Facebook noscript imageVaccin på rekordtid – från påssjuka till covid
Fokus
Vaccin på rekordtid – från påssjuka till covid
Foto: Mikael Fritzon/TT.
Foto: Mikael Fritzon/TT.

Vaccinerna mot covid-19 har utvecklats i rekordfart. Nu hoppas forskare att utvecklingen av vacciner i framtiden kan följa en liknande tidslinje, men vissa förutsättningar för den snabba processen är inte självklara när det gäller framtida pandemier.

När forskare började leta efter ett vaccin mot coronaviruset sars-cov-2 i början av 2020 var de noga med att inte utlova alltför snabba resultat. Fram till i år var det snabbast framställda vaccinet någonsin det vaccin mot påssjuka som utvecklades på 60-talet, skriver Nature. Det tog fyra år.

För en månad sedan kunde dock flera tillverkare uppvisa positiva resultat från storskaliga tester av vacciner mot det virus som ligger bakom coronapandemin och den 2 december godkändes det första av dem – Pfizers – i Storbritannien. Nu hoppas forskare att framtida vaccin, såväl mot existerande sjukdomar som malaria och lunginflammation och mot framtida pandemier, ska kunna utvecklas lika snabbt som covid-19-vaccinerna.

– Det visar hur snabbt vaccinutveckling kan gå när det råder ett verkligt globalt nödläge och finns tillräckliga resurser, säger Dan Barouch, chef för Harvard Medical Schools virologi- och vaccinforskningscentrum, till Nature.

Att coronavaccinerna kunde utvecklas så snabbt har flera orsaker. Flera års forskning om liknande virus, ny teknik, ovanligt snabb hantering vid myndigheterna och givetvis sällsynt stora summor pengar, bidrog.

– Det har visat hur utvecklingsprocessen kan accelereras avsevärt utan att man kompromissar med säkerheten, säger Barouch.

Tekniken till nytta för framtida vacciner

Framför allt kan den nya tekniken visa sig vara till nytta för vacciner i framtiden. Länge har vacciner utgjorts av försvagade former av viruset som de ska skydda emot, eller av virusproteiner. De första covid-19-vaccinerna (Pfizers och Modernas) använde i stället budbärar-RNA, kedjeformade molekyler som överför information från DNA-strängar i kroppens cellkärnor till de ställen i cellerna där protein tillverkas. Vaccinerna innehåller budbärar-RNA som får våra celler att tillverka ett virusprotein, som immunförsvaret i sin tur reagerar på.

Immunologen Akiko Iwasaki vid Yale School of Medicine berättar för Nature att den grundläggande forskningen om DNA-vacciner inleddes för drygt 25 år sedan, medan RNA-vacciner bygger på 10–15 års forskning. För bara fem år sedan hade tekniken inte varit mogen att användas mot covid-19.

Även på andra punkter har vaccinforskningen haft gynnsamma förutsättningar att ta sig an 2020 års pandemi. Sars-cov-2 muterar relativt långsamt och tillhör en virusfamilj som tidigare hade varit föremål för omfattande studier. En del forskare arbetade redan med vacciner mot de närbesläktade coronavirusen sars och mers. Det finns inget som garanterar att de forskare som ska ta fram vacciner mot framtida pandemier har lika goda förutsättningar.

TEXT: Nyhetsredaktion

Nyhetsredaktionen