I ett tal den 8 juni 1921, på en handelskammarlunch i Bristol, framhöll Winston Churchill att den dåvarande ryske diktatorn Lenin nyligen genomgått världens dyraste utbildning i ekonomi.

Den av världskriget och det påföljande inbördeskriget redan skadade ryska ekonomin hade körts i botten av bolsjevikernas okunniga planekonomiska tilltag. Lenin hade fått backa, och i mars det året infört Nya ekonomiska politiken, NEP. Ryssland återgick till ett slags fri marknad och ”kapitalism under statlig kontroll”, och de offentliga bolagen ålades med vinstkrav. Churchill konstaterade lakoniskt vilket gigantiskt pris Ryssland hade fått betala för att lära Lenin grunderna i politisk ekonomi.

Churchill konstaterade lakoniskt vilket gigantiskt pris Ryssland hade fått betala för att lära Lenin grunderna i politisk ekonomi.

En liknande läroprocess har regeringen Reinfeldts finansminister Anders Borg kommit att genomgå, inte inom ekonomisk vetenskap i sig, men väl inom migrationspolitiken som har haft starka inverkningar på ekonomin. Det pris som Sverige har fått betala för Borgs inhämtande av fundamentala insikter inom migration och ekonomi har inte varit lika högt som en gång Rysslands för Lenins utbildning, men det har varit en för svensk samhälle och ekonomi nog så kostsam skolning ändå.

Under sin tid som finansminister var Borg inte bara en i laget som höll tyst, när hans regering ingick Migrationspolitiska överenskommelsen, MÖK, med Miljöpartiet i mars 2011, med bland annat fri sjukvård och fri skolgång för utländska medborgare utan rätt att vistas i Sverige. Han var tvärtom en framträdande propagandist, också i internationella sammanhang, för idén att invandringen av personer från dysfunktionella länder och med otvivelaktigt låga kvalifikationer visavi arbetsmarknaden, var en stor tillgång för Sverige.

Drygt ett år efter MÖK, i ett tal i Washington hos tankesmedjan Peterson Institute for International Economics den 23 april 2012, framhöll Borg, att Sverige visserligen hade en hög strukturell arbetslöshet bland unga, att yngre invandrare var i mycket större utsträckning arbetslösa jämfört med infödda samt att Sverige var det land i Europa som hade mottagit flest invandrare proportionellt:

”I grunden är det USA som tillför oss dessa flöden. Ni krigar, och vi får flyktingar. Den största minoriteten i Sverige är numera irakier ... Vi har en mycket stor iransk grupp. En stor somalisk grupp. En tämligen stor afghansk grupp ... och vi anser att detta är en tillgång för det svenska samhället.”

Hägglund föreslog en del förändringar som minskade bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare asylprocesser.

Efter valförlusten 2014, skrev dåvarande Kd-ledaren Göran Hägglund på DN Debatt (18/12 2014) att man måste hörsamma människors oro för en ökad invandring. Hägglund föreslog en del förändringar som minskade bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare asylprocesser. I Ekots lördagsintervju samma vecka (20/12 2014) gick Borg i skarp polemik mot Hägglund och framhöll att han inte ens delade Hägglunds problembeskrivning, än mindre stödde hans förslag. Borg sa:

”Alla riktigt väl fungerande delar av den globala ekonomin präglas av mångfald och mångkulturalism. Ett mångkulturellt samhälle är ett effektivt och starkt samhälle ... Jag tycker det är en stor fördel att det har kommit tiotusentals människor från Syrien, Irak, Iran och Somalia. De bidrar till att göra Sverige bättre och till ett mer dynamiskt och spännande samhälle. Alla riktigt spännande samhällen vi ser, där man har hög grad av innovation och en hög grad av förändringskraft, de präglas av det.”

Två år senare, med ökad insikt uppenbarligen, hade Borg kommit på andra tankar om den migrationspolitik som han propagerade för under sin tid som statsråd. I programmet ”Min sanning” (11/12 2016), var nu, med facit i hand, hans inställning den motsatta: 

”Hade man vetat att vi skulle ha den här flyktingsituationen som hela Europa har haft, framförallt under 2015, hade man inte gått i den riktningen. Då borde man redan tidigare ha tittat på vad man kunde göra för att strama upp regelverket ... Men det är lätt att säga, det var ingen som visste att 2015 skulle ge en miljon människor på flykt inom Europa.”

Värt att komma ihåg är att Borgs egen regeringskollega, migrationsministern Tobias Billström, redan i februari 2013 hade varnat för migrationsvolymerna, men blivit näpst av de två statsrådens gemensamma chef, statsministern och partiordföranden Fredrik Reinfeldt. Det var inte så att kunskapen om vad som händer med ett samhälle som överskrider sin integrationspotential och inte förmår att absorbera nyanlända, saknades i regeringen då. Och i politiken och samhällsdebatten i övrigt hade samma insikt funnits långt tidigare.

Värt att komma ihåg är att Borgs egen regeringskollega, migrationsministern Tobias Billström, redan i februari 2013 hade varnat för migrationsvolymerna.

Med sin anings- och insiktslöshet bidrog Borg till att förvärra problemen. Att han gjorde det i egenskap av finansminister och statsministerns närmaste medarbetare, gjorde ont värre.

Emellertid kom Anders Borg till en bättre förståelse likväl, om än sent och till mycket stora kostnader för vår ekonomi och för vårt land. Men det får ändå anses vara ett framsteg. Ty de kostnader i migrationsfrågan som hans tidigare chef, med sitt tal om oändliga fält och skogar med så mycket plats man kan tänka sig, har förorsakat, dem betalar vi fortfarande. Och då utan att den studenten visar några framsteg alls.

Thomas Gürs kolumn publiceras varje vecka på onsdagar – årets alla veckor.