Det har gått 10 dagar sedan de första vaccinleveranserna rullades in i Sverige. Lugnt och stilla har vaccineringarna mot covid-19 kommit igång, lite väl lugnt och stilla kan man tycka. Inte minst har det varit rätt tyst om den prioriteringsordning som Folkhälsomyndigheten har fastlagt. Den framstår som etiskt oantastbar, men särskilt smart är den inte.
Logiken är enkel: Den som löper störst risk att dö vid insjuknande får vaccin först, alltså de allra äldsta. För att skydda dem vaccineras även vård- och omsorgspersonal som arbetar direkt med dessa äldre. Därefter följer de som är lite yngre och mindre sårbara. Och sedan betas befolkningen av, grupp efter grupp, tills även de unga, friska medborgare som varken arbetar inom vården eller bär på några riskfaktorer har fått sina sprutor.
Turordningen sägs följa hälso- och sjukvårdslagen som anger att behandling ska ges först till den som har störst behov. Men det är inte självklart vad det innebär här. Vaccinering är per definition något som fungerar både direkt och indirekt. Och ska vi ta oss igenom den här pandemin utan att göra ont värre än nödvändigt, behövs en lite mer raffinerad vaccineringsstrategi än den FHM lanserat.
Samtliga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som arbetar med covid-patienter bör vaccineras nu. Inte någon gång i februari, som planen är, utan nu. Särskilt som det ändå kommer ta ett par veckor innan alla hunnit få båda doserna och skyddet börjar fungera. Covidvården är redan ansträngd till bristningsgränsen. Tanken på fler utbrott bland personalen förskräcker. Vården för de inlagda skulle försämras, ännu mer resurser tas från övriga delar av sjukhusväsendet, vilket i sin tur leder till ännu längre köer, ännu mer odiagnostiserat lidande, och ännu fler dödsfall.
Frågan är om inte övrig vårdpersonal också bör vaccineras omgående. Johan Sandberg, professor i immunologi på Karolinska institutet, säger på telefon till ledarredaktionen att man bör prioritera sjukvårdspersonal för att undvika smitta mellan personal och mellan personal och patienter. De som drabbas hårdast om smitta sprids i vården är för övrigt just de äldsta och sköraste, de multisjuka.
Härom dagen kom ett nödrop från Sahlgrenska sjukhuset, en anmodan om att FHM ändrar sin prioriteringsordning (DN 30/12). Ledningen fruktar det kaos som ett utbrott bland personalen skulle resultera i. Några ändringar har inte gjorts, Anders Tegnell säger dessutom att sjukvårdspersonalen i just Sverige arbetar under ovanligt säkra förhållanden. (Tänka sig.) Men samtidigt betonas att myndighetens plan enbart ska ses som en rekommendation och att det är upp till regionerna att göra sina egna bedömningar. Fyrkantig och undflyende på samma gång – ja, som vanligt.
Vad som händer de allra närmaste veckorna är helt avgörande. Vården är ansträngd. Smittspridningen är stor. Eventuellt har vi fått in en ny, ännu smittsammare virussort. Och som Johan Sandberg poängterar är det precis den här tiden på året det är högsäsong för den typ av smitta vi har att göra med. Lyckas vi inte trycka tillbaka den i januari, kan ännu värre scenarier väntas i februari och mars. Om någonsin hårdare restriktioner vore befogade är det nu och några få veckor framöver. Men det mesta tycks rulla på som vanligt, eller i alla fall som halvvanligt. Folk trängs utan munskydd i matbutiker och gallerior, på bussar och tåg. Snart återvänder elever av alla åldrar till sina skolor.
Som om det inte är nu det gäller.
Regeringen förbrukade sitt moraliska kapital i julhandeln. Folkhälsomyndigheten tycks ha låst fast sig vid sin vaccinationsplan. Hoppet står till att regionerna lyssnar på verksamhetscheferna. Region Skåne och Västra Götalands-regionen signalerade på måndagen att de är beredda att gå emot FHM och börja vaccinera sin sjukvårdspersonal. Fler bör följa efter.
Det är nu det gäller.
