I fjol upptäckte en ensam fjällvandrare i Jämtland vad han först trodde var en mina. Efter undersökning visade sig föremålet vara ett 1 200 år gammalt spänne som legat i en vikingagrav. Fyndet målar upp en ny bild kring det historiska landskapet i Sverige – där andra människor än samer också befann sig i norra Sverige.
P4 Jämtland har tidigare rapporterat om fjällvandraren Eskil Nyström som var ute i de jämtländska fjällen. När Nyström skulle stormsäkra sitt tält såg han något sticka upp ur marken.
– Min första tanke var att jag hade hittat en mina. Men sedan när jag hade grävt runt förstod jag att det kan det inte vara, säger han till TT.
Föremålet visade sig vara ett spänne, och fick följa med hem till Nyström. Efter en tid fick vandraren kontakt med länsmuseet Jamtli i Östersund som kunde konstatera att spännet var över 1 200 år gammalt.
Arkeologen berättar
Vid platsen där spännet hittades visade det sig att det även fanns sot, brända ben och minst ett spänne till, det berättar Jamtlis arkeolog, Anders Hansson.
– Kvaliteten på fynden är bland det bästa du hittar i Skandinavien. Det är inget man köpt på Rusta, det här är högklassiga grejer, säger Anders Hansson till TT.
Man har till sist kunnat konstatera att fyndet är en del av en brandgrav från vikiningatiden. Tidigare har endast fem andra vikingagravar i fjällen påträffats, något som nu dessutom är på väg att måla om det historiska landskapet i Sverige.
– Man får känslan av att det är folk som har varit på väg någonstans som har dött. Att begravningen skett där kvinnan har dött. De hade kunnat ta med sig kvinnan hem där de bodde, men i stället gör man en brandgrav på fjället, säger Hansson.
Kolonisering av norr
Tidigare har historien talat för att svenskar endast bosatt sig i norra Sverige under kolonialiseringen av samiska områden. När sedan boplatser från vikingatiden hittades i Norrland berättade historien att det inte endast funnits nomader i norra Sverige, utan även de som bosatt sig permanent.
Kring boplatserna fann man även material, exempelvis järn och pälsar, men även guldfoliespännen som av den typ som endast tillverkades på Rhodos i Grekland. Detta talar för att plundrare och köpmän, vikingar, befunnit sig i norra Sverige långt tidigare än man initialt trott.
– Ingen hade väntat sig att hitta boplatser från äldre järnålder i norra Ångermanland. Det blev en chock när platsen daterades till ungefär år 100–600! Det sågs sedan som ett unikt försök till bosättning i en tid när alla var jägare och samlare, säger säger Per Ramqvist, professor emeritus i arkeologi vid Umeå universitet till FoF.
Utmanande fynd
Den dominerande synen på den norrländska historien är att det var ett samiskt område som kolonialiserades av svenskar söderifrån. Det har funnits en diskussion bland historiker under ganska lång tid som utmanar den. Gravar av olika typer – skogsrösen, olika bränngravar och annat har gett intryck av att det kan ha funnits två kulturer som bägge bott i samma områden: Ett germanskt folk som blev svenskar och samer som bägge synes ha levt i området under järnålder.
Å andra sidan menar andra historiker att det var samer som levde längre söderut än nu och att de påverkades kulturellt. Det har aldrig gjorts dna-studier på benen i gravarna för att försöka identifiera dem.
Visar det sig att benen i graven inte är samiska så kommer det antagligen att leda till att vi börjar se på historien i norr lite annorlunda. Att det under lång tid fanns ett område som befolkades parallellt av samer och svenskar och att det fanns ett kulturellt utbyte.
Läs även: Befolkningsökning trots färre nyfödda – invandringen ökar
