Annie Lööf (C) säger nu att hon är beredd att kliva in i en S-ledd regering efter valet. Men partiledaren har för vana att förvilla väljarna, så vad som helst kan hända. Och har hon de valmöjligheter hon tycks tro sig ha? Högerväljare har skäl att se upp.
KRÖNIKA. I en intervju i Expressen meddelade C-ledaren att hon kan tänka sig att sitta i regering under Socialdemokraterna (9/3). Dagar efter att Nyamko Sabuni (L) meddelade att hon vill se en borgerlig regering fick väljarna alltså mer information att beakta inför valet 2022.
Eller…? Budskapet var aningen spretigt.
”Vi kommer självklart gå till val på att sitta i regeringsställning. Vi är beredda att sitta i regering med både Socialdemokrater och Moderater”, sa Lööf.
Det vill säga: du som röstar på C kan få vad sjutton som helst för partiledaren styr som om hon åkte slalom i offpist.
Låt mig påminna om hennes tidigare uttalanden, som väljarna kan ha känt tillit till:
Oktober 2013: ”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna.”
November 2013: ”Det finns tre saker som jag tycker riktigt illa om 1) socialism 2) arrogans 3) män som inte förstår ett nej. Jag säger nej till (S).”
September 2014: ”Det här med en utsträckt hand är ju komiskt” och ”Det är nej till att sitta i regeringen med S, ja till Alliansens budgetmotion och ja till att fortsätta med de blocköverskridande överenskommelser som redan finns.”
Oktober 2016: ”Om olyckan skulle vara framme och Alliansen blir mindre än de rödgröna så är jag beredd att som en ansvarsfull partiledare föra samtal över blockgränsen. Men det måste ske inom ramen för Alliansen i så fall.”
Januari 2017: ”Jag kommer se till att Stefan Löfven blir av med jobbet efter valet.”
Januari 2017: ”Om inte hela Alliansen kan tänka sig att föra samtal över blockgränsen utan söker sig närmare SD, då kommer C att ställa sig utanför och vara ett oppositionsparti."
December 2017: ”Om du inte avgår självmant efter valdagen, Stefan, så hjälper vi dig med det när vi röstar nej i den obligatoriska statsministeromröstningen efter valdagen."
September 2018: ”Centerpartiet kommer inte bryta sig loss ur alliansen för att sitta i en Stefan Löfven-ledd regering”.
Augusti 2018: ”Centerpartiet går till val för att avsätta Stefan Löfven, få ett maktskifte och en ny Alliansregering.”
September 2018: ”Det är en konstellation som Stefan Löfven och Socialdemokraterna har velat ha i flera decennier. Det är inget nytt att deras mål är att sitta kvar vid makten. De vill härska och söndra, splittra alliansen, för att på det sättet fortsätta att vara solen som allt snurrar kring.”
Sen vet ju alla hur det blev, med Januariöverenskommelsen, allianssplittring och så vidare.
Det är kanske visserligen en smart strategi att gå vänsterut. I mätningar blir C-väljarna allt rödare, och partiet verkar inte ha förlorat i opinionen trots tidigare sidbyten (svek).
Men frågan är om Lööf verkligen kan välja och vraka som hon ger sken av? Knappast.
Ulf Kristersson (M) har tidigare markerat emot C och Stefan Löfven (S) svarade snabbt på Lööfs utspel med: ”S går till val själva”. Det vill säga: Socialdemokraterna har integritet och tänker inte svassa inför C. Det kan ju vara vettigt med tanke på att det inte ser lysande ut i opinionen.
Jag skulle önska att både L och C blir öppnare med om de vill ha höger eller vänster, och att M och KD avslöjar hur exakt de kan kompromissa med Sverigedemokraterna.
Men främst vill jag se hur partierna är tydliga med vad de vill i sak. Formuleringar som ”liberalism” och ”liberala värderingar” kan ju betyda olika saker beroende av var på höger-vänsterskalan man befinner sig. Vad är ”rättvisa”, ”jämlikhet”, ”mänskliga rättigheter” eller ”jämställdhet”? Sluta glänsa med fina ord och ge oss det finstilta.
Budskapet ”kom och köp” måste helt enkelt kombineras med en tydlig innehållsförteckning och detaljerat avtal.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
