Sent under natten till onsdagen meddelade Sydkoreas president Yoon Suk-yeol att han med omedelbar verkan införde krigslagar. Det TV-sända talet innehöll svepande anklagelser mot den politiska oppositionen och målade upp en bild av ett land på randen till inbördeskrig. Bakom faran, menade Yoon, stod lömska nordkoreanska krafter.

Det drastiska draget innebar att all politisk aktivitet stoppades med våld, militären beordrades ta kontroll över media, och att soldater och vårdanställda kallades upp för tjänstgöring.

Beskyddet av “den konstitutionella ordningen” utgjorde ett viktigt inslag i presidentens tal, som av många beskrivits som en blixt från klar himmel. Men Yoon Suk-yeols egentliga bevekelsegrunder förefaller ligga någon helt annanstans.

I september skrev över en miljon människor under en namninsamling med krav på att president Yoon ställs inför riksrätt. Signalen från allmänheten har under lång tid varit tydlig: det sydkoreanska folket saknar förtroende för honom. Den senaste barometern uppmätte bara stöd från en femtedel befolkningen, långt ifrån de 53 procent presidenten åtnjöt i dagarna efter han svors in 2022.

Presidentens låga förtroendesiffror beror dels på svagt politiskt hantverk, dels på en rad skandaler där Yoon själv och hans fru varit inblandade. Det inrikespolitiska läget påminner om det franska, där statschefen och ledaren för parlamentets styrande majoritet tillhör olika konkurrerande partier. Konservativa Folkets parti (PPP), president Yoons parti, kunde exempelvis inte få igenom sin budgetproposition i år, då Demokratiska partiet föredrog en smalare buffert.

Inte heller presidentvalets viktigaste frågor som hög arbetslöshet och stigande bostadspriser har fått en tillfredsställande lösning. Relationerna till landets norra grannland har försämrats, inte nödvändigtvis till presidentens förtret. Men det fördjupade försvarssamarbetet med USA Yoon länge förespråkat verkar inte kunna tysta kritikernas oro över eskalering med Nordkorea. Fredsmonumentet till minne av de koreanska brödrafolken i nordkoreanska huvudstaden Pyongyang revs tidigare under året.

Yoons regering har anklagats för bristande krishantering, bland annat under Halloweenskandalen 2022, då 159 personer dog till följd av trängsel i en gränd i huvudstaden Seoul. Han har även personligen trampat i klaveret, exempelvis när han kallade amerikanska kongressledamöter för “idioter” på besök i New York. Även Koreas första dam har hamnat i blåsväder: i år tog fru Kim Keon Hee emot en dyr väska från en högt uppsatt pastor, vilket väckt anklagelser om mutbrott.

President Yoon Suk-yeols tidigare roll som åklagare i ett uppmärksammat rättsfall mot en tidigare statschef tillägnade honom rampljuset. Men glansen – präglat av hans roll som högljudd kritiker – sviktade efter valvinsten för två år sedan. Yoon hade sannolikt svårt att förlika sig med den nya rollen som konstruktiv, enande statsman. Resultatet blev demokratiskt kräftgång och en allt mer oberäknelig man vid rodret.

I ett desperat försök att ta kontroll över medias granskande öga och parlamentets motstridighet beslutade således försvarsminister Kim Yong-hyun och presidenten själv att lägga en våt filt över hela det politiska maskineriet.

Något de förmodligen inte förväntade sig var medborgarnas och oppositionspolitikernas vaksamhet. En politiker från Demokratiska partiet livesände sig själv när han hoppade över militärens staket runt parlamentsbyggnaden för att ta sig till plenisalen. Mitt i natten gick folk man ur huse för att demonstrera mot undantagstillståndet.

Omröstning under natten mellan tisdag och torsdag satte slutligen stopp för undantagstillståndet. Agerandet tyder på en imponerande stark demokratisk reflex för ett land vars demokrati knappt fyllt 30 år.

Många i Europa och resten av västvärlden betraktar Sydkorea som ett tämligen utvecklat land. Landets kulturella exportprodukter, däribland filmer som Train to Busan (2016) och musikgenren K-pop har letat sig in i miljarder människors medvetna. Men bilden av landet som en fullvärdig demokrati riskerar att ta stryk om personerna bakom kuppförsöket inte ställs inför rätta.

Det sydkoreanska folkets förtroende för politiken kommer sannolikt rämna. Makthavarnas handfallenhet och fokus på att lösa sina egna problem (med våld!) snarare än folkets dito kommer stå dem dyrt, iallafall i det korta loppet. President Yoons eget Folkets parti (PPP) ligger illa till.

Men landets medborgare har annars anledning att glädjas – deras hårt vunna demokrati stod stark tack vare tydlig maktdelning och starkt civilt engagemang. Demokratins institutioner stod emot väpnade styrkor som bröt sig in i parlamentet och myteri från allra högsta ort.

För resten av den demokratiska världen borde president Yoon Suk-yeols kortvariga kupp mana till eftertanke. Skulle läsaren själv vara beredd att ge sig ut i protest om det plötsligt uppstod en konstitutionell kris? Gränsen mellan demokrati och autokrati är lövtunn – det enda som skiljer dem åt är medborgarnas vaksamhet och maktens uppriktiga hängivenhet till folkviljan.