För några år sedan skrev jag en bok tillsammans med Erik Sjölander, Småföretagarnas Riksförbund, med titeln Sveriges hårdast arbetande grupp – småföretagarna. Att småföretagarna ofta är ovanligt hårt arbetande är en viktig utgångspunkt för att förstå företagandets villkor.

Det är också något som många av oss kan känna igen från vardagen. Den som jobbar kvällar och helger i vänskapskretsen, och som ofta kan gå flera år utan att ta semester, är i regel den av vännerna som driver eget. Den som är anställd har lagstadgade rättigheter kring arbetstid och semester, det har inte företagaren. Många företagare är vana att betrakta alla dagar som arbetsdagar. De gör åtminstone en del jobb även på helgerna. Den egna verksamheten vilar ju trots allt inte. 

Om en egenföretagare som driver ett jordbruk ser att en regnstorm håller på att förstöra skörden måste denne ge sig ut på åkern, även om planen hade varit att umgås med familjen just den dagen. Om en egenföretagare som är konsult inser att en viktig kund har bråttom med ett uppdrag, blir ofta valet att försaka fritiden för att hinna med uppdraget. Den lilla stress som jobb medför är trots allt bättre än den stora stress som förlusten av en viktig kund orsakar.

Ett typiskt mönster i ägarledda bolag är att det ofta är ägaren som lägger extra arbete och energi för företagets välmående. När verksamheten går lite sämre väljer till exempel många företagare att själva gå ner i lön samtidigt som de arbetar fler timmar. Så är fallet också i tider med högkonjunktur. På grund av den pågående coronapandemin har många företagare inom drabbade branscher – till exempel restaurang- och turismnäringen – knappt eller inte alls kunnat ta ut lön för den egna mödan. I stället har många byggt upp personliga skulder, för att hålla sina verksamheter levande.

Att företagare är Sveriges mest arbetsamma grupp bekräftas av den officiella statistiken. Den genomsnittlige, fast anställde personen i Sverige jobbar 29,5 timmar under varje genomsnittlig vecka. Det är mindre än 40 timmars arbetsvecka, eftersom vissa veckor går till semester och annan ledighet. Tidsbegränsat anställda arbetar 26,2 timmar per genomsnittlig vecka. Men företagare jobbar hela 35,2 timmar. Varje vecka jobbar företagare alltså sex timmar mer än anställda, motsvarande nästan en arbetsdag.

En del av det extra arbetet sker under vanliga arbetsdagar, då företagare typiskt arbetar lite mer än de anställda. Men det är också så att företagare ofta tvingas jobba helger och mer sällan tar semester. Även när möjlighet till semester ges har företagare ofta en vana att ta lite av jobbet med sig. Företaget är alltid och aktivt och den som äger och driver ett företag kan därför sällan helt skärma av sig från jobbet under längre perioder. 

Det är en större andel kvinnor som arbetar deltid, och även många kvinnor som arbetar heltid tar större ansvar för hem och familj och jobbar därför typiskt lite färre timmar än sina manliga kollegor. Arbetstiderna och fördelningen av hemarbetet blir gradvis alltmer jämställda, men fortfarande är det så att kvinnor som är fast anställda arbetar 27,6 timmar per vecka, och bland tidsbegränsat anställda 24,7 timmar. Återigen är dessa siffror ett genomsnitt för årets alla veckor, och inkluderar ledigheter och perioder av sjukdom. Även bland kvinnor lägger de som driver företag mera tid på arbete, i snitt 30,5 timmar per vecka.

Män och kvinnor i Sverige arbetar lika mycket, när både hemarbete och förvärvsarbete räknas samman. Männen arbetar i snitt lite mer i form av förvärvsarbete. Män som är tidsbegränsat anställda jobbar typiskt 27,9 timmar per vecka och de som är fast anställda 31,4 timmar. De män som är företagare jobbar i snitt 37,0 timmar per genomsnittlig vecka under året.

Den enda grupp i Sverige som alltså jobbar närapå 40 timmar per vecka, utslaget över hela året, är män som driver företag. Självklart finns också kvinnor som driver företag och har lika hög arbetsbelastning, och det finns också företagare av båda könen som jobbar ännu mera. Men om vi ser till genomsnitten är bilden hursomhelst tydlig: företagare är landets hårdast arbetande grupp. 

Eller för att uttrycka det annorlunda: den genomsnittliga företagaren jobbar motsvarande antal timmar som heltidsarbete året runt utan tid för semester eller sjukdom. Och då är inte sömnlösa nätter räknade som arbete.

Låt säga att två vänner efter studierna väljer olika vägar i livet, en satsar på att driva eget företag medan den andra blir anställd. Den som är anställd går i pension efter 40 år i arbetslivet. Om de två vännernas arbete har följt det typiska mönstret på svensk arbetsmarknad kommer vännen som är företagare då i praktiken ha arbetat motsvarande nära tio år mer jämfört med sin vän. Dessutom är det så att företagare vanligtvis går i pension senare än anställda.

När man väl förstår att egna företagare är Sveriges hårdast arbetande grupp, kommer också flera insikter med på köpet. Till exempel att ett av politikens främsta ansvarsområden är att minska det regelkrångel som företagarna möter i sin vardag.

Är det rimligt att myndigheterna kräver blankett efter blankett som ska fyllas i? Det är ju bara extra arbete, ovanpå att företagaren ska göra sitt jobb och organisera andras arbete. Är det rimligt att företagares egna inkomster, efter arbetsgivaravgift, inkomstskatt, bolagsskatt och andra skatter krymper till mindre än hälften? 

Mest uppenbart är att nidbilden av företagare som exploatörer, som delvis tyvärr lever kvar, inte är sann. Företagare är typiskt strävsamma och ansvarsfulla, och knegar på trots att lönen för mödan inte alltid är särskilt stor. Det är vad statistiken visar, och något många kan känna igen från den egna vardagen.

Om fler kände till siffrorna kring den typiska företagarens strävsamhet, kanske attityderna i samhället skulle kunna börja förändras.

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform).

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.