, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården tillsammans, är fel” (21/10). 

Ja, bara i vänsterns värld går det att säga ”jajemen” och ”varsågod” till oändliga önskemål. Ansvarsfulla politiker behandlar i stället skattebetalarnas pengar med djupaste respekt och ser till att de främst går till trygghet för dem som har betalat in dem. 

Få är emot att ge bistånd alls. Det är bra att stödja demokratiutveckling i världen samt hjälpa länder att stärka äganderätten. Det kommer även oss till del i form av stabilitet, minskade flyktingströmmar och möjlighet till handel. Men måste det kosta sådana hutlösa summor? 

”När någon frågar dig om det spelar roll om man röstar höger eller vänster kan du peka på biståndet”, skrev Jonna Sima. 

Ja, det är tydligt att det spelar roll. Om man röstar blått kommer ens inbetalningar att gå till välfärd och trygghet i Sverige. Om man röstar rött går de någon annanstans.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna. 

Se Dahlman förklara i ett videoklipp