Fredrik Edwin Smith, förste earlen av Birkenhead (1872–1930) var en konservativ politiker och jurist som ofta använde herrarnas på The National Liberal Club när han gick förbi klubben. Klubbhuset har ofta liknats vid en glorifierad offentlig toalett. För sina besök blev han tillsagd, eftersom han inte var medlem. När han konfronterades svarade han enkelt: “Good God! Is it a club too?”

London är fullt av exklusiva medlemsklubbar som oftast är reserverade endast för herrar. Den äldsta och mest anrika är White’s som grundades 1693. Klubbarna har ofta politiska åskådningar eller gemensamma hobbys som samlingspunkter för medlemmar. Klubbarna får endast besökas av medlemmar och deras gäster och har på så vis ansetts stå som garant för vänskap, sammanhållning och gemytlighet. Nuförtiden finns det även klubbar för både män och kvinnor. Det har funnits klubbar enbart för kvinnor som exempelvis Women’s University Club. Vad är det som har gjort att dessa klubbar blivit en sådan etablerad del av Londonkulturen och något som inte går att finna någon annanstans?

Läs även: Låt Avesta få lite mer Gunnar Ekelöf

Engelsmän älskar kommunikation. Pubar kallas ofta för “små demokratiska mötespunkter.” Man kan enkelt råka hamna i samtal med bordsgrannen över en pint engelsk ale. Under 1700- och 1800-talen var kaffehus mötespunkter för politiker och författare. I samma anda är herrklubbar mötespunkter, dock mestadels för likasinnade. Ett strikt reglerat medlemskap finns, där man först behöver rekommenderas av en medlem, få stöd av ytterligare en medlem för att sedan kunna gå vidare med ansökan och hoppas på att fler medlemmar stödjer ens kandidatur. Hela processen kan ta år. Man måste anses vara “clubbable” – det vill säga sällskaplig. När man väl är inne finns det ett stort nätverk att tillgå, och andra klubbar runtom i världen går också att besöka om de ingått ett avtal med den klubb man tillhör. Maten är oftast traditionellt engelsk och alkoholen förhållandevis billig. Man kan enkelt möta folk för arbetsmöten eller affärsluncher, medan vissa klubbar erbjuder gym, squash, simbassänger och bibliotek.

Det är enkelt att tänka sig att dessa klubbar är en grogrund för snobbism och elitism. Visst kan det vara så. Men klubbar finns för alla slags intressen och bakgrunder, och erbjuder ofta tillfällen att hitta jobb och nya karriärer genom nätverkande evenemang. John Wilson Corker grundade The Atheneum Club 1824 med avsikt att sammanföra artister och kulturella personligheter. Han älskade allt som hade med det antika Grekland att göra så klubben fick sitt namn från templet i Aten som sammanförde poeter, filosofer och retoriker. Det finns dock mycket rum för excentriker. En präst vid namn Carew Hervey St John (uttalat sin-jin) Mildmay blev ökänd i klubben för att somna i klubbsofforna medan han väntade på notan. När jag själv senast besökte klubben med en präst som är i ålderns höst, somnade han i sin rullstol i kafferummet efter lunchen.