På senare tid har situationen kring det ukrainska kärnkraftverket i Zaporizjzjaregionen – som befinner sig under rysk ockupation – åter intensifierats. Kraftverket har börjat figurera flitigt i nyheterna. Det är inte bara president Volodymyr Zelenskyj som talar om det – till och med Vita huset visar intresse för anläggningen. Särskilt USA:s ledare Donald Trump har uttalat att det vore bra om amerikanerna kunde ta över driften av kärnkraftverket.

Varför är detta kraftverk så viktigt? Varför får det så mycket uppmärksamhet? Varför måste Ukraina till varje pris behålla denna tillgång i eventuella fredsförhandlingar? Låt oss besvara dessa frågor.

Vad är känt om Zaporizjzjas kärnkraftverk

Byggnationen av Zaporizjzjas kärnkraftverk påbörjades i staden Enerhodar i slutet av 1970-talet. Själva staden Zaporizjzja är för övrigt inte ockuperad av Ryssland, medan Enerhodar där verket ligger är det. Kraftverket togs i drift 1984, och 1995, i det då självständiga Ukraina, färdigställdes det slutligen.

Zaporizjzjas kärnkraftverk består av sex kärnreaktorer av typen VVER-1000. Tillsammans ger de en effekt på upp till 6000 MW, eller 6 GW. Detta är enorma energimängder.

Zaporizjzja kärnkraftverk är Ukrainas verkliga energistolthet. Det är inte bara det största kärnkraftverket i Ukraina, som stod för upp till 22% av landets elektricitet, utan också det största i hela Europa. Dessutom: Zaporizjzja kärnkraftverk tillhör de tre mest kraftfulla kärnkraftverken i världen.

Det är därför anläggningen är så viktig för Kiev. Den hjälpte till att hålla landets energisystem stabilt. Billig kärnkraft bidrog till att undvika alltför kraftiga höjningar av elpriserna. Överskottsenergin sålde Ukraina till Europa – och tjänade bra på det. Så var det fram till Rysslands fullskaliga invasion.

Hur är läget för Zaporizjzjas kärnkraftverk nu?

Den 4 mars 2022 ockuperades kraftverket av Ryssland tillsammans med staden Enerhodar där det ligger. Kraftverkets personal hamnade i en svår situation – de tvingades arbeta under hot, och de flesta specialister lämnade anläggningen. Detta påverkade omedelbart driften: störningar började uppstå och risken för olyckor ökade.

För fjärde året är kraftverket under Moskvas kontroll. Men ryssarna har ännu inte lyckats ansluta det till sitt energisystem. Orsakerna är enkla: kraftverket är fysiskt isolerat, ledningarna är avskurna, det finns få specialister, och det tekniska skicket försämras för varje år.

Alla sex reaktorer vid Zaporizjzja kärnkraftverk befinner sig i ”kallstoppsläge”. Anläggningen utför inte sina primära funktioner. Dessutom: tack vare Ryssland har den förvandlats till en militärbas, där det finns ett lager med ammunition och rysk utrustning.

Situationen kompliceras av att Zaporizjzja kärnkraftverk fortfarande befinner sig i en zon med aktiva stridshandlingar. Regelbunden beskjutning, skador på kraftledningar och brist på kylvatten efter att Kachovkareservoaren försvann ökar riskerna för en teknisk katastrof, vilket gör situationen kring kraftverket potentiellt farlig inte bara för Ukraina utan också för Europa.

Amerikansk förvaltning av Zaporizjzja kärnkraftverk – är det realistiskt?

Den 19 mars talade presidenterna Donald Trump och Volodymyr Zelenskyj vid i telefon. Den ukrainske ledaren tog särskilt upp frågan om Zaporizjzjas kärnkraftverk. Hans amerikanska kollega förklarade att även USA ser sitt intresse i kraftverket.

Senare uttalade USA:s utrikesminister Marco Rubio och Trumps säkerhetsrådgivare Mike Waltz att Vita huset ville undersöka möjligheten att förvärva amerikansk äganderätt över denna anläggning. Enligt USA skulle detta bli den bästa säkerhetsgarantin för Zaporizjzjas kärnkraftverk.

I Ukraina är man dock bestörta över detta förslag. Zaporizjzjas kärnkraftverk är en strategisk tillgång för staten, av grundläggande vikt för dess funktion. Det utgör en femtedel av landets hela energisystem. Det är slutligen helt enkelt statlig egendom och kan inte bara överlämnas till privata, dessutom utländska, händer.

President Volodymyr Zelenskyj verkar förvånad över USA:s förslag. Han är beredd att diskutera investeringar i Zaporizjzjas kärnkraftverk efter dess befrielse (och det kommer att krävas många), men är inte redo att överlämna anläggningen till amerikanerna.

Liknande tankar finns inom oppositionen: de förstår inte hur man överhuvudtaget kan överlämna det största kärnkraftverket till ett annat land. Vanliga ukrainare i sociala medier uttrycker också negativa åsikter om denna idé. För många är det nonsens: hur kan man bara överlämna ett kraftverk som hela generationer har byggt?

– Zaporizjzja kärnkraftverk kommer att arbeta för Ukraina, eller så kommer det inte att arbeta för någon.

President Volodymyr Zelenskyj har uttalat sig entydigt i denna fråga och hittills bör man knappast förvänta sig några eftergifter från Kiev i denna fråga. Dessutom finns det inget att tala om än, eftersom kraftverket är ockuperat.

Framtiden för Zaporizjzjas kärnkraftverk

För närvarande ser kraftverkets framtid osäker ut. Ukraina kan inte återta det på militär väg. Den diplomatiska metoden återstår.

För Kiev är det principiellt viktigt att ta upp frågan om Zaporizjzjas kärnkraftverk vid alla fredsförhandlingar. Det är en alltför viktig anläggning, en verkligt strategisk tillgång för landet. Frånvaron av kärnkraftverket i det ukrainska energisystemet slår både mot energisektorn och ekonomin. Det får inte överlämnas till någon.

Under mer än tre års ockupation har Zaporizjzjas kärnkraftverk hamnat i ett tekniskt fruktansvärt tillstånd. Den ryska kontrollen har definitivt inte gynnat kraftverket – trots att ”Rosatom” har både nödvändiga specialister och teknologi. Men på samma sätt kan man inte överlämna Zaporizjzjas kärnkraftverk till amerikanerna: det är en alltför viktig anläggning, vars värde uppskattas till 30-40 miljarder dollar.

Framtiden för Zaporizjzja kärnkraftverk ligger endast inom det enhetliga ukrainska energinätet. Men hur man ska uppnå detta, och om det överhuvudtaget går att uppnå – det är fortfarande en gåta.