De som har erfarenheter från vardagen kan bidra med ovärderliga kunskaper och insikter som förbättrar lagar och regler. Om deras höjda röster gör att fler brottslingar kan fångas och fler elever få en bättre skola ska de välkomnas.
KRÖNIKA. Advokaten Peter Hellman reagerade häromdagen starkt på att åklagaren Paulina Brandberg hade publicerat en opinionsbildande text på Expressens ledarsida.
Han skrev: ”Det säger något om samtiden när en förment liberal tidning har en åklagare som skriver ledarartiklar. Den sammanblandningen med staten hade varit otänkbar för bara en kort tid sedan” (Twitter 12/6).
Hellman förnekade att problemet var att Brandberg uttryckte politiska åsikter. Det han reagerade negativt på var att ledarsidan tagit in texten, vilket han tyckte var ”olämpligt”.
Men det var svårt att inte tolka det som att hans invändning snarare hade att göra med att han inte håller med Brandberg i sak. Den 12 februari kallade han hennes åsikter för “ofta alltför unkna”. Den 9 juni skrev han ”Du förespråkar alltför ofta en linje som är helt oförenlig med min bild av hur en rättsstat skall se ut och kommer ofta i konflikt med flera av mina grundläggande principer”.
Dessutom skrev Hellman faktiskt senast i slutet av mars att han var ”helt enlig” med Brandberg om en annan text som hon publicerat på Expressens ledarsida. Utan ett ord om var texten var placerad. Utan taggar mot ledarsidan.
Man kan landa olika i sakfrågor, men att försöka tysta motståndare med knasargument som att ledarsidor inte borde ta in dem är aningen krystat.
Det finns många yrkesaktiva som skriver tyckande på debattsidor och i sociala medier, men även såna som publiceras på ledarsidor. Isak Skogstad, i dag medarbetare i Liberalernas riksdagskansli, skrev på Göteborgs-Postens ledarsida när han var lärare. Polisen Fredrik Kärrholm har skrivit i Svenska Dagbladet sedan 2012. Han skrev i svar till Hellman att han ”ser bara fördelar med att åklagare, poliser, lärare, läkare och andra sakkunniga deltar i den offentliga debatten och delar med sig av kunskaper och perspektiv.”
Polisen Nadim Ghazale, också han flitig samhällsdebattör, menade: ”Det är på tiden att sakkunniga verksamma i verklighet får tycka i offentligheten och ser inga som helst problem med något av det”.
Jag håller med till hundra procent.
Det är toppen om de som arbetar med politikernas lagar och regler i sin vardag avslöjar hur de tycker att det fungerar i praktiken. När läkare, lärare, åklagare och poliser tycker till ska politiker lyssna noggrant. De behöver absolut inte lyda – men vittnesmål borde välkomnas.
Att yrkesaktiva har åsikter kring sitt jobb betyder inte att de låter åsikterna påverka hur de agerar. Åklagare ska naturligtvis inte åtala utifrån de lagar de önskar se, eller avstå från åtal om de inte diggar en lag. Poliser ska inte bestraffa utifrån eget huvud, och lärare måste följa läroplanen i stället för hemmasnickrade dokument.
Men de bör få ha synpunkter utan att bli knäppta på näsan av sura meningsmotståndare.
I mars 2020 vurmade Hellman själv för yttrandefriheten och skrev i Dagens Juridik om hur viktig roll advokater hade när det gällde att ”värna ett fritt åsiktsutbyte och det fria ordet”. Detta med anledning av att advokater och jurister deltagit i en rappares musikvideo. Han har skrivit ett flertal debattartiklar genom åren.
Så varför reagerade han så kraftfullt nu? Han skrev i ett tweet: ”Det är inte möjligt för alla att skriva på ledarplats. Det är därför eftertanke och omsorg behövs när plats med en sådan tyngd upplåts”.
Så kanske var han helt enkelt avundsjuk på en drömplattform? Möjligen hade han själv gärna fått en plats som krönikör? Oavsett vilket bör engagerade yrkesverksamma visselblåsare fortsätta vissla.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
