Lars Vilks och två poliser, hans två livvakter, dog i en trafikolycka vid Markaryd på söndagen. Vilks hade varit på ett kalas på lördagen hos journalisten Stina Dabrowski och hennes make Kjell.

Planen var från början att Lars Vilks livskamrat sedan 35 år, ”Maj” (fingerat namn, reds anm.), skulle ha följt med upp till Stockholm. Men så blev det inte. Polisen hade sedan några månader kallat henne för ett arbetsmiljöproblem och lät henne inte längre åka med i livvaktsbilen.

Lars Vilks hade ringt några veckor tidigare för att få reda på hur man skulle lösa resan upp till Stockholm och kalaset med Stina Dabrowski.

– Eftersom att jag inte fick följa med längre ville Lars få veta hur man skulle lösa det, säger Maj.

Polisen återkom med tre alternativ, berättar hon:

– Jag skulle köra till Stockholm med Lars. Helt uteslutet. Jag har aldrig kört i Stockholm. Var skulle jag göra av min bil? Vi skulle dessutom runt på utställningar och museum.

– Alternativ två var att flyga och sedan att ta allmänna färdmedel som tunnelbana och bussar, taxi och pendeltåg.

– Alternativ tre var att åka upp med tåg och sedan nyttja allmänna färdmedel som i alternativ två.

– De skulle köra upp två bilar till Stockholm och köra runt [med dem ] där. Istället för att köra upp oss så skulle de sätta oss på tunnelbana och pendeltåg. Skulle Lars Vilks åka runt med tunnelbana i Stockholm? Det var helt absurt.

I slutändan beslöt Lars Vilks att åka upp själv.

– Lars ringer och säger: ”Det blir för krångligt Maj, de ska inte förnedra oss till att göra denna manöver. Jag åker upp själv.” Så Lars åkte upp i fredags, gick på kalaset i lördags och dog på söndagen, säger Maj.

Hon och Lars Vilks träffades på 1980-talet och levde sedan som särbor med boenden på olika orter i Skåne. Maj berättar om hur tiden efter hoten mot Lars Vilks liv ledde till livvaktsskydd och ändrade rutiner. Men att det fungerade.

Majs hem var deras gemensamma bas, dit de bjöd vänner och sov tillsammans.

– Lars gick upp på morgnarna och åkte till sin bostad. Den var som en ateljé, en arbetslokal. Min bostad var där vi umgicks.

De sista åren försämrades relationen drastiskt med livvaktsgruppen som ligger under Polisregion Syd.

– Vi hade ett utmärkt samarbete från 2010 till 2018 med vaktstyrkan. Det var aldrig någon kontrovers. Det var en ömsesidig respekt och förtroende som man hade för varandra. Men 2018 då började helvetet, säger Maj.

Jul och nyår 2018 blir en brytpunkt. Då skulle Maj hem från utlandet där hon jobbade och bodde under senare år. Lars Vilks brukade alltid komma och hämta sin partner som flög in med det sena SAS-planet till Kastrup.

– Jag hade ett halvt år innan anmält att jag skulle komma hem till julen. Två dagar innan julen ringer de till mig och säger att Lars inte får komma och hämta mig, berättar Maj.

– Det var pang bom. Så var det alltid. Det var öststatsfasoner. Aldrig någon diskussion. Jag blev besviken, ledsen och förbannad och sa: ”Då får Lars själv komma och hämta mig så får svenska folket se hur ni behandlar ett skyddsobjekt.”

Maj tog sig till slut hem med taxi. Men morgonen efter kallas hon till polisstationen för samtal på grund av att hon sagt att Lars ska komma och hämta henne själv, berättar Maj.

– Det var bara något slags trams och lek och någon form av maktkåthet, säger Maj.

– Så har det varit hela tiden de senaste åren. De skulle ha oss som sina husdjur. De har behandlat oss som små djur.

På mötet meddelade polisen att Lars Vilks inte fick komma till Majs boende under jul eller nyår.

Däremot gick det bra om paret ville träffas ute på restauranger, meddelade polisen enligt Maj.

– Har du hört något så galet? Ska jag och Lars Vilks sitta på restauranger under jul- och nyårshelgen? Då blir vi ju ännu mer exponerade än om han hade smugit in i nån av mina bostäder.

– Det slutade med att jag och Lars fick sitta ensamma var och en för sig den julen. Vi ringde till varandra. Vi kunde inte förstå. Lars sa: ”Så här kan de inte bära sig åt, det blir ju oerhört dålig stämning när jag ska ha med dem att göra. Det här kan ju inte vara riktigt”, berättar Maj.

Du berättar att de kallade dig för säkerhetsrisk. Vad tänker du om det?

– Skulle jag som varit tillsammans med Lars i 35 år varit en säkerhetsrisk? Det var någon slags demonstration. Lars kallade det för en tribunal, en öststatstribunal.

Maj berättar om två specifika incidenter som hon menar är talande för hur hon och Lars Vilks behandlades. Den 23 juli ifjol. Och den 5 juni i år.

Den 23 juli förra året kallades man till ett möte på Rättscentrum i Malmö.

När Lars Vilks ville åka och hämta Maj med livvaktsbilen slutade det enligt Maj istället med att han hänvisades av livvakterna att ringa en bilfirma och i förväg hyra en bil i eget namn.

– De kör Lars till denna firma och låter honom gå in och presentera sig och hämta bilen. Sedan sätter sig Lars i bilen, som är utrustad med gps så att firman kan se precis var han kör, och kör och hämtar mig, säger Maj.

Hela vägen när Lars Vilks kör till Maj och till Malmö ligger vakterna efter med sin egen säkerhetsbil.

– Det blev ju ingen besparing att hålla på på det viset, det var tokigheter. De var så fräcka, så lekmannamässiga, säger Maj.

Den andra episoden inträffade den 5 juni i somras. Det var även den händelsen som ledde till att Maj inte längre fick åka med i livvaktsbilen.

Paret Vilks hade då varit bjudna till en god vän och Maj hade kört till ett ställe där hon blev upplockad. På festen tog hon ett glas vin så när man skulle hem kunde hon inte köra bilen.

– Då säger Lars: ”Kan vi inte köra Maj lite närmare hennes hem? Hon kan ju inte ta sin bil för hon har ju druckit vin nu”, berättar Maj.

– Då säger de: ”Det diskuterar vi inte nu här ikväll med dig. Den diskussionen vet du att vi inte ta.” Lars var väldigt försynt. Han brusade aldrig upp. Hans stil var väldigt stoisk och cool. Hade man förlorat fattningen hade man förlorat spelet. Men då blir Lars så arg att när vi kommer fram till min bil så går han ut ur bilen utan att säga ett ord.

– Vi börjar traska mot huset där jag bor. När vi är nästan hemma stannar vi. Då ringer Lars till poliserna som stannat i bilen och ber dem komma och hämta honom. ”Det gör vi inte”, sade de. Du får gå hela vägen tillbaka.

– En eller två dagar efter ringer de och säger att jag får inte följa med i bilen mer. Därför att jag har gjort miner, jag har suckat, jag har talat illa om dem när vi har varit på restaurang. Då fick de ut mig, säger Maj.

Lars Vilks försökte under åren att med brev och mejl få Polismyndigheten att ändra sig, uppger Maj.

– Det gick upp så högt som till rikspolischefen (Anders Thornberg) men de kontakter som varit har gett att han tar inte i det här med Lars Vilks utan det har han delegerat till Region Syd och regionpolischef Carina Persson, säger Maj.

När Bulletin tar kontakt med Anders Thornberg via polisens mediecenter hänvisar man alla frågor till Region Syd. Bulletin vill bland annat ha svar på varför Lars Vilks livvaktsskydd inte sköttes av Säpo, som sköter livvaktsskyddet för statsledningen som exempelvis statsminister Stefan Löfven.

Polisen i Region Syd vill inte uttala sig om livvaktskyddet. Presstalespersonen Calle Persson säger att man inte kan kommentera enskilda skyddspersonsuppdrag. Han tillägger:

– Den kritik som kom i våras har vi besvarat.

Petra Stenkula, som tidigare var ansvarig chef under Carina Persson uttalade sig i vintras till Sveriges Radio.

– Vi har många individer som lever under personskydd även om det just för Lars är en mycket speciell och svår situation och jag har all förståelse för att det inte är enkelt att vara skyddsperson. Alla som nån gång haft personskydd vet att det är ganska många uppoffringar som behöver göras av den individen. Det är inte roligt att ha det så och vi försöker normalisera det så gott det går, men jag känner mig trygg med det vi gör, säger Petra Stenkula.

Maj beskriver sin livskamrat som ”en uppslagsbok” och väldigt intelligent men försynt.

– Han ville ju aldrig profilera sig politiskt. Han drev inte någon politik. Men han ville genom sin konst visa hur samhället fungerar. Var gränserna gick. Men han sa aldrig något ont om någon, om islamister eller om judar, buddhister eller kristna eller vad man nu kan tänka sig, säger Maj.

– Folk ville ha in Lars i något slags fack. Han skulle vara si eller så.

I somras var Maj desperat och på chans tog hon kontakt med forskaren Magnus Ranstorp som tidigare tagit ställning för Lars Vilks i offentligheten. Hon fick svar – och hjälp, berättar hon.

Maj berättar hur Magnus Ranstorp i ett brev till polisen uppmanade till att göra en omstart med paret Vilks, att lyssna mer på dem och att man skulle fråga hur Lars Vilks och Maj själva ville ha det.

Efter sin död har ett stort antal politiker och debattörer gått ut och meddelat sina sympatier och stöd för Lars Vilks. Det ger inte Maj mycket för.

– Nu kan man twittra. Alla ministrar och alla möjliga människor som har haft makten att ändra livet för oss. Men nu är Lars borta. De tog honom ifrån mig. Det tog honom in i döden.

– Det är bara tomma ord. Det är en skamfläck för Sverige.