I söndags skrev före detta Studio Ett-chefen Annika Ström Melin på Twitter: ”Himmel vilket ömkligt, rasistiskt och allmänt överjävligt gäng som bildade SD. Obegripligt att någon kan vilja ge ett parti med sådana rötter inflytande i Sverige (ja, jag tittar på er: M, KD, L).”

Läs även: Han skriver SD:s vitbok

Riktigt härlig ton mot halva den svenska befolkningen. Vi är alltså obildade idioter eftersom vi har en annan politisk åskådning än Annika Ström Melin.

Elfenbenstornet har aldrig varit högre.

Som varande en ”mindre värd mörkhyad” och möjlig kandidat för sterilisering i Socialdemokraternas Sverige på det beramade 30-talet och framåt, skulle jag kunna utbrista: Himmel vilket ömkligt, rasistiskt och allmänt överjävligt gäng som var med i S. Obegripligt att någon kan vilja ge ett parti med sådana rashygieniska rötter inflytande i Sverige (ja, jag tittar på er: C, MP och V).

Jag är dock en vuxen man och jag begriper att Socialdemokraterna på 30–40-talen och fram tills steriliseringspolitiken avskaffades inte är samma parti som det som regerar idag, på samma sätt som 80-talets SD inte är SD av idag.

Visserligen lockade det gamla SD många nazister, men så är inte fallet med dagens parti. För bara ett år sedan rapporterade Expo om nazister som vill döda Jimmie Åkesson, rimligen just för att han förändrade SD och gjorde om det till ett rumsrent parti med kloka politiska förslag, ett parti som idag lockar minst en femtedel av det svenska folket.

Annika Ström Melins SD-hat tar inte slut med denna tweet. Hon följer upp med ett märkligt hot mot sin sociala umgängeskrets: “Från och med nu kommer jag att skapa otrevlig stämning i alla samtal med grannar, vänner, familj och vänner: Aldrig att jag underlättar vägen till makten för SD! Aldrig.”

Hjältinnan Annika Ström Melin kommer antagligen att på egen hand stoppa Sveriges tredje största parti från politiskt inflytande och eventuellt ingående i en framtida regering – blott genom att kalla folk för rasister och avdankade före detta partimedlemmar från 80-talet för nazister.

Finns det någon som kan berätta för Annika att hennes heroiska handling bara kommer att leda till att SD växer? Denna ”dåliga stämning” som hon tänker skapa kommer bara att få människor att bli ännu mer övertygade om att rösta på SD.

Dessutom, vilken barnslig, oförskämd och illasinnad attityd.

Att avsky en viss politik är en sak. Men att ”skapa dålig stämning” närhelst man träffar på människor som har en annan politisk åsikt än en själv, visar på vilken liten bubbla man lever i egentligen.

Läs även: SD: ”Behöver Sverige rekrytera billig snabbmatspersonal?”

Tyvärr och sorgligt och deprimerande nog består en stor del av kultursverige och den kökkenmödding som har styrt landet i decennier av samma sorts icke-vuxna människor. De må se hur fullvuxna som helst ut vid en okulärbesiktning, men konkret beter de sig som skolbarn – de mobbar, tystnadsbehandlar och stöter bort alla som inte tycker som dem.

Som barn domderar de runt i en verklighet de inte känner till elementa om: vad islam står för, hur många kärnkraftsreaktorer vi har i drift, och allt annat de varit naiva kring eller inte ”såg komma”.

Istället ägnar de sina politiska karriärer år mobbning – i tv, i radio, i riksdagen och i alla samtal.

Så ingen lär ha blivit förvånad när vår utbildningsminister Anna Ekström under Annika Ström Melins passiv-aggressiva tweet instämde: ”Count me in!”

”Count me in!” – på mobbningen alltså.

Föreställ er en utbildningsminister som mobbar politiska meningsmotståndare.

Tänk er scenen: en utbildningsminister som går in i ett klassrum och ”skapar dålig stämning” om SD, ett klassrum där kanske 20 procent kommer att rösta på SD när de vuxit upp – eller varför inte i det stundande skolvalet?

Det är obegripligt att en minister som ansvarar för att leda och utveckla våra skolor och universitet, själva grunden för den civilisation vi ska samverka i, uppmuntrar mobbning och isolering av nästan 20 procent av befolkningen.

Läs även: Ahmed: Vi borde prata om Sveriges framtid, inte SD:s dåtid

I den eviga kampen att framstå som goda så lämnar alltför många av våra politiker och opinionsbildare hjärnan hemma.

Himmel vilket barnsligt, översitteribemängt och allmänt otrevligt gäng som sitter i regering och riksdag.