En förhållandevis marginell detalj i kollapsen på Northvolt uppdagades tidigt i september: 454 av 574 hitresta kinesiska gästarbetare har kopplingar till det kinesiska kommunistpartiet, enligt DN:s granskning.

Det många skulle kalla för opålitlig – kanske oansvarig – kompetensförsörjning av en inkompetent företagsledning, kan emellertid tolkas som signifikativt för en bredare trend. Är storskaliga projekt med grön profil egentligen en fälla gillrad av ett cyniskt Kina?

Man brukar säga att skenet bedrar. Inget visar detta tydligare än Kinas energipolitik på hemmaplan såväl som ute i världen. Samtidigt som gigantiska subventioner tillkommer exportvaror viktiga för den växande fossilfria marknaden, så står kol och olja för tre fjärdedelar av landets inhemska energimix. Historiskt har 80% av utländska energiprojekt sponsrade av kinesiska investeringsbanker också varit fossila – en trend som fortfarande håller i sig: 2022 var naturgas- och oljeprojekt de största stödmottagarna.

Kinas aggressiva export inom den fossilfria industriproduktionen (inbegripet sektorer som förnybara energikällor och kritiska råvaror) grundar sig i samma taktik som landets anammande av exempelvis AI: Känn efter vartåt vinden blåser, subventionera och dominera.

Insikten för tankarna till ett tal som den franske presidenten höll i Haag för ett år sedan. Som jag anmärkte efteråt (23/4) talade Emmanuel Macron om fem strategiska koncept, varav två är relevanta för fallet Northvolt: aktiv industripolitik och taktisk protektionism.

Macron såg framför sig en värld med subventioner för innovativa sektorer och höga tullavgifter till deras skydd, särskilt om importen kom från främmande makt. Andemeningen: att skydda konkurrenskraften är att undvika den kinesiska fällan.

Erfarenheter från svensk historia tycks stödja presidentens tes. Sveriges storskaliga metallutvinning bidrog till stormaktsstatusen på 1600-talet. Svenskt koppar uppgick illustrativt till två tredjedelar av världens totala produktion, vilket möjliggjorde långtgående handel och stark tillväxt. Exporten hade inte varit möjlig utan brukspolitiken i Bergslagen, där statsmakten tog steg för att garantera tillväxt och drägliga villkor för arbetande bergsmän.

Men i takt med att den internationella konkurrensen tilltog och spänningarna nådde nya höjder försvagades svensk produktion. Under 1800-talet slogs benen undan för svenska bruk och gruvor på allvar, och industrin i norr har cykliskt vuxit och krympt sedan dess.

Man kan med fördel jämföra dåtidens svenska koppar med dagens kritiska råvaror. Växande energibehov och faktumet att dessa förekommer rikligen runtom i världen gör exempelvis metaller nödvändiga för fossilfri industriproduktion till en strategisk – och dyrbar – resurs. En sådan, litium, som Northvolt var tilltänkt att processa, finns det 88 miljoner ton av, varav en fjärdedel går att utvinna med vinst i nuläget. Enkom 7% av dessa reserver finns i Kina. Med ungefär 20 miljoner ton litium kan man bygga 2,8 miljarder hybrid- och elbilar – dubbelt så många markfordon som kör på vägarna idag.

Det kan framstå som en överväldigande påfrestning, men EU och bundsförvanter på andra sidan Atlanten kan utmana Kinas dominans på området fossilfri industriell produktion. I den geopolitiska kampen spelar västerlandets marknadsstorlek en nyckelroll.

Forskning tyder nämligen på att resten av världen följer med när Europa och Nordamerika anger riktmärken. En studie från 2016 beräknar att utsläppen av mikropartiklar med en diameter på 2,5 mikrometer eller mindre har sjunkit med 60% efter att EU införde miljöklassen Euro 1 på fordon 1992 – överallt. Förklaringen är okomplicerad: bilproducenter världen över ville fortsätta handla med Europa.

Anpassningen sker naturligt eftersom exempelvis Kinas marknad är mindre än Västs samlade ekonomier. Forskarna bakom studien kallar fenomenet för EU:s “Kalifornieneffekt,” alltså att företag, konsumenter, och ekonomier anpassar sig efter länder med strängare regelverk.

En liknande dynamik inom den bredare fossilfria industriproduktionen skulle inte bara vara positiv för klimatet. Om Väst och andra resursstarka, icke-fientliga länder fortsätter att sitta med vid bordet och investera kommer handeln dem emellan att ske på för västerlandet gynnsamma villkor, givet att Västs höga standard kostar mer.

Handel på detta vis skiljer sig från kinesisk “dumpning” eftersom den sker på en jämn spelplan, faktiskt stimulerar till innovation, och genererar vinst för inhemsk industri.

Detta utgör en faktor i den kinesiske ledaren Xi Jinpings planer. I syfte att förhindra sådana sunda handelsrelationer väljer han därför att hålla ned i-länder med fossila energikällor, och att försöka slå ut inhemsk västerländsk fossilfri industri.

Som gensvar väljer statliga investerare i U.S. International Development Finance Corporation och Europeiska investeringsbanken att vända kol och olja ryggen. Istället sponsrar de strikt förnybara energikällor och kärnkraft. Xi Jinpings “teknologidumpning,” exempelvis av artificiellt billiga elbilar, motverkas med stora tullavgifter.

Internationella energirådet uppskattar att totalt två biljoner dollar kommer att ha investerats i fossilfri energiproduktion innan året är slut. Kritiska råvaror, med ett samlat marknadsvärde på 320 miljarder dollar, har inte populariserats av någon enskild miljörörelse, utan härleder sin attraktivitet till innovativ potential och faktumet att världens regeringar inte gärna tackar nej till fler energikällor.

Aktiv industripolitik och taktisk protektionism med fokus på denna marknad, i samklang med fossilfri handel och investeringar, skulle effektivt konkurrera ut Kina, skapa industriell tillväxt, samt pressa ned skadliga utsläpp. Det är inte heller en fråga om att lägga alla ägg i samma korg: en grundlig omställning omöjliggör på inget sätt strategiska reserver eller hybridmotorer som säkerhetsmekanism.

Nu när personal varslas, byggfel upptäcks, och beställningar uteblir är det viktigt att hålla isär Northvolts glädjekalkyler och reella ekonomiska trender. Det är inte första gången som några ruttna ägg dyker upp på en innovativ marknad som investerare gärna riskerar kapital på – jag tänker osökt på bluffbolaget Theranos år 2015 eller Silicon Valley Bank år 2023. Precis som i dessa fall borde inte statliga stöd – så kallade bailouts – vara aktuella för Northvolt. Ibland kan det vara bättre för en marknad att låta misslyckade företag gå under.

Förhoppningarna om en återindustrialisering av Norrland är vattentäta – så länge företagens finansiering och verksamhet också kan kallas det. Uppenbarligen krävs ökad insyn och fler gedigna färdplaner innan spaden träffar marken, åtminstone i Sverige.

Det borde inte vara för mycket att begära, med tanke på de möjligheter som står för dörren: något annat företag får sannolikt ta vara på faktum att priset på litiumjonbatterier har sjunkit med 97% sedan 90-talet. Låt bara inte hetluften inom Northvolt ge investerare och väljarna alltför kalla fötter.