KRÖNIKA. I Filipstad kommer Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i höst att slå ihop en skola där de flesta elever har svensk bakgrund med en skola där 70 procent har utländsk bakgrund.

Visst finns ett värde i att invandrade barn pluggar med inrikes födda; de behöver exempelvis lära sig god svenska och ibland se alternativ till hederskulturers värderingsmiljö. 

Men flyttkarusellen är tyvärr bara ett förenklat sätt att lösa ett komplicerat problem. Åtgärden låter barn betala priset för att vuxna under lång tid drivit en migrationspolitik som varit ohanterlig och har lett till svåra integrationsproblem. Det vore mer hedervärt att i stället ta tag i grundproblemen: till exempel höja att kvaliteten på undervisningen eller ställa krav på att mammor och pappor ska lära sig svenska och tar de jobb som finns. 

Invånare i Filipstad skramlade nyligen ihop namnunderskrifter för att ordna en folkomröstning för att stoppa sammanslagningen, men S och V satte datumet för den efter att barnen redan flyttats. ”Det är orimligt med en folkomröstning”, menade kommunalrådet Åsa Hååkman Feldt (S) (Aftonbladet 2/4).

Orimligt, sa politikern. Nix, fullkomligt rimligt, menade föräldrar.

En pappa varnade i Aftonbladet för att skolsammanslagningen kan leda till barn anammar en torftig, bruten svenska. ”Det finns rapporter från förortsskolor där de med svensk bakgrund börjar prata “rinkebysvenska” och deras språkutveckling hämmas” (2/4).

En mamma berättade för Aftonbladet att hon egentligen förespråkar integrationssatsningar. Men när den egna dottern skulle in i förskolan valde hon bort en klass där bara 4 av 20 barn pratade svenska.

”Man behöver inte vara särskilt smart för att räkna ut hur mycket pedagogerna kommer att få jobba med att bara få in svenskan”, sade hon. ”Det är inte rättvist för några barn. Vi valde Åsenskolan, fast vi egentligen inte ville, för hennes framtids skull”.

Det är lätt att förstå omsorgen om dottern. Att man i teorin förstår att de nyanlända barnen skulle må gott av att låta den lilla bli ett integrationsverktyg är inte nog skäl för att i praktiken tvinga henne till det. Hon är ju också värd en god skolgång! 

Jag vill också oerhört gärna att de som har fått uppehållstillstånd här blir en del av samhället, men förstår även om enskilda inte har lust att offra alltför mycket för att helheten ska bli bra. 

Liknande skolförändringar har gjorts och planeras i landet. I höstas beslutade politikerna i Trollhättan att barn från invandrartäta områden ska flyttas till skolor där elever har svenskfödda föräldrar. 

En förälder reagerade kraftfullt: “Våra barn ska inte vara försökskaniner i klåfingriga politikers farliga sociala experiment” (Aftonbladet 11/10). Eleven Sara Masoumi invände: ”Man kan inte utveckla sin svenska på Kronan, här finns många med invandrarbakgrund som inte pratar riktig svenska, de använder sina slangord. Det är mer som en fritidsgård”.

Barnen förtjänar bättre.

I Stockholm har skolborgarrådet Isabel Smedberg Palmqvist (L) föreslagit att man ska ta bort köerna till skolor och kvotera in vissa grupper i syfte att få en jämnare mix och sammansättning av elever (Mitt i 13/2). Hon menade att friskolorna ”behöver vara med och ta ett större ansvar för att motverka segregationen och bidra till en mer likvärdig skola”. 

Det skaver när till och med liberaler sätter sig över enskilda och använder våra liv som verktyg i ett samhällsbygge. Jag fattar vad politikerna vill uppnå och jag vill också oerhört gärna att de som har fått uppehållstillstånd här blir en del av samhället, men förstår även om enskilda inte har lust att offra alltför mycket för att helheten ska bli bra. 

Politiker bör inte kräva det av oss. De måste sluta smita från sitt ansvar och anstränga sig för att finna djupsinnigare lösningar än att flytta omkring barn mellan skolor. 

De finns – om man ids leta. 

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.