Under senare tid har frågan om slöjbärande lyfts. Igen, kanske man ska säga. Flera faktorer har bidragit till det: upproren i Iran, frågor i riksdagen, diskussionen om Bris-annonsen samt Staffanstorps kommuns beslut om slöjförbud i skolan som avslogs i Högsta förvaltningsdomstolen. Debatten har till stor del fokuserat på slöjan ur hedersvålds- eller hedersnormsperspektivet. Det finns dock fler perspektiv som kan läggas till debatten om slöjans vara eller icke-vara på offentliga, skattefinansierade arbetsplatser.

Läs även: Sjunnesson: Islamiseringen i Sverige måste diskuteras

En rejäl tankeställare kom när det på en skola dök upp en kurator med slöja. Ett samtal med en förälder, som kom till Sverige för några decennier sedan, ställde mig mot väggen när han frågade hur man trodde att han som förälder skulle tillåta att hans barn skulle gå och prata med en slöjdbeklädd kvinna om problem hade uppstått med barnet i skolan?

Han beskrev scener från sitt forna muslimska hemland och vad (kristna) släktingar hade ”råkat” ut för. ”Aldrig i livet att jag skulle tillåta detta att ske” var hans tydliga besked. Han beskrev hur fruktansvärt okunniga svenskar är om hur livet ser ut för kristna eller andra trosuppfattningar i länder där islam har en bärande roll samt hur enormt okunnigt det var att babbla om ”inte så allvarligt”, ”man kan vara neutral i en slöja”, ”religionsfrihet” och ”nu är vi i Sverige”, och så vidare.

Under lärarutbildningen inpräntades det tydligt att läraren måste ses som ”statens förlängda arm” samt vilken maktposition personalen är i relativt eleverna. Efter samtalet med föräldern framstod det som oerhört märkligt att den sekulära svenska staten ”sänder ut” personer som direkt signalerar religiös tillhörighet i en form av myndighetsutövning och dessutom i en position med stort maktövertag gentemot eleverna, men även mot föräldrarna! Det finns vidare även signaler från vissa håll att viss personal i förskolor/skolor inte bara signalerar med religiösa attribut utan även aktivt arbetar i enlighet med dessa.

Hur har vi hamnat här? Hur medvetna är vi om att människor som tidigare exempelvis flytt muslimska länder på grund av sin religion eller sexuella läggning nu erfar att muslimska religiösa uttryck sprider sig med allt snabbare hastighet i det tidigare så extremt sekulära Sverige. Där snart ingen offentlig inrättning är fri från religiösa yttrandeuttryck. Vilka flyktingar ska vi ta mest hänsyn till!?

Staffanstorps kommuns beslut om slöjförbud upphävdes med hänvisning till yttrandefriheten. Enligt EU-domar är det dock helt möjligt att förbjuda slöjor om man har direktkontakt med kunder och där det kan upplevas av mottagaren som problematiskt – något som definitivt är applicerbart i skolans värld!

Läs även: Ahmed: Islam tillåts trumfa Sveriges yttrandefrihet

I Frankrike är det förbjudet för personal i skolor att bära slöja, så helt orimligt är det inte med att införa ett förbud. Vi har dessutom religiösa friskolor, så det finns ingen anledning att tillåta personalens religiösa attribut i kommunala skolor utan hänvisa dem då till att jobba i friskolor. Dessutom, lagar KAN ändras och SKA ändras när omständigheterna så kräver.

Skolverket har tidigare duckat frågan genom att hänvisa till att man inte har synpunkter på hur folk klär sig och att friheten från religion i skolan handlar om undervisningssituationen. Nu har vi fått konstaterat genom domstolen att det handlar om att man ”yttrar sig” genom att klä sig i religiösa attribut, eftersom det handlar om ”yttrandefrihet”.

Hur man då kan få det till att det är ok att stå framför elever och tydligt ”yttra sig” UTAN att det är en del av undervisningssituationen, måste vara en gåta för de flesta.

Vi har en stor mängd människor i Sverige som inte bett om att få mötas av religiösa beklädnader i myndighetssammanhang utan tvärtom kräver att staten, vilken representeras av sina anställda(!), ska möta oss sekulärt och utan religiösa uttryck. Yttra sig får man göra på sin fritid! Därutöver alltför många som bär på traumatiska upplevelser kopplat till möten med en stat som inte tydligt skilt på stat och religion – så, vilka ska bara gilla läget…?

Vi måste våga ta debatten och fighten om de allmänna och offentligt finansierade verksamheterna, i form av sina anställda, ska få skicka religiösa signaler till oss medborgare.

Läs även: DEBATT: Självklar kritik borta blir islamofobi hemma

Katarina Blom
Lärare, förälder och företagare med fil.mag. i pedagogik