KRÖNIKA. Premiärminister Jacinda Ardern meddelade i veckan att Nya Zeeland kommer att tillhandahålla ”gratis mensskydd” i skolan för att på så vis ”ta itu med fattigdom, bidra till ökad skolnärvaro och ha en positiv inverkan på barns välbefinnande”.

Gratis betyder naturligtvis inte att det regnar bindor från himlen, utan notan betalas av någon annan. Fram till 2024 kommer initiativet att kosta skattebetalarna motsvarande 150 miljoner kronor.  

Liknande reformer har genomförts på andra håll. Skottland införde nyligen ”gratis” mensskydd till ALLA kvinnor, och för ett par år sedan började Österåker kommun dela ut ”gratis” mensskydd i skolan. 

Partierna till vänster har självklart inspirerats. ”Ropen skalla – mensskydd till alla”, skrev Gudrun Schyman entusiastiskt. Två Centerkvinnor ville att momsen på mensskydd borde skrotas. Vänsterpartiet föreslog redan för ett par år sedan ”gratis” mensskydd till alla under 20 år. ”Ingen ska behöva ta pengar från sitt studiebidrag för att lägga på mensskydd och ingen ska känna att de måste gå hem från skolan om de får mens”, menade Nooshi Dadgostar, nu partiledare.

I september meddelade Åsa Lindhagen (MP), då jämställdhetsminister, att man absolut inte ska utesluta att Sverige kommer att följa Skottland i spåren.  

Argumenten handlar alltså både om jämställdhet och jämlikhet. Nya Zeelands premiärminister hänvisade till att det fanns tjejer som inte kom till skolan när de hade mens eftersom de saknade mensskydd. 

Men om det är pengar som saknas är det mycket bättre att ge riktat stöd till de familjer som har det ekonomiskt tufft. Och nog gör vi det i Sverige? Ekonomiskt bistånd kan sökas av alla och ersättningen är inte snål. Den ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritid och lek, hygien, barn- och ungdomsförsäkring, förbrukningsvaror samt dagstidning och telefon. 

Det är bra att det finns hjälp när det tryter, för politikens fokus måste läggas på att ge svaga och sjuka skydd. Och just i det perspektivet blir det extra tokigt att politiker ska dela ut hygienprodukter till alla möjliga. 

Konsekvensen av en bred gåvokampanj blir ju att även de rikaste blir mottagare. ”Gratis” mensskydd blir en reform som gynnar dem som redan har det gott ställt och kan betala sina egna. På vilket sätt kan det anses vara en god prioritering? Hur kan vänstern hylla den? 

Om miljoner ska läggas på mensskydd blir det dessutom mindre kvar att ge till dem som har det svårast, för pengar räcker ju faktiskt aldrig till precis allt. Frågan är alltså inte om vi ska satsa på "gratis" mensskydd eller ej, utan om vi ska göra detta eller något annat. 

Politik handlar om att välja och att välja mensskydd är att välja fel.

Att rikta ett extra stöd till mensskydd är att öppna för att fler kommer att lyfta sina unika behov som skattebetalarna borde betala för. Borde inte mäns raklödder sponsras? Ska staten dela ut deodoranter till dem som svettas mycket? 

Förespråkarna av ”gratis” menskoppar påpekar att kvinnor inte har något val; raka sig kan man strunta i och att man kan leva med att lukta svett för att man inte har råd med tvål. 

Det är visserligen sant, men i grunden bör staten direktsubventionera så få saker som möjligt av det vi borde kunna hantera själva. Inte minst för att få pengar kvar till det som är allra viktigast.

Om man verkligen vill värna om kvinnors hälsa – och det vill jag i alla fall – bör man lägga pengarna på exempelvis att motverka våld i hemmen, få fram skyddade boenden och se till att fler poliser finns på plats när det är mörkt och många tjejer känner sig otrygga. Resurser ska hellre läggas på arbetet mot hedersförtryck, som drabbar så många kvinnor, eller på att förbättra arbetsvillkoren i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor. 

När jag påpekade detta i en debatt i Aktuellt menade Hans Linde från RFSU att det var "tufft att säga till den 12-åriga tjej som precis har fått mens att det finns större problem i samhället än din menstruation", men jag vidhåller att den som blir slagen av sin sambo, eller pressad till att gifta sig med en person familjen väljer, behöver vår omsorg i högre grad. 

Mot bakgrund av de stora verkliga behov som finns är det absurt hur vänstern kämpar för att lägga värdefulla miljoner av skattebetalarnas pengar på att köpa mensskydd. Det blir ett svek mot dem som verkligen lider och behöver vår hjälp, och det gör mig både förbannad och förtvivlad.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.