Förra veckan sökte sig tusentals sydafrikaner till en liten by i provinsen KwaZulu-Natal efter rykten om att diamanter hittats. I söndags presenterades resultaten av analyser som visade att stenarna som hittats var av kvarts och inte diamant.
År 1867 upptäckte den unge bondpojken Erasmus Jacobs en vacker sten utanför Hopetown i Kapkolonin. Det visade sig vara en diamant och fyndet blev inledningen på en diamantrusch som kom att förändra södra Afrika. Bara några år senare hämtades de flesta av världens diamanter från nuvarande Sydafrika. Den idag så kontroversiella Cecil Rhodes byggde sin förmögenhet och makt på att konsolidera och monopolisera diamantbrytningen under bolaget De Beers. Än idag är De Beers världens ledande diamantföretag.
Häromveckan upptäckte en boskapsskötare i byn KwaHlathi i KwaZulu-Natal provinsen, ungefär 40 mil sydost om Johannesburg, några glimrande stenar. I hopp om att det var diamanter har lycksökare vallfärdat till den lilla byn, trots att geologisk expertis redan från början varit tveksamt inställd. KwaHlathi ligger nämligen utanför det område där det normalt förekommer diamanter.
I söndags när myndigheterna presenterade analyser som visade att stenarna var av kvarts och inte diamant beräknades omkring 3 000 diamantletare vara på plats. Den sydafrikanska tidningen Sunday Times rapporterar att omkring 200 av dessa fanns kvar under måndagen. Kvarts är en vanlig mineral och har sällan något värde.
Även om incidenter likt den i KwaHlathi är ovanliga, så kan jakten på värdefulla mineraler vara på liv och död i Sydafrika. Förra veckan hittades 20 kroppar i en nedlagd guldgruva utanför Johannesburg som misstänks härröra från illegal gruvbrytning.
Läs även: Oxford: Oriel College behåller staty av Cecil Rhodes
Läs även: Analys: Storägarnas utförsäljning – misstro mot SSAB:s strategi
