PKK. Sydafrika. Högerextremister. En poliskonspiration. Christer Pettersson. Stig Engström.

Teorierna om vem som mördade Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 är många och än idag spekuleras det i vem eller vilka som låg bakom dådet.

I boken Palme omvärderad? (2023) skriver UD-veteranen och professorn i folkrätt Bo J Theutenberg om sin tid på UD och mordet på Sveriges statsminister. Till skillnad från många andra som skrivit om mordet befann han sig mer eller mindre i händelsernas politiska centrum vid vid tiden för mordet.

– I mitt jobb så inträffar detta (Palmemordet, reds anm). Och det får väldiga konsekvenser för mig. Efter Olof Palmes död är det ingen egentligen i socialdemokratin som kände för det här med folkrätt och som höll någorlunda sin hand över den folkrättssakkunnige, säger Theutenberg.

Flygvapnet

Innan UD-karriären och den akademiska banan tog fart tjänstgjorde Theutenberg i försvaret. Vid 20-årsåldern inledde han sin karriär inom flygvapnet och utnämndes i juni 1965 till fänrik i Flygvapnets reserv, sedermera major.

Han fick då tjänstgöra på STRIL 60-centralen O5 som var belägen i Stockholmstrakten och som bevakade Östersjön ända intill Sovjetunionen. STRIL 60 var det svenska stridsledning- och luftbevakningssystemet som skulle skydda Sverige genom att bevaka luftrummet.

I systemet använde det påstått neutrala Sverige sig av en västlig teknologi.

– När man då som ung officer hade förmånen att tjänstgöra i de här superhemliga centralerna så märkte man ju mer och mer hur beroende vi egentligen var av Nato. Det tog inte lång tid förrän en 20-25-årig officer lade ihop två och två och visste på något sätt att om jag tar den telefonen och den knappen, ja, då är jag i kontakt med Nato, säger Theutenberg.

”Kvalificerade vänsterkretsar”

Karriären på UD inleddes 1966 då Bo J Theutenberg kom in på departementet som attaché. Samtidigt som han var väldigt glad över att hans drömmar om att bli diplomat skulle uppfyllas slog det honom hur synen på Sovjetunionen skiljde sig drastiskt från den i försvaret.

– Väldigt många av dem som tryckte sig in i UD kom från kvalificerade vänsterkretsar. Så att Sverige får ju då in ett ordentligt gäng med radikala personer som naturligtvis inifrån ville göra sin tolkning när det gällde krig och fred och hur Sverige skulle förhålla sig till främmande makt.

”Vänstergängets” intåg fick också konsekvensen att Sverige började föra en erkännandepolitik gentemot kommunistiska stater, berättar Theutenberg.

– Det är många olika kriterier när det gäller att erkänna en stat. Men här kommer det också enligt min mening en ideologisk preferens in där man i en våg utav erkännanden erkänner kommunist-Kina, man erkänner Nordkorea, man erkänner Östtyskland, man erkänner Kuba och andra marxistiska, revolutionära stater. Det så kallat neutrala Sverige går ut i bräschen då för erkännande av revolutionära kommunistiska stater.

Enligt Theutenberg var mycket av politiken också resultatet av en direkt påverkan från kommunistblocket i öst.

– Vi var väldigt mottagliga dels för tankegods från Sovjetunionen och KGB. Och inte minst från DDR. Östtyskland hade sin säkerhetstjänst Stasi som var oerhört väl framme här i Sverige. Framför allt då för att spionera på SIPRI (Stockholm Peace Research Institute).

Skillnad med Fälldin

Redan 1976 utnämns den då 34-årige Theutenberg till UD:s folkrättssakkunnige i samband med regeringen Fälldins tillträde. En högt uppsatt roll inom departementet som han innehade fram till 1987 då han slutligen avgick efter flera avskedsansökningar.

– Det var en gammal befattning från 1919. Efter första världskriget och Versaillesfreden så inrättades då en speciell befattning med en folkrättssakkunnig som skulle vara docent eller professor i folkrätt, vilket jag var då.

Theutenberg hade vid tidpunkten bland annat tjänstgjort på den svenska ambassaden i Bagdad och ambassaden i Moskva. 1972 blev han dessutom docent i folkrätt, den juridiska disciplin som reglerar rättsordningen mellan stater, i samband med sin doktorsavhandling samma år.

Under den borgerliga regeringen med centerpartisten Thorbjörn Fälldin som statsminister upplevde Theutenberg en skillnad i hur UD agerade gentemot Sovjet och andra kommunistiska stater. Bland annat i och med personalförändringar i departementets ledning.

Samtidigt som han fick sin nya roll på UD blev Theutenberg dessutom flyttad av ÖB in i försvarsstabens Op2, som på den tiden hade hand om underrättelsefrågorna.

– Jag blev också då även formellt sett utsedd till ÖB:s folkrättslige rådgivare i enlighet med de här tilläggsprotokollen till Genèvekonventionerna. Så jag satt ju med ett ben i UD och ett i försvarsstaben.

Bra relation till Palme

Efter det att Socialdemokraterna har vunnit valet 1982 och Olof Palme återigen blir statsminister sitter Theutenberg kvar i sin roll som UD:s folkrättssakkunnige.

I historieskrivningen beskrivs Olof Palme ofta som en mycket vänsterinriktad statsman med en lutning åt det marxistiska hållet på den internationella planhalvan. Av vänstern hyllad för sitt internationella engagemang, av högern ofta kritiserad och anklagad för att bland annat gå kommunistiska diktaturer som Kuba till mötes.

Bo J Theutenberg ger emellertid en delvis annorlunda bild av Sveriges genom tiderna kanske mest kände statsminister.

– När han då blir socialdemokrat 1952 och anställs som Erlanders assistent, då kommer han ju från försvarsstabens underrättelseavdelning. Han har alltså tjänstgjort i försvarets underrättelseavdelning och var i sin ungdom väldigt nära lierad med CIA.

Theutenberg tror att bakgrunden inom försvaret var en av anledningarna till varför Palme blev utnämnd av Tage Erlander till dennes assistent samt arvtagare till rollen som Socialdemokraternas partiordförande.

– Vad jag säger nu tror jag är så oerhört kontroversiellt att det får egentligen inte sägas. För man har ju alltid – och även Palme själv – betygat om hur övertygad socialist han hade blivit när han konverterade från den högborgerliga omgivningen till att bli socialdemokrat.

Trots de ideologiska skillnaderna dem emellan kom Theutenberg alltid väl överens med Palme.

– Jag hade alltid bra relationer till Olof Palme, vi kom bra överens. Och han respekterade alltid mig som folkrättssakkunnig och lyssnade alltid på vad jag sa.

Hemlig överenskommelse med USA

Enligt Theutenberg fanns det en hemlig försvarsöverenskommelse mellan Sverige och USA som grundlades redan på 50-talet efter ett möte mellan statsminister Tage Erlander och president Harry Truman 1952. Överenskommelsen höll enligt Theutenberg i sig under hela Olof Palmes tid vid makten.

”Till och med under de värsta ’Sverige-USA’-kriserna till följd av Palmes Vietnampolitik och hans så kallade jultal 1972 uppmanade han med emfas den högsta försvarsledningen att se till att de svensk-amerikanska försvarskanalerna hölls intakta i alla avseenden. Denna information har jag direkt från två Överbefälhavare och flera generaler/amiraler i den högsta försvarsledningen, som jag ofta träffade både i Försvarsstaben och i Högkvarteret samt på andra ställen”, skriver han i boken.

En liknande bild har även förmedlats av Palmes statssekreterare Ulf Dahlsten, som i en intervju med Expressen från februari 2022 säger att det i Palmes kassaskåp fanns en skriftlig garanti om amerikansk hjälp ifall Sovjet skulle angripa. Enligt Dahlsten uppgav en vän i Ronald Reagans administration till honom att presidenten avsåg att hålla det löftet.

Men samarbetet med USA och Nato var ingenting som Palme ville skulle komma fram. Det uppger Theutenberg med hänvisning till vad han fått höra från Bengt Gustafsson, Sveriges överbefälhavare 1986-1994.

– Han (Palme) framstod då som en av USA:s absolut värsta kritiker när det gällde Vietnampolitiken. Han ville inte att det samtidigt skulle framgå att han hade väldigt nära militära förbindelser med USA.

– Palme var ju också omgiven av Sovjetapologeter och Sovjetagenter. Han visste att han var omgiven av sådana.

”Vänsterentouraget” på UD

Theutenberg menar att det framför allt var Palmes omgivning och ”vänsterentouraget” på UD som föste honom allt längre vänsterut i sina ställningstaganden. Bland dessa nämner han Pierre Schori, Jan Eliasson, Rolf Ekéus, med flera. Denna grupp på UD har i efterhand ibland benämnts som ”Palmes pojkar”.

Många av dessa herrar har även under 2020-talet varit aktiva i debatten som motståndare till att Sverige ska gå med i Nato. Jan Eliasson har emellertid meddelat att han svängt i frågan.

Theutenberg tror att flera av de utnämningar som Palme gjorde kan ha berott på ett smutsigt spel i den socialdemokratiska toppen och att många personer hade hållhakar på varandra.

– Palme tvingades nog att acceptera en hel del personer i sitt entourage bara för att han inte var mäktig nog att flytta ut dem, säger han.

Mordet

Klockan 23.21 den 28 februari 1986 mördas statsminister Olof Palme på öppen gata i centrala Stockholm. Statsministermordet sker mitt under ett gräl på UD gällande Sovjetpolitiken där Bo J Theutenberg är inblandad.

– Tio dagar före Palme mördas lämnar jag in min avskedsansökan, säger han.

I april samma år var tanken att Theutenberg skulle åtfölja Palme till Moskva som förhandlare gällande gränstvisten i ”Vita zonen” utanför Gotlands kust. Han hade tidigare samma år fört sonderande samtal med Sovjetunionen i frågan och tidigare på 80-talet hade han författat två protestnoter till Sovjet efter att ubåten U 137 gått på grund utanför Karlskrona 1981 och efter ubåtsincidenten i Hårsfjärden i Stockholms skärgård 1982.

Men hans inställning till hur man skulle förhålla sig till den kommunistiska stormakten i öst stötte alltid på patrull. Det fick honom att ledsna på situationen inom UD och att begära sitt avsked. Stödet från Olof Palme uppfattade han som stort, men inte från de andra socialdemokratiska profilerna på UD.

Det är mitt i allt detta som mordet på Sveriges statsminister sker.

– Vid tidpunkten för mordet har jag insett att min tuffa linje i förhållande till Sovjetunionen och gränsdragningsfrågan har övergetts av UD och Pierre Schori, säger Theutenberg.

Ville upprätta kärnvapenfri zon

Theutenberg berättar vidare om sin tilltänkta resa med Olof Palme:

– Det var inte bara gränsdragningsfrågan som skulle diskutetas i Moskva utan tanken var väl också att man skulle ha diskuterat Palmekommissionens gemensamma tidigare uttalanden om gemensam säkerhet där en viktig komponent var upprättandet av kärnvapenfria zoner.

Palmekommissionen bestod av en grupp politiker från både väst och öst som diskuterade nedrustning.

– Upprättandet av en kärnvapenfri zon stod naturligtvis högt på listan för vad Sovjetunionen ville ha. För då ska man veta det att Sovjetunionen gick nu raskt mot sin bankrutt och systemet höll på att ramla samman. Och man hade inga möjligheter att bevara den existerande vapennivån.

Theutenberg menar att Sovjetunionen i det läget var oerhört måna om att få Palmes stöd för att upprätta en kärnvapenfri zon i Norden. Men ansträngninarna till trots så skedde inte det.

– Vad som är resultatet är att de här hemliga avtalen från Erlanders tid kvarstår. Och det innebär i princip att från rysk sida var Sverige ett Natoland, med Palmes godkännande. I det läget tror jag att man fattar det här avgörande beslutet att ”okej, vi tar bort honom”.

Vapenaffärerna

En annan avgörande anledning till att Palme mördas tror Theutenberg är den uppmärksammade Boforsaffären. Denna affär avser dels vapensmuggling och dels att det ska ha förekommit mutor i Indiens upphandling av haubitsar från svenska Bofors.

– Det var så att Sovjetunionen hade alltid sedan Indira Gandhis (Indiens premiärminister 1980-1984) dagar exporterat vapen till Indien. Det var deras klient och de exporterade alltid vapen dit.

Vid sidan av Sovjet låg även Frankrike bra till för att säkra affären. Men till slut blir det svenska Bofors som lyckas ro den i hamn.

– Märkligt nog sker en ganska dramatisk ändring efter att Palme och Rajiv Gandhi har pratats vid i FN en tid dessförinnan och Rajiv Gandhi själv övertar rollen som försvarsminister. Då rycker märkligt nog Sverige väldigt fort upp till plats nummer ett. Det kan man naturligtvis spekulera i hur det där gick till, och då kommer naturligtvis frågor om arvoden och kanske mutor och allt sådant där in.

Affären var enligt Theutenberg mycket viktig för Sovjetunionen och därför kunde man inte förlåta Palme när man blev snuvade på den.

– För att göra en lång historia kort så kom Palme från ryssarnas sida att betraktas som ett stort problem och möjligen som ett hot.

Krut till Iran

Den andra delen av Boforsaffären avser smuggling av krut till Iran via DDR.

– Jag beskriver det här i mina böcker. Det är den mest fantastiska historia som tänkas kan, hur Boforsdirektörerna helt sonika lurar svensk tull och svenska krigsmaterialinspektören och ingår då ett speciellt avtal med DDR och Stasi för att komma in och byta blanketter på de här järnvägsvagnarna med krutet.

Smugglingen har tidigare beskrivits av den förre DN-journalisten Bo G Andersson i boken Die Akte Bofors (1993) som han medförfattat med Christoph Andersson.

– Fortfarande än idag hade ingen egentligen haft en aning om detta om inte Berlinmuren hade fallit 1989 och alla Stasiarkiven hade öppnats och en del KGB-arkiv hade öppnats.

Bofors polisanmäls sedermera för varusmuggling.

– I det läget slår svenska tullkriminalen till och stoppar några av de här ekipagen som skulle gå till Östtyskland. Och polisutredningen visar då att det är kvalificerad smuggling som pågår.

Samtidigt som krutsmuggling sker till Iran är Olof Palme FN:s medlare i kriget mellan Iran-Irak.

– Som jag har lagt upp det uppfattar då Iran detta som att det är Palme eller regeringen som avsiktligt stoppar en krut- och kanske vapenleverans som pågått dessförinnan utan hinder.

”Ett konglomerat av intressenter”

Allt som allt leder vapenaffärerna och Palmes roll som medlare i Iran-Irak-konflikten till att han hamnar i skottgluggen. Även kurder inom PKK är enligt Theutenberg inblandade i mordet. PKK blev 1984 terrorklassade av Sverige och regeringen Palme.

– Det leder till att det är ett konglomerat av intressenter som har ett horn i sidan till Palme. Med framför allt då Iran, PKK, Sovjetstyrda kurder och syriska säkershetstjänsten som bestämmer sig för att ”vi tar bort honom”. Med Sovjets goda minne.

Mordet – menar Theutenberg – utfördes med hjälp av PKK- och Sovjetanknutna kurder där det var en av dessa som höll i mordvapnet.

Som stöd för Sovjets inblandning hänvisar han bland annat till den så kallade ”Diplomatbuggningen” av den utpekade KGB-agenten och Sovjetdiplomaten Vladimir Nezjinskij under 80-talet, vilket bland andra Expressen tidigare har rapporterat om. Analyser av buggningen ledde till att man inom Säpogruppen drog slutsatsen att Sovjet åtminstone hade kännedom om mordet på Olof Palme i förväg. I Säkerhetspolisens spaningsarbete kallas avlyssningsmaterialet för ”Källa Erik”.

Säpo buggade emellertid diplomaten olagligt vilket i sin tur ledde till KU-förhör. Från regeringens sida var det tyst.

– Det är en kvalificerad KGB-inblandning i mordet som gör att den svenska regeringen inte vill gräva i det här mer. De stoppar ju då alltså åklagaren [Jan] Danielsson från att gå vidare med det här. För det skulle enligt min uppfattning ha avslöjat allt för obehagliga sanningar om infiltrationen in i partiet.

Nezjinski har tidigare för TV4 Nyheterna förnekat all inblandning i sovjetisk spionverksamhet.

Tror att S mörkade

Vidare tror Theutenberg att den socialdemokratiska ledningen försökte mörka anledningen till statsministermordet.

– Hade det här utretts av vanliga poliser så hade man naturligtvis spärrat av hela staden, man hade börjat förhöra UD:s ledning, man hade snabbt kommit fram till det här med vapenaffärerna och vad Palme sysslade med med Gandhi.

Den misslyckade mordutredningen – där den dåvarande länspolismästaren Hans Holmér utnämnde sig själv till spaningsledare – ska ses i ljuset av detta, menar han.

– Hade det här mordet handlagts av gamla erfarna mordutredare enligt de riktlinjer som gällde för ett grovt mord så hade det väl med en gång klarats av. Men det hade också inneburit en katastrof värre än någonsin för S-partiet.

1987 lämnade Bo Johnson Theutenberg slutligen befattningen som UD:s folkrättssakkunnige efter mer än tio år i tjänsten. Han har publicerat sin bokserie Dagbok från UD om sin tid på departementet. Dessutom har han skrivit boken Palme omvärderad? (2023) om tiden på UD och där han presenterar den ”inside-lösning” som han är övertygad om är lösningen på Palmemordet. ”Mordet kan inte lösas utan inside-info”, säger Theutenberg. Böckerna finns att tillgå på theutenberg.org.