Greenpeace ber nu om ursäkt för den misslyckade aktionen under fotbolls-EM. Men det innebär inte att aktionen hade varit legitim om den inte hade havererat. Tvärtom ligger det i Greenpeaces arbetssätt att skapa rubriker genom spektakulära, ofta olagliga, aktioner med oklar miljönytta, vilket det finns många exempel på genom åren. Detta hindrar inte att det tycks vara meriterande för högre politiska befattningar att arbeta på Greenpeace.
Det spörjs från München att Greenpeace gör en pudel. Den planerade aktionen inför EM-matchen i fotboll mellan Tyskland och Frankrike gick inte som planerat: den motordrivna fallskärmens linor trasslade ihop sig och skadade ett par i publiken innan den kraschade på plan.
Väl att märka gäller pudeln själva misslyckandet. Aktionen som den var planerad tänker Greenpeace inte be om ursäkt för – trots att den var olaglig, trots att det rådde flygförbud på platsen och trots att polisens prickskyttar höll inne med skotten enbart därför att Greenpeaces logga syntes på fallskärmen. Det var tur för Greenpeaceaktivisten som styrde flygfarkosten att polisen inte trodde loggan var fejk och sköt ändå.
Nu sägs det att den tyska polisen inte tänker se mellan fingrarna på aktionen, utan kommer att lagföra Greenpeace. Det hoppas jag verkligen att de gör. Greenpeace har ställt till med mycket djävulskap genom åren och det skulle vara välkommet om de fick sig en näsbränna. Ty det är med Greenpeace som med djurrättsaktivister: de lagförs i princip aldrig.
Många tror att Greenpeace är en miljörörelse, i betydelsen en folkrörelse som bygger på medlemmars engagemang och som har ett någorlunda demokratiskt styre. Glöm det. Greenpeace är en professionell kampanjorganisation, utan minsta skugga av folkrörelse. Dess affärsidé är att få positiv medial uppmärksamhet genom spektakulära, ofta olagliga, aktioner för att därigenom locka bidragsgivare att satsa en slant.
Inom ett område som jag följer ganska noga, gentekniskt förändrade jordbruksgrödor, har Greenpeace drivit ett antal fula kampanjer genom åren. Ett känt exempel som fått stor medial uppmärksamhet är deras vandalisering av försöksodlingar med GMO-grödor. På ett vida spritt foto förstör Greenpeaceaktivister offentligt finansierad forskning i Frankrike.
Ett annat exempel från våra hemmamarker var när företaget BASF hade fått fram en potatis som hade en förändrad stärkelsesammansättning, så att den lämpade sig bättre för vissa industriella ändamål. BASF lade ut på entreprenad att odla utsädespotatis till bland annat en bonde i Norrbotten. Självfallet hade BASF inhämtat alla vederbörliga tillstånd, men Greenpeace ansåg sig ha rätt att överpröva alla sakkunniga myndigheters beslut. De ockuperade gården – de gjorde alltså intrång på en enskild bondes egendom – i syfte att stoppa odlingen.
För några år sedan tröttnade ett antal prominenta forskare på Greenpeaces missriktade kampanjer. 110 nobelpristagare i fysik, kemi och fysiologi eller medicin skrev ett brev riktat till Greenpeace, FN och regeringar världen över. I brevet anklagades Greenpeace och dess stödtrupper för att ”ha vilselett allmänheten angående [bioteknikens inom jordbruket] risker, fördelar och betydelse, samt understött brottsliga handlingar där godkända fältförsök och forskningsprojekt har blivit förstörda” (min övers.).
Brevet lyfte särskilt fram Greenpeaces kampanjande mot det gyllene riset, och avslutades med en ytterst skarp markering: ”Hur många fattiga människor i världen måste dö innan detta börjar betraktas som ett brott mot mänskligheten?”
Det gyllene riset är en variant av ris som har förmågan att bilda ämnet beta-karoten, det ämne som i våra kroppar sedan ombildas till A-vitamin. I länder där ris utgör stapelfödan och inslaget av kött eller grönsaker är litet är A-vitaminbrist ett utbrett problem, eftersom ris naturligt saknar beta-karoten. Brist på A-vitamin förorsakar kroniska synskador och i många fall blindhet. Enligt Världshälsoorganisationen WHO drabbas hundratusentals barn årligen.
Vetenskapen bakom vitaminberikningen har varit klarlagd sedan 2002 och det som återstått har varit att korsa in egenskapen i lokalt anpassade rissorter och göra fältförsök för att säkerställa att dessa behåller sina odlingsegenskaper. En starkt bidragande orsak till att det senare arbetet har försenats är att Greenpeace och dess svans av aktivister har bedrivit en kampanj mot det gyllene riset, vilken inbegripit både skrämselpropaganda och vandalism av offentligt finansierade fältförsök.
Behöver jag säga att inte heller nobelpristagarnas brev ledde till några skarpa åtgärder. Gullandet med Greenpeace och andra aktivistorganisationer fortsätter. Månne polisen i München kommer att visa lejonklon?
I väntan på klarhet i den frågan kan man ju begrunda det faktum att Greenpeaces sverigechef handplockades till att vara Per Bolunds statssekreterare. Så i Miljöpartiets värld är det uppenbarligen ingen dålig merit att ha lett en organisation som ägnar sig åt olaglig vandalism och trakasserier av enskilda bönder.
