När Donald Trump meddelade att hans kandidat till posten som vicepresident skulle bli J.D. Vance, en senator från Ohio, fanns det en och annan svensk som redan var bekant med namnet. Filmatiseringen av hans självbiografiska bok Hillbilly Elegy (2016) har funnits tillgänglig på svenska Netflix en tid. Boken översattes 2017 och har efter beskedet sommaren 2024 sålt slut. Man kan anta att en ny upplaga är på väg.

Intresset för den blivande vicepresidenten har av förklarliga skäl ökat markant i såväl Sverige som andra länder, men även innan nomineringen omnämndes hans bok som en pusselbit i att förstå den nya högern i USA. Vissa går längre än så och menar att mer eller mindre hela Västvärldens politiska omvälvning kan ses i Hillbilly Elegy.

J.D. Vance skildrar sin egen uppväxt, men tar avstamp redan i morföräldrarnas och moderns liv. Det är en stökig tillvaro bland Kentuckys och Ohios så kallade ”white trash”, den fattiga vita arbetarklassen. Hans ursprung är de irländska och skotska familjer som först blev bönder och sedan arbetare inom Mellanvästerns bilindustri. Hans familj är en både stark och utslagen skara. Där finns missbruk, våld och fattigdom, men också kärlek och styrka.

På många sätt är Vances historia sorglig, men också en amerikansk framgångshistoria. Han är mannen som saknade alla förutsättningar, men ändå blev jurist och politiker. Han gjorde klassresan, levde den amerikanska drömmen. Men det är inte alls hans poäng med boken. Tvärtom är poängen att den socioekonomiska rörligheten i USA minskat under senare år.

Redan tidigt i boken dyker ett resonemang som fastnar upp. Vance frågar både sig själv och läsaren om kulturen inom denna Mellanvästerns vita arbetarklass har blivit sämre eftersom jobben försvinner eller om förfallet i kulturen kom först. Denna fråga slår mot något som känns bekant. Jag inser att det är samma debatt som har förekommit i Sverige. Om människor får jobb så löser sig allt annat. Detta har vi hör inom svensk invandrings- och integrationsdebatt i åratal.

Vance vänder på frågeställningen och undrar om det inte är goda värderingar och en stark kultur som kommer att ge ekonomisk framgång. För den som följer samtida ekonomisk forskning är det ingen märklig tanke att starka informella institutioner är viktiga för ekonomisk framgång. Vance förmår ta denna tanke ner till sin egen vardag.

När J.D. Vance nu ska bli USA:s vicepresident och därmed en av världens mäktigaste personer kommer sökandet efter svar på politiska frågor i hans bok att öka. Detta är kanske synd. Hillbilly Elegy har inte sin styrka i det politiska. Det finns inga tydliga politiska svar och inga program eller punkter. Det finns inte ens en sammanhållen berättelse om vart Vance är på väg. Detta är befriande.

Böcker skrivna av politiker, såväl i Sverige som USA, tenderar ofta att framstå som om de satts samman av en PR-byrå. Färgglada omslag och självförhärligande små moralistiska berättelser. Jag kan på rak arm inte minnas någon läsvärd självbiografisk bok skriven av en samtida politiker. Man läser dem mer som debattartiklar eller som personlig reklam än som riktig litteratur.

Här skiljer Hillbilly Elegy ut sig. Det är en bok värd att läsa i första hand eftersom det i den finns liv och händelser värda att skildra. Det är inte en berättelse om politik utan om människor. Vilka analyser man utifrån denna berättelse drar om amerikansk politik är en annan sak. Kanske ska man vara försiktig med att vara för detaljerad i sådana slutsatser.

Men det som är möjligt att urskilja är en längtan hos den amerikanska arbetarklassen att få vara stolt igen.

Teodor Gustafsson

Författare, aktuell med Utanförskap – En berättelse om främlingar