– Den sista kvarterspolisen försvann på tidigt nittiotal härifrån. Den sista stationen i Biskopsgården låg inte många meter från den plats där min kollega blev skjuten till döds i natt, säger Göteborgspolisen Ulf Boström.

Bara några dagar före mordet på polismannen i Biskopsgården hade han medverkat i en intervju i SVT där han föll i gråt när han pratade om offren för gängkriminaliteten i de segregerade bostadsområdena.

– Jag är bedrövad och sorgsen över det här. Tyvärr är detta yttersta tecknet på att demokratin urholkas i dessa områden, och det är ett problem som gnager sig allt djupare in i samhället, säger han.

Lägger skuld på polisledningen

Han lägger en stor del av skulden för den eskalerande våldsutvecklingen på polisledningen – och han betonar att det just är ledningen och inte poliskåren i stort han avser. De synliga och närvarande poliserna, som kände de medborgare de hade att göra med och som stod för det preventiva arbetet, har blivit mycket färre vilket har lett till ett större fokus på repressivt arbete. Våld måste nu mötas med våld.

– Land ska med lag byggas och ej med våldsverk. Den principen har tjänat oss väl i över 700 år och är en av hörnstenarna i demokratin. Tidigt insåg lagstiftarna att det framför allt inte är med repressiva åtgärder man skapar trygghet och säkerhet. Men den principen har helt upphört att gälla i vissa områden. Nu kryper otryggheten och osäkerheten med stadiga steg in i allt fler områden – områden vi tidigare upplevde som trygga, säger han.

Frasen han refererar till återkommer i olika varianter, såväl i flera av de medeltida landskapslagarna som i kung Karl XV:s valspråk. De senaste trettio åren har utvecklingen gått i andra riktningen i allt fler områden, menar han.

Grunden för demokratin faller

– I områden som Biskopsgården faller grunden för demokratin. Där har man lärt sig att inte anpassa sig efter lagen, utan efter den som har det största våldskapitalet. Polisen ser nu ingen annan råd än att besvara våld med våld. Det är inte fel i sig – ty det är vad som står till buds nu när det har gått så långt. Men samtidigt bär polisledningen en stor skuld i att det har lett ända fram hit, säger han.

Hans övertygelse är att frånvaron av patrullerande synliga poliser på gator och torg har varit oerhört destruktivt för Sverige. Att poliser i yttre tjänst blir allt färre började han notera redan för 30 år sedan. Redan då hade segregationen tagit fart – men det var fortfarande långt före den stora våg av migranter som kom därefter, och som i alltför hög utsträckning koncentrerades till vissa bostadsområden.

– Det är en sak att det fysiska brutala våldet ökar. Men vi har också de sociala och psykologiska våldshandlingarna att ta hänsyn till. Det har lett till att hela grupper av människor känner att de inte har någon möjlighet att ta sig ur situationen.

Söker trygghet i parallella strukturer

Hopplösheten yttrar sig i att människor vänder sig bort från samhällets institutioner till andra strukturer för att skydda sig.

– Människor i de utsatta områdena som inte har råd att flytta tänker i allt större utsträckning ”jag måste själv skaffa mig vapen om jag inte kan ta mig härifrån”. Staten erbjuder ingen trygghet i dessa områden – det är endast parallella strukturer som klaner eller kriminella grupperingar som kan ge dig tryggheten du behöver, säger Ulf Boström.

Ulf Boström har lyssnat med stigande förvåning på både politiker och högre polischefer som menar att ”nu är vi fler poliser än någonsin” och ”vi har aldrig haft så många poliser i yttre tjänst”. Av den anledningen företog han 2015 en egen undersökning för att ta reda på hur det egentligen låg till med antalet synliga poliser på gator och torg.

– Det stämmer att vi var all time high när det gäller anställda på polismyndigheten när jag gjorde min undersökning 2015. Jag tittade där på utvecklingen av polisnärvaron från 1980 till 2015. Men den viktiga frågan var – fanns poliserna där de mest behövdes, undrar Ulf Boström.

Timmar i yttre tjänst har fallit

I hans undersökning, som innehåller många aspekter av polisnärvaron, framträder en siffra som särskilt intressant – antalet timmar som poliser i Sverige befinner sig ute på fältet.

– Min undersökning visar att polisens timmar i yttre tjänst är ungefär hälften av vad de var 1980, säger han.

Anledningen, menar han, är att en polis i dag kan vara definierad som att vara i yttre tjänst, men ändå kan merparten av polismannens arbetstid behöva vara vid en dator, då den administrativa bördan har ökat.

– Tidigare, under min tid som polis i yttre tjänst, var det oerhört viktigt att vi inte lämnade fältet för länge. Avrapporteringar skedde snabbt. Vi åkte in till stationen och klarade avrapporteringen på mellan tio minuter och en halvtimma, säger han.

I dag, menar han, går hela arbetsdagar åt för polismännen till administrativa sysslor – och det har flera olika anledningar. Anledningar som har blivit allt fler till antalet genom åren.

Polisstationer har lagts ner

– Polisstationer lades ner i bostadsområden och i mindre städer, men antalet polisanmälningar gick stadigt upp. Utredningsarbetena blev mer omfattande och det kom en enorm kritik om att utredningar lades på hög. Därför har ett stort fokus lagts på att polismän ska arbeta med utredningar.

Han får stöd i en Novus-undersökning där närmare 2 000 av Polisförbundets medlemmar har svarat på hur mycket tid de lägger ner på olika former av administrativa uppgifter som lika väl skulle kunna utföras av civilanställda. Polisförbundet refererar till undersökningen i ett pressmeddelande från maj 2021: ”Drygt 30 procent av poliserna uppger att de lägger 7–10 timmar i veckan – eller mer – på administrativa uppgifter som skulle kunna utföras av civilanställda.”

– När jag har pratat med poliser har jag fått intrycket av att det är ännu värre. Många berättar att de, trots att de har yttre tjänst, får sitta inne vid datorn hela arbetsdagar, säger Ulf Boström.

Otaliga utbildningar

Men det finns många fler skäl till att poliser inte längre syns till där de behövs som mest, menar han.

– Den administrativa bördan är en sak. Men lägg där till alla nya utbildningar om poliser måste delta i. Det kan handla om utbildningar i nya datasystem, föreläsningar om hur kriminaliteten tar olika vägar, praktiska övningar för att hantera hotfulla situationer, utbildningar i genusfrågor. Sedan har poliser fått längre semester, fler tar ut föräldraledighet. Andra arbetar periodvis med Europool och Interpool, säger han.

Men trots alla Ulf Boströms rop på hjälp till polisledningen har ingenting hänt, menar han. Det har snarare gått åt andra hållet. Och det finns en tystandskultur bland ”karriäristerna” hos polischefer på högre nivåer, menar han, och vill berätta om en händelse då han träffade dåvarande rikspolischef Dan Eliasson.

”Är det känsligt?”

– Dan Eliasson var på besök. Han ville besöka Nasirmoskén här i Göteborg och jag följde med honom dit. Jag hörde hur han berättade inför de församlade om att han skulle hjälpa dem om de hade problem och att det ”bara var att höra av sig”. Allt lät fint.

Men i bilen på väg därifrån passade Ulf Boström på att prata med Dan Eliasson om sin undersökning.

– Jag vill ge dig en undersökning jag har gjort om bristen på närvarande poliser och statusen på det arbete vi är satta att göra. Han svarade ”är det känsligt?”. Jag blev paff och svarade: ”Känsligt? Det är sant!”

Han väntade länge på en reaktion på undersökningen från polisledningen. Av en kommunikatör fick han så småningom svaret att ”din undersökning har kommit bort på okänt vis, men skicka gärna en digital version”. Han skickade en digital version – men fick ändå aldrig något svar.

En dystopisk bild

Det är frånvaron av poliser där de behövs som nu får konsekvenser som för tankarna till totalitära regimer eller till George Orwells dystopi 1984, menar han.

– För att kompensera frånvaron av patrullerande poliser sätter vi upp övervakningskameror. Och jämför en polismans utrustning av i dag med hur det var på åttiotalet. Då räckte det att visa sig i uniform. I dag är det full skyddsutrustning, västar, stålbeklädda kängor, flamskyddade overaller och vapen laddade med dumdumkulor, säger Ulf Boström.

Nu väntar han med oro på de reaktioner som kan komma att följa från politiskt håll. Han befarar att han nu kommer att höra röster som pläderar för att kalla in militären till områden för att bekämpa gängkriminaliteten.

– Det vore en fasansfull utveckling och strider till allt förnuft vad gäller att bygga en stark demokrati. Löfven har tidigare antytt att han inte utesluter att koppla in militär mot gängkriminaliteten (DN 2018-01-17). Det tyder inte bara på okunskap vad gäller vår lagstiftning, det tyder också på okunskap om vad som har byggt vår demokrati – att land ska byggas med lag, inte med våld, säger Ulf Boström.

TEXT: Henrik Sjögren

Tipsa reportern. Du har grundlagsskyddad rätt att förbli anonym som uppgiftslämnare: henrik@bulletin.nu