KRÖNIKA. Vem sätter agendan för debatten i samhället? Alltför ofta politiker, men även den kår som har att granska dem som sköter staten, journalisterna, som alltför ofta går i deras ledband.
Journalister har svårt att navigera bortom de frågeställningar som politiker ägnar sig åt. När de etablerade partierna länge vägrade problematisera invandringen, fanns inga tydliga konfliktytor. Det var därmed ointressant att rapportera i ämnet, vilket blottlägger en osjälvständighet hos journalistkåren. Samtidigt hade ämnet av politiker gjorts till något mer än en praktisk fråga att förhålla sig till.
Moralisk bannbulla
Den blev enbart en moralisk, bortanför social ingenjörskonst och konsekvensanalyser. Bostäder, lärare, poliser, sjukvårdskapacitet... har vi den infrastruktur som krävs? Den som problematiserade eller ens ställde relevanta frågor anklagades för att röra sig på samma planhalva som Sverigedemokraterna. Klart de flesta inte ville utsätta sig för en moralisk bannbulla.
När någon försökte, som Mats Knutson med frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”, anklagades han med hårda ord. Många menade på allvar att frågan var rasistisk i sin konstruktion. Låt oss gå tre år tillbaka till en intervju i Aktuellt. I studion stod kultur- och stadsborgarrådet Roger Mogert och journalisten Paulina Neuding, i dag denna tidnings chefredaktör. Hon hade under lång tid lyft fram ett ökat antal incidentrapporter från bibliotek i stockholmstrakten. Skadegörelse, missbruk och gäng som härjar, hotar och trakasserar personalen har lett till att bibliotek tvingats stänga under vissa tider.
”Det finns en främlingsfientlig underton i den här debatten”
Här finns alltså allvarliga samhällsproblem på en kulturinstitution, och i studion står en ansvarig politiker. Man väntar sig nu ansvarsutkrävande frågor från studioreportern till politikern. Men Mogert får inte en enda kritisk fråga. I stället tillåts han anklaga Neuding för att ha främlingsfientliga motiv, eftersom rapporteringen visat att situationen är värst i anslutning till förortsområden. Mogert säger att det inte bara är förortsbibliotek som har problem. Också innerstans bibliotek drabbas av stök. Med andra ord; problemen är ännu värre. Här står alltså den ansvarige politikern och kritiserar en saklig rapportering om ett växande samhällsproblem, och i syfte att tona ned detta problem ifrågasätter han den tysthetsnorm som råder på biblioteken.
I stället för att få frågor om hur en sådan här situation har kunnat uppstå, vad han ska göra åt missförhållandena och varför man inte längre ska förvänta sig att det är lugnt och tyst på denna kulturinstitution, tillåts politikern misstänkliggöra en självständig journalists motiv för att granska dessa missförhållanden; ”det finns en främlingsfientlig underton i den här debatten”. Studioreportern låter alltså politikern komma undan med att dölja sitt eget misslyckande, genom att ifrågasätta den granskades karaktär och genom att påstå att det är omodernt med tystnad när man vill läsa böcker.
Nej, inte heller alla från socioekonomiskt utsatta områden är kriminella.
Samma slags flockbeteende visade sig senast i debatten om klaner. Det krävdes att en hög statstjänsteman, en polischef, lyfte frågan. Det är ju inte så att frågan om klaner är ett perifert fenomen i världen och numera i Sverige. Det är ju inte så att det inte finns kunskap att inhämta om denna samhällsorganisationsform. Det är heller inte så att polis och åklagare inte tidigare har berättat om fenomenet.
Efter intervjun med Mats Löfving i Ekots lördagsintervju var jag under nästan fem veckor nedringd av journalister som nu plötsligt var otroligt intresserade av klaner, det ämne jag ägnat två böcker och en räcka med artiklar. Den organisationsform som i medierna inte hade skildrats i någon nämnvärd omfattning skulle nu visas omsorg; ”men alla i en klan är ju inte kriminella.” Nej, inte heller alla från socioekonomiskt utsatta områden är kriminella. Idag konkurrerar flera politiska partier om vem som har den mest strama migrationspolitiken. Det som politiker tidigare moraliserade över är idag en ”naturlig” ordning. Var är journalisternas frågor om den positionsförflyttningen?
TEXT: PER BRINKEMO
Journalist, författare och krönikör på Bulletin
Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.
