Sveriges pandemistrategi är som skräddarsydd för att passa överklassen och stora segment av medelklassen. De som har arbeten som kan utföras hemifrån och som bor stort nog för att inte förlora förståndet av att hålla sig hemma länge och mycket, de har gagnats av den svenska strategin.
Kanske bor de i villa eller äger en sommarstuga som komplement till den rymliga innerstadslägenheten. Nu och då – inte så ofta, för samvetets skull, men inemellan – har de kunnat njuta av att kvarterskrogen trots allt håller öppet. Det har rentav känts som en välgärning att gå dit, för krögarens och de anställdas skull, inte sant? Relativt enkelt har de kunnat skydda sig relativt bra, utan att göra alltför stora uppoffringar.
Den del av befolkningen som inte kan utföra sitt arbete på zoom eller i excelark, de som måste åka till jobbet varje dag, de som kanske rentav kör andra människor till jobbet varje dag, de som är trångbodda, kanske bor flera generationer tillsammans – de har inte kunnat skydda sig lika bra.
I november publicerade Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin en rapport som med all tydlighet visade det vi redan vet: att smittspridning, sjukhusinläggning och död drabbar dem med allra lägst inkomst allra hårdast. Ofta samvarierar det med etnicitet och bostadsområde.
Den stora smittspridning som regering och myndigheter har tillåtit, har drabbat de lägre socioekonomiska grupperna hårdare än övriga. Konsulterna i Vasastan har klarat sig förhållandevis väl jämfört med de somaliska busschaufförerna från Rinkeby – för att konkretisera vad det handlar om.
I onsdagens ”P1-Morgon” sa vänsterledaren Nooshi Dadgostar att hon skulle föreslå för statsministern att personer som arbetar i vissa serviceyrken ska ställas först i vaccinationskön när riskgrupperna väl har fått sina doser. LO:s Susanna Gideonsson har tidigare framfört liknande krav. Statsministern bör lyssna.
Just nu trampar medelklassen irriterat i vaccinationskön. Åh, så långsamt det går, åh, när ska man få gå ut och äta och roa sig som vanligt igen, och åh, tänk att få boka en resa till Italien... Frustrationen är begriplig. Men det är ett viktigt perspektiv Dadgostar lyfter fram. Det finns inga glasklara principer, ingen självklar prioriteringsordning. Man skulle också kunna föreställa sig en geografiskt ordnad kö där bostadsområdena som drabbats hårdast prioriteras. Men på något sätt bör insikten om pandemistrategins brister avspeglas i vaccinationsstrategins genomförande.
