Den gamle industrimannen och greven Ian Wachtmeister (1932–2017) skrev i boken Ankdammen att en osed spred sig i de förnäma svenska salongerna på fyrtiotalet: man började bjuda på vin och champagne i stället för det traditionella brännvinet. Men varför dricker vi egentligen? Finns det värde eller nytta i förtäring av alkohol annat än den berusande effekten? Dessa och andra liknande frågor ställer sig den brittiske filosofen Roger Scruton i boken I Drink, Therefore I Am.

Boktiteln är tagen från engelska humorserien Monthy Python och anspelar på filosofen Descartes kända sentens: ”Jag tänker, alltså finns jag.” Scruton menar att vin i synnerhet har en karaktär som gör att det passar väl i sociala sammanhang, eftersom det dricks i långsam takt, och för att det oftast uppstår en diskussion kring vinets egenskaper. Hur smakar vinet egentligen? Vilka örter, frukter eller dofter påminner det om? Vad säger vinet om regionen det kommer ifrån? Han varnar oss dock för de självutnämnda experter som dikterar vad det är vi bör känna, dofta eller smaka när vi dricker vin. Till skillnad från vinets sällskapliga drag talas det ofta om att ”hetsdricka”, och det är inte ovanligt att finna tomma öl- och spritflaskor strödda på Europas gator. Men hur många av oss har sett en flaska Château Margaux ligga i rännstenen?

Boken är dock mer än en filosofisk reflektion om vin – för övrigt den enda boken på engelska i ämnet, och den andra filosofiska diskussionen i bokform efter den ungerske filosofen Bela Hamvas – eftersom den också är en introduktion till Scrutons generella tänkande. Det är en personlig reflektion över hans relation till vin och vi får följa med honom till olika delar av världen, samt höra berättelser om färgglada personligheter han mött genom livet. Han arbetade i det tidiga 2000-talet för vänstertidskriften New Statesman som vinrecensent, och mycket av boken är en utveckling av hans tankar från den tiden. Vi får också följa mer spekulativa tankar kring världens existens. Världen existerar inte av sig själv och kunde lika gärna inte finnas.

Läs även: Låt oss bli mindre tråkiga! Låt oss längta efter en förlorad värld!

När vi dricker vin möter vi något som är skapat, men som får oss att ställa oss frågan: varför finns saker över huvud taget? Någonstans måste det finnas en nödvändig orsak, som existerar utan att vara beroende av någon högre orsak, som exempelvis att vin är beroende av en vinmakare. Men att ställa en sådan fråga är inte att ställa en fråga om hur det kommer sig att saker är som de är, utan en fråga om varför saker existerar, och vi gör detta för att vi existerar vid världens kant, med ena foten i det materiella och den andra i den ”transcendentala” sfär varifrån vi beskådar världen. Dessa reflektioner tydliggör Scrutons arv från den preussiska filosofen Immanuel Kant, som själv var känd för att njuta av vinets frukter i sin ungdom.

En av de bästa delarna av boken är det tillägg som finns i slutet som beskriver vilka drycker man bör dricka med vilken filosof. Till exempel till Aristoteles Metafysik som är ”den torraste boken som någonsin skrivits” krävs det vatten för att man ska kunna ta sig igenom den, och till Heidegger som kryptiskt skrev att ”intet intetgör” kan man inte dricka något alls.

Karl Gustel Wärnberg är historiker och filosof. Han delar sin tid mellan Stockholm och London.