Nyligen presenterade Eurostat, EU:s statistiska myndighet, statistik över andelen som är tillfälligt anställda i de olika EU-länderna. I den kan vi se att under 2020 hade knappt 11 procent av de anställda som är födda i Sverige tillfälliga anställningar.

Det är för det mesta unga och studenter som har tillfälliga anställningar, men också de som är nya i en bransch eller som har behov av flexibilitet. Att en tiondel har tillfälliga anställningar är typiskt på arbetsmarknaden och inget att oroa sig över.

Bland de som är födda i andra EU-länder är andelen högre, knappt 15 procent. Det kan förklaras av att fler i gruppen har en svagare ställning på arbetsmarknaden, men också av att en del personer från andra EU-länder har periodvisa anställningar i Sverige.

Vad som är oroväckande är dock situationen för personer födda utanför EU. Så mycket som en fjärdedel av invandrare i Sverige, födda utanför EU, har tillfälliga anställningar.

Om vi ser till de andra nordiska länderna är situationen liknande i Finland, där knappt 23 procent av de anställda som är födda utanför EU har tillfälliga anställningar. Men i Danmark är nivån bara 13 procent bland dem som är födda utanför EU-länderna, vilket endast är något högre än för andra grupper. I Norge är det knappt 9 procent som har tillfälliga anställningar bland utrikesfödda, vilket är samma siffra som för inrikesfödda.

Varför skiljer Sverige sig så markant från Danmark och Norge? En förklaring är förstås att den svenska arbetsmarknaden har liberaliserats och att tillfälliga anställningar kan användas i större utsträckning.

Den främsta förklaringen är dock att nivån av utrikesfödda, med låg kunskapsbakgrund, är betydligt högre i Sverige. Det leder till ett pressat läge, eftersom antalet jobb som gruppen konkurrerar om är mer begränsad. På grund av lägre nivåer av migration är situationen mindre pressad i de andra nordiska länderna.

Det är i grunden positivt att Sverige har öppnat upp för tillfälliga anställningar – det är bättre att personer kommer in på arbetsmarknaden än står utanför. Men statistiken ger oss en insikt i hur jobbmöjligheterna påverkas av utbud och efterfrågan på jobb. Och särskilt då med fokus på gruppen lågutbildade utrikesfödda.

Det är inte bekvämt, men ändå viktigt, att påpeka att nivån av migration påverkar jobbchanserna för de som redan har migrerat.

En del som invandrat till Sverige är högutbildade och jobbar inom till exempel IT eller ingenjörsyrken. För denna grupp gäller att ju fler som kommer, desto fler jobb skapas. Anledningen är att den globala efterfrågan är stor på expertis inom dessa jobb. Ju fler programmerare som finns i en region, desto fler företag startas upp eller söker sig till regionen.

Men för lågutbildade, som söker jobb på den kunskapsintensiva svenska arbetsmarknaden, fungerar det annorlunda. Om det finns relativt få lågutbildade är det inget problem, eftersom det finns en del efterfrågan för enklare arbete. Men den efterfrågan är begränsad, och när utbudet av jobb är lägre än antalet som söker dem, ändras situationen på arbetsmarknaden.

Just nu befinner sig Sverige i ett läge där en bred grupp födda utanför EU-länderna söker jobb, men har en begränsad kunskapsnivå. Till följd av detta har många tillfälliga anställningar vuxit fram. Tillfälliga anställningar är i sig inte ett problem, men att så många utrikesfödda har denna form av jobb är ett oroväckande tecken.

Vad som krävs för att ändra detta är breda satsningar för att lyfta kunskaperna bland utrikesfödda, till exempel genom olika vuxenutbildningar. Arbetsmarknaden blir mer och mer kunskapsbaserad för varje år som går och gradvis tar faktiskt robotar över de enkla jobben (till exempel i lager). Så det är inte så att problemet kommer att lösa sig naturligt över tiden, snarare kan det förvärras.

Det vore också bra om det blev en allmän insikt att en hög volym av migration, av grupper med låg utbildningsbakgrund, ger ett tuffare läge för de utrikesfödda som jobbar i Sverige. Som sagt är detta inte en bekväm sanning, men den är viktig för att förstå den pressade situationen på arbetsmarknaden som många utrikesfödda står inför.

Vi ser också i statistiken varför upprördheten över tillfälliga anställningar inte är så stor som den brukade vara. Mängden utrikesfödda från utanför EU beroende av dessa jobb är helt enkelt så omfattande att integrationen är beroende av dessa jobb. Reformer för att minska möjligheterna till tillfälliga anställningar riskerar driva upp arbetslösheten rejält.

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform)