Helene Bergman vill att myndigheter och företag slutar normalisera slöjan. Hon har rest mycket i den muslimska världen och hävdar bestämt att slöjan är kvinnoförtryck, och anser att klädesplagget bör diskuteras i större utsträckning då hon ser en oroväckande utveckling för jämställdhetsarbetet i Sverige.
Journalisten Helene Bergman är en av medförfattarna till en debattartikel om slöjor i Göteborgs-Posten. Hon menar att slöjan måste sluta normaliseras i samhället och potentiellt förbjudas i vissa sammanhang.
Helene Bergman är 78 år och har så gott som hela livet varit engagerad i jämställdhets- och kvinnorättsfrågor. Som ung var hon engagerad för att bryta de patriarkala beteenden i Sverige som hon ansåg vara negativa.
Men i dag upplever hon att Sverige håller på att gå tillbaka i jämställdhetsarbetet.
Många resor i muslimska länder
Bergman har jobbat på Sveriges Radio och rest runt i länder som Bangladesh och Turkiet. I Bangladesh bodde hon i en välbärgad muslimsk familj under två månader och beskrev sina upplevelser i boken Kulturkrocken: Reportage om herrskap och tjänstefolk i en muslimsk familj.
I dag driver hon även Kärringbloggen där hon publicerar artiklar om saker som hon anser borde uppmärksammas mer i dagens offentliga samtal.
– Jag har bott i Turkiet i fyra år och umgåtts med shiamuslimer. Det var under Erdogan och kvinnorna där var ju livrädda för att de skulle behöva bära hijab. Så jag har umgåtts med massa muslimska kvinnor och man ska veta att slöjan är ett manligt förtryck, säger Helene Bergman till Bulletin.
Feministerna gick på pappa och morfar
För att kvinnoförtryck inte ska normaliseras mer i det svenska samhället och för att motarbeta patriarkala strukturer bland muslimer i Sverige, så tror Helene Bergman att det är viktigt att motarbeta en sådan sak som slöjan.
Hon säger att det är framför allt de gamla männens inställning som man måste motarbeta för att få till en förändring.
– Så gjorde vi när vi började med kvinnokampen på 70-talet. Då gick vi på de patriarkala papporna och morfar. Det var ju likadant, jädra bråk och bök och stök men det blev ju bra till slut.
Hoppas på seriös debatt
Framför allt hoppas Helene Bergman och hennes medförfattare Josefin Utas, Caroline Thelning, Maj Martinsson Wiberg och Louise Molander, att debattartikeln ska leda till en fördjupad och större diskussion i Sverige.
– Jag skulle gärna vilja ha en seriös debatt om hijab. Jag vet att det symboliserar ett förtryck, vad folk än säger. När jag bodde i Dhaka i två månader så såg jag kvinnoförtrycket in på min bara hud.
– Vad vi reagerar på är att det har blivit en sorts norm även i Sverige i och med att offentliga myndigheter, institutioner och företag anammar det här utan att veta att slöjan symboliserar ett kvinnoförtryck. Och det tycker jag är ganska otäckt, fortsätter hon.
Tillskrivs rasistiska åsikter
För att slöjor inte ska bli en norm i Sverige så måste fler ta debatten och visa ett aktivt motstånd menar Helene Bergman. Hon säger även att debatten ofta tystas på grund av att såna som vågar debattera frågan tillskrivs rasistiska föreställningar, islamofobi och andra negativa åsikter.
– Därför blir människor väldigt rädda. Någon måste gå i fronten för att få ett stopp på det här. Om det även sanktioneras av våra myndigheter och politiska partier så har vi ju hijab som en norm snart.
Frizoner från hijab
Framför allt hoppas Helene Bergman att Sverige kan skapa en fristad för muslimska tjejer så att de slipper bära slöja i vissa sammanhang.
En sådan frizon bör vara all form av förskola och grundskola enligt henne. I debattartikeln skriver författarna även att myndighetspersonal borde begränsas från att bära slöja.
– Man hör ju hårresande reportage om hur personal på förskolor tvingas av föräldrar att kontrollera flickor som bär hijab. Jag tycker att man har tagit socialnämnden och förskolepersonalen som gisslan. Framför allt borde chefer inom offentlig sektor ställa upp mer för sin personal som är ute i fronten.
Enligt Helene Bergman har jämställdheten börjat backa i Sverige. Sedan hon var en ung kvinnorättskämpe så anser hon att debatten om jämställdhet försvunnit.
Förakt mot vita medelålders män
– För mig är ju jämställdhet när män och kvinnor har lika möjligheter och ansvar. Jag har ju sett hur det blivit delat ansvar med att ta hand om barnen, laga mat och tvätta.
– Det som gör mig förtvivlad är att i jämställdhetsdebatten så föraktar man vita medelålders män trots att de är mer jämställda. Men man vågar däremot inte gå på muslimska män, avslutar hon.
Läs även: DEBATT: Flyktingar från muslimskt förtryck litar inte på kuratorer i slöja
