Bandhagen är en idyllisk förort, ett genomtänkt och folkhemskt område med övervägande låg- och smalhus från 1950-talet. De flesta med tre våningar, ofta i tegel och med tillhörande tvättstugor samt matkällare om kriget eller krisen kommer. Min är hittills tom. Här finns mest hyreshus, men bostadsrätter förekommer och byggs. Vi har stora gårdar och slingrande gångstigar genom en kuperad, skärgårdsartad natur med alltför många fula granar.

Vi röstar vänster, med S i spetsen

Vi som är folkbokförda här har en medelålder på 50 år, fem år äldre än snittåldern i Stockholms kommun. Medelinkomsten är 21 485 kronor, 21 procent lägre än snittet i hela landet. Vi röstar vänster, med S i spetsen, och har lån på 700 870 kronor. Stadsdelen har drygt 6 000 invånare, varav cirka 40 procent med utländsk bakgrund. Allt detta enligt den lätt obehagliga övervakningssajten hitta.se.

Efter en tids förfall i Bandhagens centrum har ägaren HSB rustat upp med bland annat 50-talsinspirerade neonskyltar. De är charmiga i sig, och ännu bättre blir det av att det verkligen finns kemtvätt och skrädderi under skylten ”Kemtvätt” och en bar under ”Pub” i lysande orange. Och det par som expedierar under det grönfärgade ”Apotek” är bland de raraste apotekare jag har träffat. ”Hej vännen”, hälsar de en.

Sedan får man, alltså jag, stå ut med att skulpturen av Folke Truedsson i mitten av torgets damm med sin fontän inte tillhör hans mest lyckade verk. Även om den blir snyggare i solsken. Jag föredrar ändå den gigantiska, kopparklädda tumstock som omsluter en Ölandssten på Bandhagens tunnelbaneperrong, skapad av Freddy Fraek och som gjord för barn att sitta eller gå balansgång på. Det mesta i Bandhagen utstrålar lugn, frid och fröjd. Söta barn, snälla djur. Skulpterad hund och katt av Aline Magnusson på den radhusmässiga delen av Trollesundsvägen.

Men det kivas ibland på Facebookgruppen Bandhagens anslagstavla med 1 800 medlemmar. Den domineras dock av kattvaktsefterlysningar, parkeringsplatser, lägenhetsbyten, barnvagnspromenader och föräldrafrågor om daghem och skolor. Byggplaner av höghus diskuteras, liksom hutlösa flyttar av busshållplatser.

illegala bosättningar, illaluktande rök

Somliga skriver om illegala bosättningar, illaluktande rök under brännande av sopor samt förekomsten av påträngande tiggare – vilket andra bemöter med anklagelser om rasism. Ungefär så här:

”NU FÅR DET VARA NOG MED RASISM! Vi som bor i Bandhagen vill inte ha rasism här. Därför inleder jag Bandhags-upproret. Eftersom vi inte kan samlas i grupp. Ber jag ALLA ER som vill få bort rasism sätta upp flaggor på er balkong eller i ert fönster. Förslag på flagga är vår svenska flagga, regnbågsflaggan eller vilken flagga från vilket land som helst eller landskap!” (Men varning för Moçambiques flagga, prydd av en AK-47:a och en bajonett, jag bara säger.)

Det svaras: ”Den som vill inleda ett UPPROR HÄR?! gör en egen grupp!!! Detta är en anslagstavla för boende i Bandhagen, så låt oss slippa fylla våra sidor med uppror, upprop och dylikt.” Och sidans admin kommenderar: ”Låser tråden här. Fler inlägg i ämnet undanbes. Håll er till relevanta inlägg som rör Bandhagen!”

anklagelser om rasism

Det verkar hursomhelst inte riktigt funka, då det genast blossar upp en diskussion om huruvida alla som verkar visa SD-sympatier är rasister. Att en och annan skriver om misstänkta cykeltjuvar med angivande av hudfärg och/eller främmande språk kan också mötas av anklagelser om rasism. Som nyinflyttad har jag i alla fall inte sett spår av rasism på gatorna.

Vidare anmärker anslagstavlan på icke upptaget hundbajs, medan hundägarna rasar mot fimpar och annat skrutt som jyckarna kan råka glufsa i sig. Själv noterar jag den glesa förekomsten av papperskorgar och cigarrettstumpspelare. Och ser mer kvarvarande julpynt än flaggor.

Ibland undrar anslagstavlan över propellerljud i stadsdelen och länkar till en nyhetssajt om misstänkt skottlossning i Högdalen. Någon svarar: ”Högdalens & Bandhagens nationalfågel.” Och en annan: ”Samt Hagsätras och Rågsveds.” Det finns uppenbarligen statuskillnader mellan orterna. Jag hoppas att få återkomma till Högdalen och dess centrum, liksom andra närförorter. I tron att det att skylla på grannbyn är ett klassiskt tema från urminnes tider.

TEXT: Nina Lekander

Detta är en krönika i Bulletins krönikedel. De åsikter som framförs är skribentens egna.